Blogginlägg
MAXI12" #2: THE MOTORS
THE MOTORS
Forget about you
Picturama
The middle bit
Soul surrender
(Virgin, 1978)
JO, JAG ÄLSKADE THE MOTORS FRÅN SCRATCH. Med rötterna i pubrockgruppen Ducks Deluxe var det inte så svårt att fortsätta följa Nick Garveys och Andy McMasters vidare öden i den engelska pop- och rockvärlden. Debutsingeln "Dancing the night away" var en poprockrökare av rang och debutalbumet "1" blev en favorit per automatik. Sedan inträffade det som fick mig att omvärdera The Motors första skivor.
Inför nästa skiva bytte The Motors musikaliskt spår. På den ultra-catchy singeln "Airport" förvandlades bandet från poppigt rockband till ett något mer intelligent popband med sitt perfekta sound som då var fullt jämförbart med exempelvis 10cc eller ABBA.
"Airport" släpptes i maj 1978, i samband med andra albumet "Approved by the Motors", och blev skyltfönstret för gruppens pånyttfödelse. Plötsligt började jag jämföra de tidigare så charmiga Motors-låtarna med Status Quo och annan tämligen traditionell rockmusik. "Airport" och andra låtar på albumet var den perfekta framtiden och bandet tänkte nog likadant.
På nästan ett halvår släpptes fyra singlar från Motors uppmärksammade album. Det blev visserligen bara "Airport" som kan kallas stor hit, 4:a i England, men gruppen visade upp en extraordinär singelpotential. På tre av de fyra singlarna, dagens huvudtema "Forget about you" och "Today" förutom "Airport", var det Andy McMaster ensam som visade sig behärska den perfekt kommersiella hitkänslan i sitt låtskrivande. Vilket gör att stora delar av den här texten är en hyllning till McMaster och det kräver också en viss sammanfattning av hans bakgrund.
Född redan 1941 i Glasgow var McMaster en hårt arbetande musiker och låtskrivare i mitten på 60-talet. Först i gruppen The Painted Rhythms och sedan i Sabres där Frankie Miller var sångare. Efter Sabres-äventyret spenderade Miller och McMaster ett halvår i Torremolinos i Spanien där de kallade sig för - The Motors.
Det resulterade aldrig i några skivor för McMasters grupper men lite senare på 60-talet fick McMaster, ibland stavat Macmaster, låtar utgivna med andra artister. Bland annat "We're Going On A Tuppenny Bus Ride" på en singel med Anita Harris 1968 och året efter skrev han en låt tillsammans med Alex Harvey, "Broken hearted fairytale", som finns med på Harveys andra soloalbum "Roman wall blues".
1970 solodebuterade McMaster, under det korrekta namnet Andrew McMaster, på singeln med den uppmärksammade titeln "I Can’t Get Drunk Without You Babe".
TRE ÅR SENARE BLEV HAN MEDLEM i Ducks Deluxe, för övrigt på tips från Frankie Miller, som klaviaturspelare och nu stavades hans efternamn av oförklarliga skäl McMasters (med ett "s" på slutet). Han bidrog också till gruppens repertoar med en låt, den alldeles perfekta popdängan "Love's melody". Låten och arrangemanget var en liten avvikelse från gruppens rockstämpel som främst Sean Tyla hade mutat in.
Den här lite poppigare utvecklingen sågs inte med blida ögon av Tyla och splittringen med McMasters och även Nick Garvey, bandets basist som även var Beatles-fantast och popnörd, var ofrånkomlig. Sommaren 1974 meddelade McMasters/Garvey att de ville lämna gruppen och i oktober samma år lämnade de gruppen precis i samma stund som "Love's melody" gavs ut som Ducks Deluxe-singel.
"Love's melody"-inspelningen, som för övrigt producerades av Dave Edmunds, hamnade på Ducks andra album "Taxi to the terminal zone" (1974). I samband med den inspelningen presenterade McMasters en annan låt med samma poppiga prägel, "Airport"(!), men där gick gränsen för Tylas tålamod för det lite enklare popsoundet.
Tyla var som sagt vid tillfället inte alls popfrälst och konflikten med McMasters/Garvey över gruppens musikaliska utveckling var oundviklig. Ändå är det idag överraskande att upptäcka att de faktiskt skrev några låtar ihop som inte blev officiella förrän fyra år senare i samband med utgivningen av dagens huvudtema: "Forget about you"-singeln. Vi har då flyttat oss 18 månader in i The Motors historia där Andy McMaster återvänt till sitt ursprungliga efternamn (utan "s" på slutet).
På maxisingelns andrasida ligger tre låtar tätt sammanmixade, som ett över åtta minuter långt medley, av vilka "Picturama" och "The middle bit" enligt skivetiketten är skrivna av Garvey/McMaster/Tyla. Perfekt poprock med ett framträdande piano i mixen. Den tredje låten i detta fantastiskt fina medley är "Soul surrender" skriven av Garvey tillsammans med Gordon Hann som är den mystiske person som under hela The Motors-epoken skrev ett otal låtar tillsammans med Garvey/McMaster.
Men det är alltså "Forget about you" som är dagens stora huvudtema och föranleder min stora hyllning av Andy McMaster som skrev låten på helt egen hand. En låt med klassiska och tydliga förtecken hämtat ur pophistorien. Låten har ett mönster och ett sound som är starkt inspirerad av Motown i allmänhet. Men har också slående likheter med Johnny Johnsons grupp The Bandwagons "Breakin' down the walls of heartache" (1968) eller någon av de tidiga låtarna som Tony Macaulay skrev till popsoulgruppen The Foundations skara av hits 1967-69.
Som ni ser ovan gavs Motors maxisingel ut i röd genomskinlig vinyl och var ett led i marknadsföringen av skivbolaget Virgins nydesignade etikett. På konvolutet, ett generellt Virgin-omslag, säger klisterlappen "The vinyl is red. The label is blue" och den blå Virgin-etiketten (som jag har) ska strax efter bytas till grön (a-sida) och röd (b-sida).
/ HÃ¥kan
Amerikanskt besök i Dambergs vardagsrum
Lycklig Lundell gav utan järnet
<< | Maj 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: