Blogginlägg

Nationalteatern konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/11 2005.

KONSERT
Nationalteaterns Rockorkester
Conventum Club 700, Örebro 11/11 2005

Det var ”på fredagskvällen bubblar det i blodet, man är…” och nostalgin stod högt i kurs på ett närmast fullpackat Club 700 i fredagskväll. Det var bokstavligen högt i tak, som akustiskt spelade små spratt med ljudet, men det la inga band på känslorna i publiken. Ett uppenbart engagerat folkhav.
   Gammal som ung sjöng mer eller mindre allsång under konsertens alla 15 låtar. En repertoar som utan vidare kan kallas gruppens mest kända greatest hits. Ändå fick jag aldrig känslan att Nationalteaterns Rockorkester, med rötter i det tidiga 70-talet, enbart är en återkommande och förutsägbar revival. Eller rent musikaliskt representerar det dammigt nostalgiska.
   Däremot kändes det som att dagens uppsättning var den klart starkaste jag har upplevt på scen. Trots avsaknaden av både keyboards och Totta. Men med sångaren Mattias Hellberg och gitarristen Håkan Svensson som erkänt duktiga ersättare.
   I sammanhanget så unge (32 år) Mattias Hellberg försökte aldrig axla Tottas fallna mantel utan gav sina låtar, med egna medel och några simpla Mick Jagger-poser (i röd sammetskavaj och maracas), en annan lika starkt präglad profil.
   Just Mattias insatser, exempelvis ”Jack the ripper, ”Spisa” och ”Bängen trålar”, gav låtarna nytt liv och materialet i övrigt en plats i vår nutid. Lika aktuellt arrangerade som när Hellacopters, Backyard Babies och Lok gjorde covers på Nationalteatern-låtarna härom året.
   Och det kändes som hela det gamla bandet rycktes med i föryngringsprocessen. Med stor hjälp av gitarristen Håkan Svensson, som från den högra sidan av scenen regerade gitarrsoundet med sitt läckra slidespel, som också tillhör de färskare medlemmarna.
   Vid sidan av Mattias Hellbergs sång var det givetvis Ulf Dagebys direkt odödliga låtar som återigen firade triumfer och ännu en gång bevisade vilken oerhörd låtskatt han har med sig.
   I en svit av klassiker som inleddes med ”Barn av vår tid”, avslutades med en snubblande snabb ”Livet är en fest” som sedan ledde till en fantastisk extralåtsfinal.
   Efter bara drygt en timmes konsert och en nedstämd version av ”Bergsjön” så trodde vi det var slut, alla förhandsrapporter hade sagt det.
   Men då tog Ulf Dageby överraskande fram notstället och den långa texten till ”Rövarkungens ö” som sedan gav en drygt 12 minuter lång uppvisning i underbart episk text och närmast magisk musik. Då och där, runt halv elva i fredagskväll, lyftes konsertupplevelsen från en respektabelt okej nivå till exklusivt fyrstjärnig status.

Nationalteaterns låtar:
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Bängen trålar
Men bara om min älskade väntar
Lägg av
Ut i kylan
Hanna från Arlöv
Kolla kolla
Livet är en fest
Vi fortsätter spela rock’n’roll men vi håller på att dö
Speedy Gonzales
Hon flytta’ ut till Bergsjön
Rövarkungens ö

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.