Blogginlägg

November 2018 på Håkans Pop

Foto: Tommy SundströmMagnus Lindberg på Twang i Stockholm.

EFTER NÅGRA INTENSIVA LIVE AT HEART-DYGN i början på september har det för mig blivit några konsertfria månader men under november blixtrade det till lite på den fronten. Åkte till Stockholm och fick uppleva Magnus Lindberg på det lilla mysiga spelstället Twang på söder. Och på hemmaplan i Örebro fick jag tag i en biljett till Musikhjälpen-arrangemanget "Örebro tillsammans för Musikhjälpen" i Nikolaikyrkans varma atmosfär med bland annat Karin Wistrand, Björn Lycklig, Martin Håkan och Anders F Rönnblom på scen. Sedan blev jag under de sista dagarna i november upptagen av Richard Lindgrens besök där han traditionsenligt uppträdde tillsammans med Olle Unenge, först på Clarion i Örebro och sedan i Lindesberg på Hillstreet.
   Annars inleddes november för min del med en stor och mäktig födelsedagsfest på Käringön där Olle Unenge firade sin 70-årsdag. I samband med födelsedagen passade jag på att hylla Olle och alla hans verksamheter som både soloartist, Tullamore Brothers-ledare, tecknare, fotograf och bokutgivare.
   I de återkommande kategorierna på Håkans Pop har jag under november publicerat gamla intervjuer med Niklas Strömstedt, Per Gessle, Phil Lynott och Anne-Lie Rydé . På min lista över 50-talsfavoriter skrev jag under månaden om Huey Smith, Vince Taylor, Chan Romero och Lloyd Price . Och i min skivhylla hittade vinylalbum med Crosby, Stills & Nash (1969), Elvis Costello (1983), Rod Stewart (1972) och Traveling Wilburys (1988).
   Jag hann även med att uppmärksamma 50-årsjubileet för världens bästa Beatles-album, "The Beatles". Och uppmärksammade även dödsfallet för en av de viktigaste musikerna i ELO, cellisten Hugh McDowell.

DEN STORA SKIVFLODEN MED NYUTGIVNA SKIVOR bromsade under november in något i intensitet. Själv fastnade jag i Marianne Faithfulls "Negative capability" som trots sin krångliga titel är en väldigt lättlyssnad men också otroligt engagerande skiva. En skiva jag inte kan sluta lyssna på. Jag har väl under flera år tappat kontakten med Marianne, som jag trodde musikaliskt hade rört sig mot jazziga områden, men här finns de avskalade låtarna och bräckliga sången i all sin prakt.
   Samarbetet med lite yngre förmågor som Screaming Trees-sångaren Mark Lanegan, Nick Cave och Ed Harcourt har gjort henne gott och när artisterna levererar starka låtar blir materialet i nivå med det fina framförandet.
   Harcourts fyra bidrag, inledande "Misunderstanding", "In my own particular way", "Don't go" och "No mmoon in Paris", är alla lysande. Lanegans "They come at night", om terrorn i Paris, känns långt in i själen. Inte ens repriserna av "As tears go by", "Witches song" (från "Broken English") och Dylans "It's all over now, baby blue" kan störa det fina helhetsintrycket.
   En annan sångerska med stora kvalitéer, Rosanne Cash, har också gjort ett bra album, "She remembers everything". Hennes man, gitarrist och producent John Leventhal har bidragit till det personliga, sångmässigt starka resultatet mer än jag trodde han var mäktig. Men det är nog producenten Tucker Martine som har givit majoriteten av albumets låtar ett underbart sound. Men så var han ju också ansvarig för First Aid Kits senaste album "Ruins".
   I skuggan av de båda damerna hamnade bland annat Mark Knopflers senaste album "Down the road wherever".
   JD McPherson har släppt ett utmärkt julalbum, "Socks". Den och övriga aktuella julalbum med Eric Clapton, Mavericks och Rodney Crowell kommer jag uppmärksamma några dagar innan jul.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.