Blogginlägg från 2017-03-29

Py med mycket rutin

RAJ MONTANA BAND HADE EN EXKLUSIV SÄRSTÄLLNING i den svenska rockbranschen under 80-talets första hälft. Av frontparet Dan Hylander/Py Bäckman var det Hylander som var den stora publikfavoriten från början. Bandnamnet var ju hans varumärke och identifikation från Skåne så Hylander hade ett visst försprång på det tidiga 80-talet.
   Men under de sista Ã¥ren tillsammans, 1983/84, svängde publikresponsen märkbart över till Py. De bÃ¥da Mats Ronander-producerade album "Sista föreställningen" (1983) och "Kvinna frÃ¥n Tellus" (1984) skapade verkligen uppmärksamhet kring henne och hennes musik under Raj Montanas sista dagar.
   Efter sabbatsÃ¥ret 1985 satsade Py Ã¥terigen solo och stod 1986 pÃ¥ riktigt egna ben. Efter tvÃ¥ tämligen jordnära rockplattor tog hon ut svängarna rejält pÃ¥ nya albumet "Narrarna dansar" som släpptes 23 september lagom till höstturnén. Clarence Öfwerman, som precis inlett sin uppmärksammade producentbana (Roxette gav ut sin första singel sommaren 1986), och hans klaviaturer gav Pys skiva ett mer producerat sound som förde tankarna till namn som Kate Bush och Laurie Anderson.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/11 1986.

PY BÄCKMAN
Konserthuset, Örebro 31 oktober 1986

Det var stående ovationer och applåder inför öppen ridå vid Py Bäckmans konsert i fredagskväll. Efter ett skamligtlågt förhandsintresse hos Örebros rockpublik blev åskådarsiffran till slut acceptabel men inte godkänd. Det ska givetvis vara slutsålt när en av Sveriges bästa rocksångerskor står på scen.
   Det var rutin som präglade Py Bäckmans uppträdande. Hon kommunicerade mänskligt och naturligt mellan lÃ¥tarna och hade en härligt effektfull röst som hon briljerade med främst i balladerna som dock var underrepresenterade denna kväll.
   Efter15 lÃ¥tar och 75 minuter pÃ¥ scen var det mer än enbart nÃ¥gra ballader jag tyckte mig sakna. Hennes karriär börjar bli respektabelt lÃ¥ng och repertoaren sÃ¥ full av höjdpunkter att kvantitet i Py Bäckmans fall är lika med kvalitet.
   Konserten var sÃ¥ledes nÃ¥gra lÃ¥tar för kort för att tillhöra den lilla skaran av oförglömliga konsertögonblick. Men ljudet var bättre än väntat och den spontana publiken var den glada överraskningen som trots allt gjorde Pys konsert till en mycket trevlig upplevelse.
   RocklÃ¥tarna dominerade alltsÃ¥ och inledningen hade ett högt tempo med bÃ¥de "Concordelia" och "Kristall" i framskjutna positioner. Fast jag harsvÃ¥rt att förstÃ¥ varför konserten innehöll sÃ¥ mÃ¥nga förhandsinspelade musiksnuttar.
   Med en sÃ¥ idel ädel skara kompmusiker bakom sig borde exakthet och strama tyglar inte vara en dygd i det här professionella sammanhanget. Det var exempelvis väldigt frustrerande att höra de inspelade trummorna bakom hela "Sista föreställningen" medan en av landets bästa trummisar, Pelle Alsing, satt och "bara" fyllde i.
   Annars lät det mäktigt om trummorna hela kvällen som tillsammans med Clarence Öfwermans klaviaturer, Tommy Cassemars bas och Jonas Isacssons gitarr var ett litet tätt rockkomp bakom Py Bäckmans stora röst.
   En röst som grep tag och kraftfullt tog ut svängarna i bland annat "Soldaterna" och "Vem tröstar Lily", ballader där hennes röst lÃ¥g naken och blottlagd och fick konserten att lämna det grÃ¥ mellanstadiet och kvalitetsmässigt höja sig flera klasser.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.