Blogginlägg från 2018-12-03

50-tal: #22. "Have mercy baby" (1952)

THE DOMINOES
Have mercy baby
(Federal)

IBLAND ÄR DET VÄGEN SOM ÄR MÅLET när jag vill upptäcka bra men inte alltid så välkänd 50-talsmusik. I dagens jakt på nya favoriter hade jag det berömda namnet Jackie Wilson långt bak i hjärnan. Eftersom jag redan i barndomen fascinerades av Motown-historien och mängder av spännande namn hade jag en ambition att upptäcka rötterna till det som senare skulle utvecklas till ett skivbolagsimperium i Detroit. Berry Gordy Jr, Motown-grundaren, började som låtskrivare åt just Jackie Wilson och där ville jag hitta guldkornet som skulle hamna på min 50-talslista.
   Men det räcker inte att vara ett klassiskt namn, Wilson har ett otal hits på sitt samvete men fick sina största framgångar på 60-talet ("Higher and higher"), ty hans 50-talsmaterial är i mina öron ganska mediokra. Wilson-spåret fick mig att utforska r&b-gruppen där han tidigare sjöng, Billy Ward & the Dominoes, och där hade han ersatt Clyde McPhatter som jag redan har uppmärksammat i min 50-talsföljetong.
   I Ward/Dominoes historia fick jag kronologiskt vada tillbaka i ganska grumligt vatten. I mitten och mot slutet av 50-talet, när gruppen avlöste komiska låtar mängder med sentimental smörja ("Star dust", "Rags to riches" och "These foolish things") innan jag hittade något intressant. Tog mig tillbaka i historien och hamnade faktiskt på 1952 och låten "Have mercy baby" med ovannämnda McPhatter som sångare.
   Gruppen hade bildats 1950 och hette än så länge bara The Dominoes men det var den klassiskt skolade pianisten och arrangören Billy Ward som var ledaren som styrde sin grupp med järnhand och hade en sträng fallenhet. Han hade öga för unga talanger och hittade den sjuttonårige McPhatter, som han lockade iväg från gospelgruppen The Mount Lebanon Singers, men gav honom också sparken 1953.
   Dominoes hade redan haft några hits, bland annat "Sixty minute man", innan "Have mercy baby" släpptes i april 1952. Låten, som skrevs av Ward tillsammans med sin affärskompanjon Rose Marks och producerades av skivbolagschefen Ralph Bass, kom att toppa den amerikanska r&b-listan i tio veckor.
   Vid den här tidpunkten fanns det faktiskt en viss frispråkighet i populära sångtexter där sex och sprit hade en naturlig och spännande plats i låtarna. Arrangemanget, som kombinerar svart gospel med blues, kan väl också beskrivas som doo-wop med den spektakulära basrösten bakom Clyde McPhatter som avslutar låten med att (spontant?) skratta.
   80 år gammal avled Billy Ward 16 februari 2002.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.