Blogginlägg

Mitt sällskap under ”Get back”-filmen

”Get back”-boken släpptes tillsammans med ”Let it be”-skivan 1970 och berättar i bilder om Beatles-inspelningarna under januari 1969.

SOM GAMMAL BEATLES-FANTAST var den långa ”Get back”-filmen genomgående god (och långdragen) underhållning. Till min hjälp, för att identifiera och närmare notera historiens gång, hade jag sällskap av ett par böcker som är intimt knutna till ”Get back”-projektet. Dels den autentiska bok som gavs ut i samband med ”Let it be”-releasen 1970 och en senare bok (1998) som i detalj beskriver inspelningarna dag för dag, tagning för tagning av varje låt, ”Get back” (med undertiteln ”The Beatles' Let it be Disaster”).
   I januari 1969 repeterade The Beatles i första hand för en planerad tv-konsert. Och repetitionerna filmades för en dokumentärfilm som skulle marknadsföra den konserten. Så var det tänkt. Från början. Ganska snart sprack planerna på en tv-konsert. George Harrison var så ovillig till evenemanget att han till och med lämnade inspelningarna och gruppen under några dagar. När han kom tillbaka förvandlades repetitionerna till en skivinspelning som inkluderade en konsert på taket till skivbolaget Apples kontor i centrala London.
   Konserten, 30 januari 1969, skulle enligt första planen innehålla 14 låtar men kortades till sju innan bandet, som in i det längsta tvekade att gå upp på taket, inledde konserten vid lunchtid. En konsert som av kända skäl avbröts efter fem låtar som i vissa fall framfördes flera gånger.
   Dagen efter takkonserten gick Beatles in i studion och spelade in de låtar som inte fick plats eller inte passade in i konserten, ”The long and winding road”, ”Let it be” och ”Two of us” (som än så länge hette ”On our way home”).
   Planerna för ett album, som skulle heta ”Get back”, existerade under hela våren 1969. Teknikern Glyn Johns fick i uppdrag att pussla ihop ett album av alla januari-inspelningarna. I slutet av maj presenterade han ett färdigt ”Get back”-album som innehållsmässigt till stor del är identisk med ”Let it be”-albumet men med större livefeeling i framförandet. Men Beatles-medlemmarna var just då på semester och hade i stort sett tappat inspiration kring hela projektet som då hamnade i malpåse.
   Beatles-singeln som just då släpptes var en helt annan och nyinspelad låt, ”The ballad of John and Yoko”, och bandet var den sommaren på väg mot nya mål och nya inspelningar. I september 1969 fick vi resultatet i form av ett helt nytt fantastiskt lyckat album, ”Abbey Road”, där en majoritet av låtarna faktiskt hade figurerat under januari-inspelningarna. ”Get back”-projektet hamnade då helt i skuggan av ”Abbey Road”.
   Jag ville med den historien berätta om de historiska stegen för att förklara varför boken som kom att släppas i en box tillsammans med ”Let it be”-skivan lite förvirrat har titeln ”Get back”. Boken, som producerades under 1969, var naturligtvis menad som kompliment till det album som under hela våren 1969 gick under namnet ”Get back” och nu blev ett år försenad och en udda bonusprodukt till den första begränsade upplagan av ”Let it be”.
   Den 164 sidor tjocka boken innehåller en mängd bilder av den engelske fotografen Ethan Russell som under skiv/filminspelningen i Apple-studion plåtade hejvilt vilket vi också kan se i ”Get back”-filmen. Vi får i boken också några repliker ur filmen och flera citat ur aktuella Beatles-låtar. Men i första hand är det en lyxig bok, utgiven av Apple Publishing och designad av John Kosh, med dokumentära bilder som bildmässigt rekapitulerar händelserna under de mytomspunna veckorna i studion.
   Den boken fungerar som perfekt marknadsföring av ”Let it be”-skivan. Författarna Doug Sulphy och Ray Schweighardt vill i boken om ”Get back”-inspelningarna subjektivt porträttera allt som ”disaster” med egna personliga värderingar. Författarna påstår sig ha hört inspelningar, dock inte samtliga, från Twickenham och Apple-studion och presenterar en helt annan och mer anspråkslös men stundtals kritisk historia fast den i grund och botten handlar om samma sak, samma inspelningar.
   Den boken är så gott som fri från bilder och lever helt på de systematiskt nedtecknade beskrivningarna av varje tagning av varje låt eller del av låt. Väldigt noggrant har de noterat varje tagning även om den bara är några sekunder lång. De har verkligen dammsugit historien och det ser i varje detalj ut som en rättvis bild av historien men jag märker när jag ser ”Get back”-filmen att det i vissa fall både saknas dokumentation, exempelvis när Paul McCartney 16 januari sitter vid pianot och repeterar ”Oh! Darling” medan filmstudion töms för att flytta till Apple-kontoret är helt missad, och vissa scener kommer i en helt annan ordning.
   Ändå är boken en fin vägledning och detaljerad guide dag för dag under de trots allt händelserika Beatles-veckorna i januari 1969 för exakt 53 år sedan.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.