Blogginlägg
Magnus Lind (1945-2023)
NEJ, JAG KÄNDE INTE MAGNUS LIND personligen men hans magiska dragspelstoner på ett stort antal konserter med Perssons Pack har satt oförglömliga spår i mitt minne. I recensionerna av dessa konserter gjorde jag alltid en notering om Magnus insatser. Så viktig, förmodligen den allra viktigaste beståndsdelen, i Per Perssons Packs sound och arrangemang.
Magnus så kallade karriär inleddes långt tidigare och innehöll både civila och musikaliska höjdpunkter. Under åtta år på 60-talet arbetade han som bildproducent på Rapport och i mitten på 70-talet spelade Magnus punk i gruppen Rockslusk. Sedan bildade han med sin bror Nils en gatuorkester som 1979 utvecklades till Aston Reymers Rivaler där Magnus var medlem fram till 1983 när han började på tv igen, nu som kompositör av filmmusik och med synten som arbetsredskap.
Men dragspelet var inte glömt, tillsammans med sin bror åkte Magnus runt och spelade på spelmansstämmor men tyckte snart att spelmansmusik var en alltför trång musikstil. Så tillsammans med bland annat Backa-Hans Eriksson bildade han gruppen Maratti som blandade många olika musikstilar och gav ut ett album 1984.
1985 började det lossna för Magnus med det egna låtskrivandet och det resulterade främst i två soloalbum 1986 och 1988. Mer om det senare.
Den så kallade solokarriären fick avbrytas av Perssons Packs fantastiska genombrott 1989 på det Anders Burman-producerade albumet ”Kärlek och dynamit”. På den skivan och alla kommande skivor med Perssons Pack spelade Magnus dragspel en musikalisk huvudroll fram till 2014 när bandet splittrades.
Från 1989 till 2014 upplevde jag Perssons Pack nio gånger live och varje gång blev jag imponerad av Magnus energi med sitt stora Zero Sette-dragspel när han verkligen fick chansen att personifiera uttrycket fingertoppskänsla. Från den lilla upplagan utan trummor 1989 på Ritz i Örebro till finalen i oktober 2014 på två utsålda Nalen-konserter satte Magnus Linds framträdande dragspel oförglömliga avtryck.
Magnus spelade också dragspel på ett otal andra skivinspelningar. Bland andra Jan Hammarlund, Eldkvarn ( ”Himmelska dagar”), Ulf Lundell (”Evangeline”), Toni Holgersson, Bravado Bravado, Niklas Strömstedt, Pugh Rogefeldt och Magnus Lindberg.
Måhända har Magnus Linds skivor under eget namn hamnat i skymundan av Perssons Pack-karriären och ovannämnda gästspel på andra artisters skivor men jag bör i detta ögonblick också uppmärksamma hans två soloalbum.
”Tecken och spår” (1986) och ”I speglarnas tid” (1988) är båda en personlig blandning av både textmässig humor, Olle Adolphson-influerade lågmälda sånger, kommersiell hitpop och till och med lite blues. ”Vuxen rockmusik, moderna gitarrer och syntar i många intressanta arrangemang” som jag skrev när jag recenserade den senare skivan i Nerikes Allehanda.
Magnus Lind avled igår torsdag, 28 december 2023, efter en tids sjukdom.
/ Håkan
2023 års bästa konsertupplevelser
<< | December 2023 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: