Blogginlägg

50-tal: #26. "Genevieve" (1959)

Postad: 2018-11-05 07:50
Kategori: 50-talets bästa



HUEY SMITH and his CLOWNS
Genevieve

(Ace)

MIN FASCINATION FÖR DEN HELT UNDERBARA "Sea cruise"-låten, en minst sagt vanlig men sönderspelad coverlåt i den traditionella rock'n'roll-världen (Mickey Jupp har gjort den varje gång jag har sett honom live), inledde researcharbetet för dagens 50-talsfavorit. Namnet Frankie Ford, som gjorde den första och mest kända versionen av låten, hade först en central plats i mina efterforskningar i ämnet men både låten, versionen och artisten fick ge sig efter en ganska abrupt upptäckt. En historia som innehåller både musikaliskt övergrepp, förljugna ambitioner och att gå över lik. Hårda ord som strök Frankie Fords "Sea cruise" från mina funderingar men som till slut, efter ytterligare research, resulterade i en för mig okänd låt men en ypperlig pärla med pianisten som skrev "Sea cruise".
   Den New Orleans-baserade rock'n'roll-musiken kommer med ojämna mellanrum att dyka upp i min kategori med 50-talsfavoriter. Både när jag tittar i backspegeln (Smiley Lewis) och i kristallkulan på kommande artister på min lista finns det ytterligare artister från de sydligaste delarna av Nordamerika representerade. Skrapar man på ytan och gräver lite djupare i musikhistorien finns det många spännande namn att upptäcka. Dagens namn är artisten med det iögonfallande artistnamnet Huey "Piano" Smith som under namnet Huey Smith and his Clowns gav ut "Genevieve" på en Ace-singel i maj 1959.
   Med New Orleans-bluessångaren Professor Longhair som förebild inledde Huey Smith sin karriär redan som 15-åring när han spelade på klubbar ofta tillsammans med gitarristen Guitar Slim. Huey spelade piano på Slims första singel, "New arrival" (1951), och året efter skrev Huey som 18-åring på ett eget skivkontrakt. Hösten 1952 släpptes hans första singel, "You made me cry", en tung men tempofattig piano-rock'n'roll-låt. Men solokarriären tog nästan omgående en paus när Huey började spela med Earl King och sedan på skivor med Lloyd Price och Smiley Lewis. 1955 blev han medlem i Little Richards kompband och först 1956 tog solokarriären fart igen.
   Först som Huey Smith and his Rhythm Aces på en singel innan han och hans band 1957 fick gruppnamnet Huey Smith and the Clowns. Först tidigt 1958 erövrade Huey sitt historiskt klingande Huey (Piano) Smith-namn på singeln "High blood pressure", en explosiv låt som länge låg nära att bli nominerad på min 50-talslista. Pianisten Smith var under större delen av sin solokarriär också en framstående låtskrivare där han ofta fick dela credit med sin producent, Johnny Vincent, som låg bakom "stölden" av Hueys låt och inspelning av "Sea cruise".
   Vincent, som under det tidiga 50-talet var producent på Specialty Records (där bland annat Little Richard gav ut skivor) men startade 1955 det egna skivbolaget Ace Records, spelade in Hueys version av "Sea cruise" 1958. Efteråt suddade han ut sångpålägget och la på Frankie Fords röst istället. Medan Huey och hans band var ute på turné fick Vincent idén att en vit sångare skulle ha så mycket större kommersiella möjligheter med "Sea cruise". Idén var naturligtvis lyckosam, Ford fick en Topp 20-hit med låten, men Huey blev rasande när han återvände från turnén och upptäckte "stölden".
   Fram till 1958 hade Huey och bandet gjort sin kanske mest kända låt, "Sea cruise" oräknad, med "Rocking Pneumonia And The Boogie Woogie Flu (Part 1)". Men den låten och många av hans andra låtar, exempelvis "Don't you just know it", från 1956-1958 är ganska veka, försynta eller komiska låtar där möjligen Refreshments Johan Blohm kan hitta någon låt till sin snälla pianorepertoar.
   Efter "Sea cruise"-debaclet satte Smith enbart sitt eget namn under sina låtar och "Genevieve" är en lysande pärla i hela hans diskografi. Det intensivt tunga pianointrot, låter i mina öron som att Lennon/McCartney kopierade det till sin "Hey bulldog", följs av några lika intensiva sångröster (Bobby Marchan och Gerri Hall) och arrangemanget toppas sedan med blås, Lee Allens saxofon och Alvin "Red" Tylers trumpet från Fats Dominos band.. En smått fantastisk kombination.
   84-årige Huey "Piano" Smith lever än idag.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (461)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (42)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

AMK 21/09: Hej! Vet du hur man kan få tag i att lyssna på Collapse nu för tiden? MVH...

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Valbobo 25/08: Icke att förglömma så var Everly bröderna ju först med att spela in den int...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Wadlings album måste jag kolla upp, låter intressant. För övrigt endast chec...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Håller med om "Pet sounds", ojämn och överskattad, men jag har den ändå då...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.