Blogginlägg från 2023-12-15

Covers: Andrew Strong

ANDREW STRONG: Strong (MCA, 1993)

EFTER ANDREW STRONGS ENORMA FRAMGÅNGAR som sångare och skådespelare i filmen ”The Commitments” (1992) låg solokarriären helt öppen för den unge irländaren. Filmens Commitments blev också en grupp med samma namn som på kort tid (1991/1992) gav ut två album fyllda med soulstänkta covers. Jag har redan skrivit om den första skivan och den andra hoppas jag komma till under våren 2024.
   Men som sagt, efter filmframgångarna var Andrew ett eftertraktat namn som artist och på första soloskivan ”Strong” åkte han till New York för att spela in med gitarristen Danny Kortchmar som producent. Den realistiska och jordnära historien på Irland, som utspelade sig i filmen, blev plötsligt en professionell sångkarriär i en av världens största metropoler och lite av sin personlighet har han definitivt tappat på resan över Atlanten. Däremot sjunger han med samma osvikliga personlighet fast han ännu inte hade fyllt 20 år på skivinspelningen.
   På ”Strong” kompas Andrew av ett rutinerat stjärnspäckat gäng med Kortchmar i spetsen. Namn som T M Stevens, Steve Jordan och Waddy Wachtel ger honom en professionell inramning och tuffa Uptown Horns, med bland annat Crispin Cioe på saxofon, ger arrangemangen full energi.
   Precis som på Commitments-skivorna är repertoaren uteslutande covers men den här gången kanske inte så uppenbara hits plus två originallåtar. Kortchmars inledande ”Unchained dog” är ganska slätstruken och verkar vara skriven i studion tillsammans med trummisen i Tom Pettys Heartbreakers, Stan Lynch.
   Den andra originallåten ”This bitter earth” är mycket bättre i sin klassiska soulballadstil där Andrew Strong med fulla explosiva röstresurser på samma nivå som Wilson Pickett och Otis Redding. Även ”Same old me” är en kvalitativ originallåt skriven av bland annat Gregg Sutton, som en gång i tiden (Ullevi 1984) spelade bas bakom Bob Dylan.
   I övrigt är det ett mindre allmänkänt låtmaterial som Andrew ger sig på och lyckas väldigt ofta kopiera klassiska namn som Bobby Bland, Freddy Scott och till och med Bon Scott i AC/DC.
   Det förekommer några välkända låttitlar på ”Strong”, låtar vars titlar kan förväxlas med andra låtar. ”Too many cooks” har ingenting med Willie Dixons gamla låt att göra, ”This bitter earth” är inte släkt med Dinah Washtingtons låt med samma namn och ”Some kind of wonderful” har inget gemensamt med Goffin/King-låten (med The Drifters).


1. Unchained Dog (Danny Kortchmar/Stan Lynch) 4:07
Original.
2. Ain't Nothin' You Can Do (Deadric Malone/Joseph Scott) 3:50
1964. Singel med Bobby Bland.
3. Same Old Me (Bob Thiele Jr/Gregg Sutton) 5:05
Original.
4. Too Many Cooks (Spoil The Soup) (Angelo Bond/Edythe Wayne/Ronald Dunbar) 3:24
1969. Singel med 100 Proof Aged In Soul.
5. This Bitter Earth (Steve Allen/Stevie Salas) 4:27
Original.
6. Do You Know What I Mean (Lee Michaels) 3:30
1971. Från albumet "5th" med låtskrivaren.
7. Are You Lonely For Me Baby (Bert Berns) 3:55
1966. Singel med Freddy Scott.
8. Girl's Got Rhythm (Angus Young/Bon Scott/Malcolm Young) 3:37
1979. Från albumet "Highway to hell" med AC/DC.
9. (She's) Some Kind Of Wonderful (John Ellison) 3:21
1967. Singel med Soul Brothers Six.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.