Blogginlägg från 2013-11-04

90:#25 Burning questions

GRAHAM PARKER: Burning questions (Demon, 1992)

I allmänna ögon och öron anses väl engelsmannen Graham Parker vara en typisk 70-talsartist. Och visst, hans mest klassiska album, ihop med The Rumour, producerades mycket riktigt på det i mina öron bästa musikdecenniet. Efter några svaga album i början på 80-talet, formade, producerade och inspelade i USA med främst amerikaner i kompet, tappade man hoppet på fler underverk från det hållet. Men det skulle komma fler höjdpunkter redan på 80-talet, "The Mona Lisa's sister" (1988), och även 90-talet innehöll några bra skivor med Parker av vilka "Burning questions" är den bästa.
   Återigen var Parker, som flyttat till Catskills-regionen i New York redan runt 1980, tillbaka i England för att spela in ännu ett album där han återförenades med producenten Jon Jacobs i Townhouse III-studion i Battersea i London. Med ett undantag, saxofonisten Eddie Manion (som spelat med Southside Johnnys Asbury Jukes och Robert Cray Band, var musikerna engelsmän och i kören dök den närmast legendariska P P Arnold upp. I bandet bakom fanns gamle Rumour-basisten Andrew Bodnar åter på plats, bakom trummorna satt Pete Thomas från Attractions och på keyboards fanns oväntat Style Council-medlemmen Mick Talbot.
   Jacobs var en rutinerad och erfaren engelsk tekniker som hade jobbat med Parker på "Human soul"-albumet (1989) och skulle samarbeta med Parker många år framöver. Jacobs hade som tekniker gått i George Martins fotspår i Londons Air Studios. Först som tépojke och teknikerassistent och sedan chefstekniker på skivor med Paul McCartney, Kate Bush och Elvis Costello. Innan han blev tekniker på Parkers "The Mona Lisa's sister".
   Vi ska naturligtvis inte jämföra "Burning questions" med Parkers bästa 70-talsalbum, därtill är väl produktionen lite för slickad, men albumet innehåller en mängd bra låtar som kombinerar rockigare alster med både ballader och poplåtar. Och flera mycket intressanta texter. Exempelvis figurerar både den engelske legendariske skivproducenten Joe Meek och den tyske författaren Hermann Hesse i låttitlar, "Just like Joe Meek's blues" och "Just like Hermann Hesse".
   I den förstnämnda texten nämner Parker många av Meeks klienter som Screaming Lord Sutch, Heinz och Honeycombs men en annan låt på albumet, "Oasis", handlar inte om den engelska rockgruppen som först två år efter "Burning questions" skulle skivdebutera. "Platinum blonde" handla om tjejerna i Sverige och beskriver turnén som landar både i Helsingborg och Jönköping. Ursprunget till texten kan ha upplevts av Parker under den turné han genomförde hösten 1991 tillsammans med Mick Ronson och Johan Wahlström Band som bland annat nådde Örebro i oktober.
   På skivan finns också några låtar som mycket väl håller The Rumour-klass i sin attack och melodisk styrka, "Too many knots to untangle", "Here it comes again" och "Yesterday's cloud" medan redan nämnda "Platinum blonde" har Motown-vibrationer.
   "Burning questions" innehåller också en så kallad hidden track, ett gömt oannonserat sistaspår som följer direkt efter de 13 officiella spåren. En långsam men tämligen högljudd cover på The Whos gamla singel "Substitute".
   Precis som på "The Mona Lisa's sister" pryds "Burning question" av en konstnärlig målning på framsidan men den här gången är det tämligen okände Norman Hennecken som målat en nakenmodell.

YouTube: "Love is a burning question" live på Letterman med Graham Parker.


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.