Blogginlägg

"Trunk"

ULF LUNDELL
Trunk
(Rockhead/Parlophone/Warner)

Jag var både hoppfull och nyfiken på Lundells nya skiva. För en gångs skull hade jag både tid och lust att koncentrerat avnjuta "Trunk". Torsdag eftermiddag ägnade jag några timmar åt att försöka hitta fördelarna med den här skivan.
   Det är verkligen nya tider 2013. Jag tänker inte sÃ¥ specifikt pÃ¥ hur det lÃ¥ter pÃ¥ Ulf Lundells nya album "Trunk" utan upptäcker nyheten när jag fÃ¥r skivan i min hand. Liksom för herr Lundell är "Trunk" min första skiva som är utgiven pÃ¥ den klassiska skivetiketten Parlophone som numera distribueras genom Warner och inte EMI. Det fÃ¥r honom att i text tacka allt folk pÃ¥ EMI som "backat upp under nästan 40 Ã¥r".
   Lundell har tillhört EMI-stallet sedan debuten hösten 1975 men det har ändÃ¥ inte blivit sÃ¥ mÃ¥nga Parlophone-skivor. Hans första tre album gavs ut pÃ¥ Harvest innan den snygga klassiska svarta Parlophone-etiketten kom att pryda fyra album, "NÃ¥dens Ã¥r" (1978), "Ripp rapp" (1979), "Längre inÃ¥t landet" (1980) och "Preskriberade romanser" (1981).
   Sedan kan man ju tillägga att även formatet, ett singel-cd-album, mÃ¥ste betraktas som en nyhet när den kommer frÃ¥n en artist som tagit för (o)vana att släppa dubbelalbum var och varannan gÃ¥ng. Nu fÃ¥r vi ett bekvämt album med tolv nya lÃ¥tar, nÃ¥gra framförda under sommarens turné. Men i omgivningen kring Ulf Lundell finns det däremot inga nyheter. Samma gamla människor i kompet och det är väl egentligen bara Pelle Osslers elgitarr pÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar som fÃ¥r en att höja pÃ¥ ögonbrynen.
   Trots mina stora förväntningar kom jag tämligen snabbt ner pÃ¥ jorden. De bÃ¥da inledande lÃ¥tarna "Vi är inte arbetslösa" och "När vi var kungar" är verkligen Ã¥tervinning av Ulf Lundells koncept. FrÃ¥n de välkända och typiska Chuck Berry-riffen, som drar igÃ¥ng hela albumet, till den lÃ¥nga och delvis intressanta texten pÃ¥ "Vi var kungar" känns mönstret igen inklusive Marcus Olssons saxofonylande. Den ordrika texten har liksom sugit upp all energi i lÃ¥ten. En andfÃ¥dd Lundell rabblar mer än han sjunger.
   Ytterligare bekanta "Slugger"-tunga rockriff i "Det gÃ¥r som smort" mättar inte min hunger pÃ¥ nÃ¥got nytt men fÃ¥r dock grannens borrande i väggen at dränkas. Det är först pÃ¥ "Som en fyr i natten" som tempot dämpas och blir lite suggestivt. Men de "Vassa eggen"-ekande trummorna, hämtade frÃ¥n 80-talet, känns malplacerade.
   "Poker i Karibien" visar tydligt upp ett annat problem pÃ¥ skivan. Lundell läser texterna mer än han sjunger och det känns ibland andfÃ¥tt och störande medan Janne Bark här gÃ¥r lös med gitarren.
   Bakom den underliga lÃ¥ttiteln "L-bow & Kash" finns trots allt lite nya grepp. Tänker först pÃ¥ "London calling" men det kanske pÃ¥minner mer om Clashs discofierade period nÃ¥gra Ã¥r senare. Dock bra drag i tjejkör.
   "63 i november" (sjungen av en man som fyllde 64 i veckan...) är nog skivans centrala lÃ¥t. En lÃ¥ng (7:24), bÃ¥de tung och luftig ballad, bland mÃ¥nga jämntjocka rocklÃ¥tar, med fint piano fast fortfarande envisas Lundell med att recitera sin intressanta text.
   Vi är dock snabbt tillbaka i den extremt stereotypa rockmusiken där Lundell pÃ¥ "GÃ¥ pÃ¥ tvärs" tar sig friheten att kopiera ett av rockmusikens mest kända gitarriff, "Smoke on the water". Hur tänkte han dÃ¥? PÃ¥följande "Fritt fall" gör ingen gladare med sina feta men konventionella rockgitarrer.
   "Kom hem igen" är ett välkommet break i den tradiga rockmusiken. Inleds överraskande med akustisk gitarr, synt och en suggestiv bas. Här blir Lundells hest talande röst en fin effekt medan Ossler gör personliga konster pÃ¥ sin gitarr.
   Sedan följer albumets stora oväntade överraskning med nästan instrumentala "El Perro". Tunga rytmer, berusade trumpeter och en spansk text som sjungs av en kör.
   I avslutningslÃ¥ten "Jag vill ha fest" försöker Lundell övertyga oss om att livet är en fest. Men det enda vi hör är det fruktansvärda ekot av nÃ¥got bekant som vi har hört nÃ¥gra gÃ¥nger tidigare. Ã…tminstone den där Ã¥terkommande Springsteen-influerade lalalala-refrängen inklusive tonartshöjningen pÃ¥ slutet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...