Blogginlägg från 2008-02-16

Dubbel-album inte alltid dubbelt så bra

Tiden krymper och speltiden på skivor växer. Det är en ekvation som inte går ihop. Vi pratade om långa album, Johan S och jag. Skivor med lång speltid, alltså. Diskussionen uppkom efter Drive-By Truckers senaste release ”Brighter than creation’s dark”, 19 låtar och en speltid på närmare 80 minuter. Vi är båda tämligen överens om att inga skivor per automatik blir bättre ju längre speltiden är eller ju fler låtar som räknas upp på omslaget.
   Ändå är vi överraskande överens om att Drive-By Trucks-skivan är bra tack vare sin variation och genomgående omväxlande form. För det är ju där frågeställningen uppstår. Att kunna variera sig i närmare 80 minuter utan att periodvis gå ned på tomgång eller rutinmässig upprepning.
   Drive-By Truckers presenterar sin skiva visuellt som en dubbel vinyl med fyra skivsidor. Ett psykologiskt viktigt grepp för att den långa raden av låtar inte ska uppfattas som ett enda långt och ogenomträngligt sjok av musik. Detsamma gäller Per Gessles projekt Son Of A Plumber häromåret som helt utformades som en klassisk dubbel-LP fast musiken och alla låtarna med lätthet hade fått rum på en enkel-cd.
   Johan och jag enades om att det generella motståndet mot långa album också handlar om ålder (där vi med åren blivit trötta och inte lika beredda på överkonsumtion), en alltmer större brist på fritid och att hungern efter mer och mer har avtagit.
   Vi kom naturligtvis in på det här med dubbel-album som var en exklusiv konstart under vinylepoken från 60- till 80-talet. Där en dubbel-LP, med nyproducerad studioinspelat material, vägde tungt och hade stor dignitet.
   Inte så sällan känns dubbelformatet för ambitiöst och för pretentiöst. Kom ihåg att Chicagos fyra (4!) första utgivningar var dubbelskivor och Ulf Lundells stora produktion innehåller en besvärande majoritet av dubbelskivor, många dessutom i cd-format.
   Men det går givetvis att räkna upp många klassiska exempel och personliga favoriter vars anseende, i många fall, inte växt med tiden men ändå har en given plats i mitt hjärta. Om jag först sållar bort liveskivor och samlingsskivor så tänker jag i första hand på Beatles vita (nummer ett av alla skivor jag äger!), Derek & the Dominoes ”Layla and other assorted love songs”, Fleetwood Macs ”Tusk”, George Harrisons ”All things must pass” (innehöll dessutom en tredje skiva med jamsessions), Elton Johns ”Goodbye yellow brick road”, Stephen Stills Manassas första, John Lennons ”Sometime in New York City”, The Clashs "London calling", Rolling Stones ”Exile on Main Street” och Bruce Springsteens ”The river”.
   Jag kan väl inte heller komma runt ämnet utan att nämna Bob Dylans ”Blonde on blonde”, min research vill placera skivan som den första dubbel-LP:n. En klassiker i alla Dylan-fanatikers ögon och öron.
    Speltiden på de ovannämnda historiska skivorna passerade nästan aldrig (”The river” är ett ovanligt undantag) 80 minuter och ryms därmed idag på en enda cd. Inte ens den så omfattande och konceptbaserade ”Tommy”, The Whos klassiska rockopera, sträcker sig längre än 74 minuter.
Fotnot: Jag har konsekvent stavat cd med små bokstäver som man generellt gör i vanlig tidningstext. Men jag har lika genomgående skrivit LP med stora bokstäver som man gjorde på 70- och 80-talet. Ursäkta förvirringen.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.