Blogginlägg
Skanfors låtar fick en respektfull behandling
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/2 2008.
KONSERT
Henrik Skanfors
Harrys, Örebro 8 februari 2008
Konsertlängd: 21.15-22.10 (55 minuter)
Recensentens plats: Stående bakom de sittande närmast scenen
Det starkt försenade arrangemanget, bland annat på grund av en elakartad lunginflammation i höstas, att celebrera Henrik Skanfors nya soloskiva ”The last gash” kunde äntligen genomföras i fredagskväll. Det var optimism i ögonen och förväntningarna surrade i öronen inför hans presentation av låtarna från skivan på scen. Kanske var förhoppningarna lite för positiva för att det ska vara nyttigt eller mänskligt. Han är trots allt en solodebutant.
”The last gash” som redan i höstas slog an med kraft är en mjukt singer/songwriter-baserad platta. Främst var det rösten, som hade så många varierade känslolägen, och låtskrivandet som imponerade. Nu var det upp till bevis att materialet skulle hålla live inför publik.
Med ett fullständigt kompetent gäng musiker vid sidan och bakom sig låg det inte någon större utmaning i det musikaliska. Här fanns det folk som visste hur pauser och lågmälda sekvenser lyfter fram det känsloladdade i Henriks låtar. Ett band vars största ambition, lät det som, var att stundtals spela så lite som möjligt. Mycket smakfullt och balanserat.
På det viset fick ju Henriks låtar en mycket respektfull behandling rakt igenom hela konserten. Och när det lät som bäst, och magin vandrade så fint mellan Clas Olofssons steelguitar och Peter Nygrens piano, var det inte utan att jag saknade en och annan uptempo-låt. Något som säkert hade uppskattats av den lätt otåliga och fredsgsstimmiga publiken.
Men i övrigt har jag få klagomål att framföra. De sju närmast perfekta albumlåtarna i mycket ambitiöst artikulerade arrangemang. Som fick publiken till slut att med lätthet klappa in Henrik och bandet för ytterligare två låtar och då höjde sig intrycken ytterligare en klass.
Först starka ”The walls”, som Henrik skrev på kvällen efter ”Hemlösa”-konserten i oktober, och min egen favorit från skivan, ”Osidius”. En låt som med falsett och finstilta känslor är så oerhört vacker i sin nakna skönhet. På scen i fredagskväll höjdes tempot mot slutet och finalen formade låten till en överraskande potentiell showstopper.
Låtarna:
Valentine’s day
The boat
Smoker’s widow
Sam Hill
Volatile street
Silver screen lids
Grey autumn sweater
Extralåtar
The walls
Osidius
/ Håkan
Veckans bild: 1973
”Across the universe”
<< | Februari 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...
Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...
Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...
Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...
Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...
Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...
Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...
Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...
Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...
Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...


Kommentarer till blogginlägget: