Blogginlägg från 2008-02-24

Vemodig saknad av gamla rocklokaler

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/2 2008.

Att efter nästan 40 år som trogen konsertbesökare få uppleva ett nytt konsertställe i en ny miljö är en stimulerande känsla. Clarion Hotel, där Linda Gail Lewis spelade i lördags med stadshotellkänsla och allt, försöker fånga upp den musik och mogna publik som gamla Sombrero lämnade i ett stort hål efter sig. Satsningen bör uppmuntras i en stad där möjligheterna för levande konserter i små format stadigt krymper.
   Det har genom åren funnits både bra och mindre lämpliga konsertlokaler i Örebro. Men det har aldrig existerat så få som just nu. Och talar viskande rykten sant kan det bli än mer katastrofalt.
   Jag har upplevt konserter i ett 50-tal olika lokaler och på olika scener i Örebro Kommun. Inomhus och utomhus, på krogar, slott och i kyrkor, idrottshallar och pubar, skolor och hotell, traditionella konsertlokaler eller i ett litet hörn i en butik.
Jag står hellre än jag sitter på konsert, om jag får välja, men jag ska inte gradera eller ranka de olika konsertställena. Det är helt omöjligt. Det är som att jämföra äpplen med päron, eller den lilla tajta Klubb Smart-scenen med den monstruösa konstruktionen som Per Gessle uppträdde på i somras. Det är liksom olika grenar på olika träd.
   Ändå spelar miljön en mindre roll. Ibland kunde det var trångt, svettigt och (förr i tiden) rökigt med en pelare framför scenen utan att konserten tappade i värde. Sedan har jag också upplevt det paradoxala: I den gemytligaste och mest grönskande utomhusmiljön kunde showen inte förmedla något annat än en avslagen känsla.
   Men det minnet av alla saknade lokaler som dominerar. Restaurang Continentals lokaler, där Lord Nelson var aktiv under 80-talet, har blivit bostäder. Gamla Röda Kvarn (exempelvis Kent 1996), Loftet (där Refreshments inledde sina turnéframgångar på 90-talet), Stora Hotellet (där Clash spelade 1977), Rockmagasinet (nationellt känt på 80-talet), Sombrero (med sin intensiva livesatsning) och, om man går några år tillbaka, Power House (där rock- och blueskändisarna minglade på 60-talet) är också borta.

Sedan måste jag givetvis acceptera förändring och utveckling. Klassiska 70-tals-konsertstället Prisma heter numera Klaras och har nästan inget levande rockutbud, på Stortorget gick Mono (före detta Kexfabriken) från Stereo och Udda till Mitt Andra Hem, just nu en av stadens mest levande livescener, på kort tid. Det vi idag kallar Backstage (underbar scen, dessvärre utan livetillstånd) har sedan 90-talets inledning hetat både Palladium, Svensson & Co och K5. Gamla ärevördiga Ritz blev Scruffy Murphy's, Kellys och Attityd innan livemusiken upphörde permanent. Till glädje bara för bingolokalens gäster vägg-i-vägg.
   I den negativa spiralen, där livescenen lever en tynande tillvaro, hör jag nu också hot om att bygga om Satin till bostäder.
   Nya Conventum Arenas gigantiska lokal (premiär 21 mars med Kent-konsert), som ska svälja 4 500 personer och därmed placera Örebro på den internationella kartan, kan inte ersätta behovet av små livescener men är ändå en spännande nyetablering på den i övrigt minskande skaran av konsertlokaler.

Bonusinformation, samtliga ställen jag har besökt för konserter i Örebro:
Konserthuset
Idrottshuset
Club 700
Prisma/P2/Klaras
Brunnsparken/Parkteatern/Regnbågen
Virginska Skolan
Stora Hotellet
Karolinska Skolan
Hjalmar Bergmans Teatern
Rockmagasinet/Kulturhuset
Lord Nelson/Contan/Nöjesdepartementet
Power House
Ishallen
Strömpis
Café Oscar/Gamla Folkets Hus/Café Deed
Freden/
Renés
Royal Arms
Högskolan/Kåren
Ritz/Scruffy Murphy's/Kellys
Åhléns
Örebro Mässan
Frimis/Stadsfesten
Fake
Stadsparken
Palladium/Svensson & Co/K5/Backstage/
Slottsfestivalen
Gamla Röda Kvarn
Loftet
Babar
El Sombrero/Downtown/Sombrero
Stortorget
Resecentrum/Postterminalen
Wadköping/Teaterladan
Mono/Stereo/Udda/Mitt Andra Hem/
Järntorget
Olivers
Festivalborg
Eyravallen
Vinterstadion
Skebäcksparken
Najz Prajz
Harrys
Conventum
Conventum Club 700
Badhuset
Rikssalen
Nikolaikyrkan
Clarion Hotel

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.