Blogginlägg från 2013-11-27

Soundtracks: "Last exit to Brooklyn"

MARK KNOPFLER: Last exit to Brooklyn (Vertigo, 1989)

Från sina första försök som filmkompositör, "Local hero" och "Cal" där folkmusik hade en central roll, utvecklades Mark Knopfler under åren till en på det området traditionell kompositör med symfoniorkester som sitt viktigaste verktyg. Där spektakulära melodier, ibland starka låtar, har ersatts av skimrande men tämligen anonyma men vackra musikstycken som har mer gemensamt med klassisk musik än rock och pop.
   Den musikaliska förändringen pÃ¥ Knopflers soundtracks har väl sitt ursprung i de filmer som han har valt att skriva musik till. De skotska/irländska realistiska miljöerna i de första filmerna blev frÃ¥n 1987, pÃ¥ Bob Reiners romantiska komedi "The princess bride", amerikansk. Ett mönster som fortsatte pÃ¥ Knopflers följande soundtrack, "Last exit to Brooklyn", fast det här handlar om korruption, tonÃ¥rsprostitution och Koreakriget när allt utspelar sig 1952. Och regissören är tysk och heter Ulrich "Uli" Edel.
   Men musikaliskt är det fortfarande huvudsakligen symfonisk musik och skivan är heltigenom instrumental. Förutom själva filmmusikkomponerandet har Knopfler lämnat över ansvaret för musiken till den mÃ¥ngÃ¥rige samarbetspartnern Guy Fletcher som jobbat med Knopfler sedan 1984.
   Förutom strÃ¥korkestern, som inte har fÃ¥tt nÃ¥gon credit pÃ¥ skivomslaget, nÃ¥gra soloviolinister, saxofonisten Chris White pÃ¥ ett spÃ¥r och Knopflers gitarr pÃ¥ ett spÃ¥r (lÃ¥ten "Tralala") är det alltsÃ¥ Fletcher som framför hela soundtracket.
   GenomgÃ¥ende strÃ¥kar i huvudrollen alltsÃ¥. Ibland romantiska som i ledtemat, ibland stillsamma ("Victim") och ibland mer dramatiska ("Think fast") utan att intresset nämnvärt ökar. Musiken har ibland jazziga undertoner och i just "Tralala" är det genomgÃ¥ende storbandsjazz med bÃ¥de sax-, gitarr- och pianosolo som understryker att handlingen i filmen utspelar sig pÃ¥ 50-talet.
   Innan vi kommer till den storslagna finalen med det inledande temat i en ännu vackrare version med soloviolinisten Irvine Arditi i centrum. Jag har inte sett filmen men inbillar mig, när jag hör finalnumret, att den avslutas romantiskt och positivt. I ett Ã¥terkommande tema som stegras och blir till slut en pompös avslutning.

1. "Last Exit to Brooklyn"   5:03
2. "Victims"   3:33
3. "Think Fast"   2:47
4. "A Love Idea"   3:05
5. "Tralala"   5:31
6. "Riot"   6:22
7. "The Reckoning"   7:13
8. "As Low as it Gets"   1:30
9. "Finale – Last Exit to Brooklyn"   6:18

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.