Blogginlägg

Ronnie Spector (1943-2022)

Postad: 2022-01-13 11:06
Kategori: Minns

RONNIE SPECTOR VAR ANSIKTET UTÅT och framförallt rösten som personiferade gruppen The Ronettes och deras hits under 1963 och 1964. Ronettes är ett av få musikaliska minnen som jag konkret har innan Beatles kom in i mitt 11-åriga liv i november 1963. Den klassiska Ronettes-singeln ”Be my baby” gick till min stora glädje in på Tio i Topp 2 november 1963, en dag innan Beatles legendariska Drop In-framträdande på tv kom och förändrade mitt liv - och hela tidräkningen efter det...
   ”Be my baby” var lite överraskande och förvånansvärt Ronettes enda Tio i Topp-hit men i USA radade de upp hit på hit både före och efter den hitlåten. Gruppens skivutgivning och karriär styrdes med järnhand av demonproducenten Phil Spector. Han bestämde allt i samband med Ronettes skivinspelningar, från låtskrivandet via den mäktiga produktionen till skivbolaget som han ägde. Det var också tack vare Spectors underbart genomarbetade och extremt tidskrävande produktioner som Ronettes singlar fick sådant genomslag över hela världen. Utom i Sverige, alltså.   
   Om någon tvingar mig att göra en rangordnad lista över 60-talets singlar skulle jag nog placera "Be my baby"-singeln bland de fem främsta. Så oerhört sensuell och hypnotisk är sångerskan Ronnie, som än så länge hette Veronica Bennett i de inledande textraderna "The night we met I knew I needed you so/And if I had the chance I'd never let you go...".
   1964 började Phil Spector förlora lite intresse för Ronettes samtidigt som han var besatt av gruppens sångerska Veronica fast han redan var gift. Kärleken till Veronica gjorde att han inte ville se henne för populär, ändå gav han ut två singlar under hennes privata förnamn, och ville inte dela henne med en stor publik.
   Ronettes-historien avslutades med interna stridigheter och gruppnamnet gjorde en högst tillfällig comeback 1969 med starka singeln "You came, you saw, you conquered" som i praktiken, "featuring the voice of Veronica" på etiketten, var en solosingel med Ronnie Spector som året innan hade gift sig med Phil.
   Äktenskapet var enligt Ronnie klart problemfyllt och tystnaden under skilsmässoåren 1972-1974 var, med ett undantag, talande. Undantaget var när maken Phil i februari 1971 ”tvingade in” Ronnie i studion för att sjunga George Harrisons ”Try some, buy some” som två månader senare gavs ut på en Apple-singel. Låten kanske inte tillhör Harrisons stora mästerverk men halvballaden är imponerande. De fina "The long and winding road"-mandolinerna är glänsande vackra och på toppen finns ekot och de karaktäristiska körerna. "Try some, buy some" är i mina öron en underbar skiva fast Ronnie själv i alla år uttalade sig negativt om låten. Förvånansvärt blev singeln ingen hit och Ronnie återvände till tystnaden och anonymiteten.
   Efter skilsmässan från Spector var Ronnie ute i kylan men 1976 började hon ta tag i karriären när hon mycket smart kopplades ihop med Bruce Springsteens kompband E Street Band. De var också utestängda från skivstudion i och med att arbetsgivaren Springsteen för tillfället låg i fejd med sin dåvarande manager Mike Appel.
   Genom John Lennon, som Ronnie kände sedan 60-talet, kom Ronnie i kontakt med teknikern Jimmy Iovine och gästsjöng på Southside Johnny & the Asbury Jukes debutalbum "I Don't Want To Go Home" (1976).
   Den skivan producerades av Steve Van Zandt och Ronnie Spector fick en uppmärksammad duettroll på en låt, "You mean so much to me" skriven av Springsteen. Fortsättningen för Ronnie blev i högsta grad naturlig när hon i januari 1977 gick in i studion med hela E Street Band i kompet och spelade in ”Say goodbye to Hollywood” med Van Zandt som producent. Med en alldeles bedårande produktion som följd. Från öppningen med Clarence Clemons sanslöst effektiva saxsolo genom stråkarna och de Phil Spector-influerade kastanjetterna till Ronnies sedvanligt fina röstresurser. Fulländat med andra ord.
   Ronnie Spectors solokarriär som sångerska i eget namn gjorde riktig comeback 1981 med albumet ”Siren” producerat av 60-talssångerskan Genya Ravan. På skivan kompades hon av en yngre New York-generation musiker från Mink DeVille, Dead Boys och Heartbreakers men albumet väckte ändå ingen stor uppmärksamhet.
   1986 återvände Ronnie tillfälligt till strålkastarna som duettsångerska till Eddie Money på hans låt ”Take me home tonight” som blandades upp med ”Be my baby”. Låten fick en viss uppmärksamhet och Ronnie skymtade i videon till låten vilket fick henne att återvända till musikbranschen som hon egentligen hade lämnat.
   1987 gjorde Ronnie Spector ännu en comeback, på albumet ”Unfinished business”, utan att få några större kommersiella framgångar. Och många år senare (1999) gjorde hon en ep, ”She talks to rainbows”, där Joey Ramone gästar som både sångare och låtskrivare.
   Sista minnet av Ronnie Spector som artist är sex år gammalt, albumet ”English heart”, och har ett lite skruvat engelsk tema. Covers med låtar av engelska artister som Ronnie Spector har turnerat tillsammans med, exempelvis Beatles (”I'll follow thesun”), Kinks, Animals, Rolling Stones och Dave Clark Five. Stones-kopplingen på skivan är en udda låt, ”I'd Much Rather Be With The Girls” (skriven av Andrew Oldham/Keith Richard), som först spelades in av engelska bandet The Toggery Five 1965.
   Ronnie Spector avled av cancer igår 12 januari 2022.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2022 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.