Blogginlägg

Ulf Lundell stod upp igen

Foto: Mikael Muhr


ULF LUNDELL
Konserthuset, Västerås
26 oktober 2012
Konsertlängd: 19.31-22.02 (151 minuter)
Min plats: Bakre Parkett, sektion Röd, rad 19, plats 525, ca 25 meter från scenen.

Mot alla mina odds stod han upp igen, Ulf Lundell. Efter den senaste inställda turnén, våren 2011, såg det ett tag mörkt ut inför nya turnéplaner. Men den nya helt godkända dubbel-cd:n "Rent förbannat" (etta på försäljningslistan just nu!) följdes trots allt av en ny turné med sitt nygamla band bakom Ulf. Och det låg en viss spänning och spekulationer i luften inför turnépremiären i Västerås i fredagskväll som sedvanligt inför alla hans turnéstarter. Jag har nog genom tiderna upplevt en handfull premiärer med Lundell och det går givetvis inte att mäta Västerås-konserten med klassiska 80-talspremiärer.
   Ändå gissade vi vilt på öppningslåtarna av konserten, som vi trodde skulle bli identisk med senaste skivans första två låtar, och fick nästan rätt. Innan vi äntrade den mycket trevliga och ljudmässigt perfekta lokalen tyckte jag mig höra en instrumental "Redan där", men det visade sig bara vara introduktionsmusiken till konserten, och väl inne på scenen knockoutstartade de sex musikerna plus Ulf med senaste singeln "Är vi lyckliga nu?". Och publikmässigt kunde inte konserten ha startat mer lämpligt. Full succé, total glädje i publiken och ett underbart friskt tempo.
   Klassisk Lundell-rock framför en fond av svagt blått ljus, rött och iskallt vitt ljus. Den comebackande Lundell fyllde sedan på helt naturligt med "Ute på vägen igen" som om han aldrig hade varit borta. Annars skulle det bli en konsert med en väldigt uppdaterad repertoar och en mängd intressanta låtar från senaste skivan av vilka många, exempelvis "FBL II", "Schabbelbabbel", titellåten och till och med den rakt rockiga "Skiten vinner", lyfte sig i jämförelse med de ordinära skivversionerna.
   Av 25 låtar var det rent sensationellt hela elva låtar hämtade från senaste skivan som i mina ögon och öron inte är ett album av klassiskt Lundell-snitt. Ändå blev konserten genomgående så fruktansvärt bra mycket tack vare de helt aktuella partierna med de många ännu mer aktuella texterna. Lundell har ju gjort en politisk skiva med många svidande kommentarer som stundtals överglänser hela 70-talets proggvåg både text- och låtmässigt.
   Så har Lundell också ett band av numera rutinerad och professionell klass som förutom den mäktige trummisen Andreas Dahlbäck gör sitt fantastiska jobb utan att visuellt ta någon större    plats. Inte ens Janne Bark tog för sig på vanligt sätt. Själv imponerades jag av, förutom den musikaliske Dahlbäck, av extramusikern Tomas Hallonsten som bakom sina keyboards, sin himmelska hammond och med ett snyggt trumpetsolo (i "Schabbelbabbel" där Lundell ibland sjunger genom en megafon) hade en uppenbart ledande roll i arrangemangen på flera låtar.
   De några få negativa ögonblicken, de två sista nästan lika låtarna i huvudavdelningen tog ut varandra, "Sjörövar-Jenny" var nog en låt för mycket från senaste skivan och "Kapten Kidd" var en oväntat blek final på hela konsertkvällen, överträffades med marginal av tre gamla oerhört starkt framförda låtar, "Bente", "Jag saknar dej" och det Byrds-influerade introt till "Omaha".

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Janne Bark: gitarr och sång
Jens Frithiof: gitarrer och sång
Marcus Olsson: keyboards, saxofon och sång
Surjo Benigh: bas och sång
Andreas Dahlbäck: trummor
Tomas Hallonsten: keyboards, trumpet och sång

Låtarna:
Är vi lyckliga nu?
Ute på vägen igen
Dom fyras gäng
Mitt ansikte
Moln utan minnen
Venus & Jupiter
Bente
Baby om morgonen
FBL II
Gordon Gecko
Schabbelbabbel
Rent förbannat
Sjörövar Jennys sång
Jag saknar dej
Omaha
Eld i berget
Om det här är vintern
Förlorad värld
Ut i kväll

Extralåtar
Snön faller och vi med den
Kär och galen
Skiten vinner
Folket bygger landet

Extra extralåtar
Aldrig så ensam
Kapten Kidd

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.