Blogginlägg från 2017-03-21
Film + cd + demo = Eva Eastwood
EVA - en lyckost
Regi: Matz Eklund
(90 minuter)
ATT GÅ PÅ EN EASTWOOD-FILM FICK PÅ måndagseftermiddagen en helt ny betydelse. Det var nämligen Eva och inte Clint som spelade huvudrollen. Matz Eklund, mest känd för rockabillyfilmen "En bit av 50-talet", har i en dokumentärfilm gått till botten med Eva Eastwoods långa, intressanta och händelserika historia. Från det djupt privata till det framgångsrikt professionella, från en minst sagt trasslig och tuff uppväxt till offentlig uppmärksamhet och från inledningsvis målmedveten rockabilly till ett gränslöst musikskapande med både pop, rock och schlager på repertoaren.
Jag ska väl inte recensera filmen alltför detaljerat då jag till viss del har varit inblandad i filmens innehåll. Som musikkritiker uppmärksammade jag hennes första demoinspelningar i slutet på 90-talet och blir i filmen intervjuad om mina första intryck men också om mina tankar när hon i mitten på 00-talet oväntat började sjunga på svenska.
Tillsammans med tunga namn som Jerry Williams, Siv Malmqvist, Joakim Arnell, Peter LeMarc, Nisse Hellberg och Linda Gail Lewis försöker jag förklara framgångarna för den fantastiska låtskrivaren, den underskattat starka sångerskan och den sprudlande energiska människan. Och regissören har förvandlat privata lätt suddiga filmer, intervjuer med Eva i många olika situationer, Allsång på Skansen och rader av andra minnesbilder till otroligt underhållande 90 minuter i högt tempo.
Dokumentären täcker alla år från barndom, uppväxt, demoperioden som sagt, de sex åren på Tail Records i Jönköping till allt större kommersiella framgångar på det stora skivbolaget BMG. En historia som både engagerar och underhåller.
"Det bästa 2006-2016"
EVA EASTWOOD
Det bästa 2006-2016
(Atenzia/Darrow)
I SAMBAND MEDBIOPREMIÄREN AV DOKUMENTÄREN "Eva - en lyckost" släppte hennes nuvarande skivbolag påpassligt en samling Eva Eastwood-låtar från 2006 och fram till idag i ett snyggt och filmrelaterat skivomslag. 20 låtar av gränslös variation, jämnt uppdelat på lika många svenska som engelska låtar, där det blir uppenbart hur Eva Eastwoods fantasifulla kreativitet som låtskrivare är ett stort utropstecken.
Det är inte, som i dokumentärfilmens fall, en riktigt heltäckande samling från hela karriären då Tail Records-materialet, inspelat i antik icke-digital miljö i Jönköping, inte finns med. Men det kanske hade varit att begära för mycket och resultatet varit än mer musikaliskt splittrat. För det räcker gott och väl när hon lika naturligt som personligt rör sig fritt mellan genrer som rock'n'roll, doo-wop, rockabilly, schlager och snuddar vid gränsen till dansband.
Eva Eastwood har givit uttrycket mångsidig ett ansikte och när hon efter tre tämligen kommersiellt producerade album på engelska, ibland på jakt efter Shania Twain-publiken, återigen satsade på svenska var hon både musikaliskt och textmässigt på säker jordnära mark. Där referensen till Siw Malmkvist ibland blir tjatigt upprepande när det egentligen blir så personligt som det kan bli.
Första halvan av skivan, den på svenska, är onekligen mer intressant både musikaliskt, text- och soundmässigt. Där prickar hon med precision in de där schlagertypiska klangerna men gör också doo wop-arrangemangen och de vilt svängiga rockabillytakterna till sina egna.
Nu har jag hittat Eva Eastwoods första musikaliska steg
NÄR JAG BLEV OMBEDD ATT BIDRA till dokumentärfilmen "Eva - en lyckost", filmen om Eva Eastwoods liv, och försöka minnas hur jag uppfattade hennes första demoinspelningar hade jag varken mina recensioner eller demotejper tillgängliga. Men fick minnet uppfräschat av några tidningsklipp som Eva själv hade sparat. Jag skrev några rader om den upplevelsen vid själva intervjutillfället till filmen för några månader sedan.
I en pågående flyttstädning sprang jag i dagarna däremot på lådvis med demokassetter/skivor och i ett osorterat dammigt kaos hittade jag Eva Eastwood-relaterat material (se foto nedan). Exempelvis hennes allra första demokassett, utgiven under gruppnamnet Irene's Federation (ca 1998), ytterligare en kassett och några demo-cd av vilka en är försedd med texten "Special version to Håkan Pettersson".
Till en av skivorna har Eva skrivit ett personligt brev där hon berättar att "Jag heter Eva Östlund men mitt artistnamn är Eva Eastwood. Jag är soloartist och kompas av Örebros 'skickligaste musiker'. Jag har precis varit i USA i två månader och spelat mina låtar".
/ HÃ¥kan
<< | Mars 2017 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: