Blogginlägg

"EP"

RICHARD SMITT
EP
(Rootsy)

Richard Smitt, född Rickard Lindgren, är en osedvanligt begåvad och personlig artist vars utveckling på solokarriären jag gärna vill följa. Jag hade förmånen att se Rickard som sångare, gitarrist och bastrummis i Oskarshamns-trion We Met Tomorrow för två år sedan och blev verkligen imponerad av den unga entusiasmen och talangfulla kreativiteten.
   Gruppen ville dÃ¥ beskriva sin musik som "folkrock och pop med starka americana-influenser" medan jag själv tyckte det lät som en sorts minimalistisk blues korsat med känsliga ballader. Kort därefter sprack gruppen oväntat fast de tveklöst hade en lovande framtid.
   Richards sprudlande kreativitet fick dÃ¥ sikta in sig pÃ¥ en solokarriär och han bytte samtidigt artistnamn till Richard Smitt ty pÃ¥ hans skivbolag Rootsy fanns det redan en känd artist med namnet Richard Lindgren.
   Jag fick i somras uppleva Richard live när han agerade uppvärmare Ã¥t amerikanen Rayland Baxter och det korta framträdandet, sju lÃ¥tar, imponerade i all sin enkelhet. Han visade att bÃ¥de repertoar- och artistmässigt har han en lysande karriär framför sig fast han i mellansnacket kanske var lite väl ansprÃ¥kslös.
   Historien bakom den här ep:n, som just har fÃ¥tt titeln "EP", är bÃ¥de spontan och lite irrationell. Richard Ã¥kte upp till Kiruna för att i inspelningsstudion prova sig fram soundmässigt medan han spelade in sex egna lÃ¥tar till ep:n. I samband med det studiobesöket träffade han Baxter som han skulle följa med pÃ¥ turné. Det mötet resulterade mycket oplanerat i ett helt kommande album producerat av Baxter som enligt Richard inte riktigt kommer att vara representativ för ep-skivans lÃ¥tar. Onekligen en spännande utveckling i Richard Smitt just pÃ¥började karriär.
   NÃ¥väl, pÃ¥ ep:n kan jag konstatera att min beskrivning av hans musik som minimalistisk blues hÃ¥ller ganska jämna steg med hans musik. Men den är till stor del personligt präglad och är inte sÃ¥ traditionellt bunden. Det är främst det nakna soundet, Richards uttrycksfulla röst och ett ofta stingsligt gitarrspel som doftar bluesgenre. Det här är musik fylld med mÃ¥nga Ã¥rsringar fast Richard är sÃ¥ ung men självsäker.
   PÃ¥ mÃ¥nga sätt kan jag dra paralleller med en annan av Rootsys personliga artister, Basko Believes, där ibland samma avskalade sound, nakna arrangemang och starka röst ekar lika genuint äkta.
   "I was born by the riverside" sjunger Richard i en av lÃ¥tarna, "Miss Goodenough", och jag börjar verkligen tvivla pÃ¥ att hans ursprung är Oskarshamn och inte Louisiana. Och "In your arms" lÃ¥ter som den är inspelad i USA:s djupaste träskmarker, munspel och slide i en häftig kombination.
   Tycker mig ibland höra en tramporgel bredvid de akustiska och elektriska gitarrerna men i övrigt är det som sagt ofta en väldigt spartansk ljudbild Richard bjuder pÃ¥. I den ibland lite händelsefattiga omgivningen passar duettsÃ¥ngerskan Ellen Sundberg, skivbolagskollegan, perfekt. Hon blir ett alldeles utmärkt lockbete pÃ¥ lÃ¥ten "Gotta be you" som dock inte tillhör skivans mest framträdande lÃ¥tar.
   Nej, den definitiva höjdpunkten kommer i avslutningslÃ¥ten "Black weather" som känns lite, lite mer arrangerad än materialet i övrigt pÃ¥ skivan. Över det fina tramporgelsoundet seglar en vidunderligt distad och underbar elgitarr som soundmässigt pÃ¥minner om Daniel Lanois. Och tamburinen fyller sin genuina plats. Naket men ändÃ¥ fulländat.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.