Blogginlägg
Nikolas närvaro lyfte traditionen
Alla bilder: Anders Erkman
TULLAMORE BROTHERS
Clarion Hotel, Örebro 17 mars 2017
Konsertlängd: 21:35-23:31 (116 min)
Min plats: Stående i massan ungefär 8 m till höger om scenen.
Det började med en liten oskyldig rundgång på scenen och det slutade med mäktig allsång i "Whiskey in the jar". Som sig bör var det klackarna i taket i hotellfoajén där publik och bandet på scen på fredagskvällen hade samlats för att fira den irländska nationaldagen, det vill säga St Patrick's Day. Jag har upplevt samma sak med samma underhållning två gånger tidigare i samma lokal men nu var det på exakt rätt datum i en mer än överfylld festlokal och med Nikola som gästartist vilket fulländade nöjet perfekt.
Som ni ser på setlistan nedan bjöd Tullamore Brothers på ett fullspäckat program med sina irländskt klingande traditionella låtar i förgrunden. Ett musikaliskt potpurri med både instrumentala låtar, vemodiga ballader och slagdängor ackompanjerade av mer eller mindre allsång. Traditionsenligt bjöds det också på irländsk dans av två skickliga tjejer och närheten till Irland var påtaglig.
Det fanns väl ingen naturlig koppling mellan det traditionellt irländska materialet och Millencolin-sångaren Nikolas musikaliska värld men under fredagskvällen besegrades den eventuella barriären med marginal. För det kändes osedvanligt välplanerat och nästan logiskt när Nikola gick upp på scenen och med bandet i ryggen drog igång Steve Earles "Galway girl" inför en förvånad publik.
När Nikola sedan fortsatte med den gamla skotska visan "The stoutest man in the forty twa" och ganska oväntat gjorde om Millencolins "Sense & sensibility" till perfekt folkmusik krossades alla fördomar om att det inte går att kombinera gammal och ny musik. Det gav traditionen ett lyft som tillfredställde den ständigt nyhetstörstande bloggaren som skrivit de här raderna.
Nikola fick också chansen att sjunga "The Irish rover" och hjälpa till på två andra kända irländska sånger, "The wild rover" och "Whiskey in the jar". Och den sistnämnda låten avslutade en lång, svettig och trång kväll. "Wait for my daddy-o"-refrängen följde med hela vägen längs Nygatan och hem.
/ Håkan
Bästa Nisse Hellberg
Chuck Berry (1926-2017)
<< | Mars 2017 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: