Blogginlägg från 2012-10-19

Singlar#83: Donovan

DONOVAN: Turquoise (Pye, 1965)

DE TIDIGA DONOVAN-SKIVORNA, han debuterade 1965, befann sig ständigt i skottlinjen. Kritiker beskrev honom som rätt och slätt en Bob Dylan-kopia, ett brittiskt plagiat och alternativ till amerikanen. Folkmusikgenren var snäv på den tiden. Men å andra sidan när Donovan började ge ut skivor våren 1965 hade Dylan sökt sig vidare till större och elektriska arrangemang.
   Redan när Donovan skivdebuterade i mars 1965 (samma månad som Dylan gav ut sin första elektriska skiva, ”Bringing it all back home”) med den avskalade ”Catch the wind” och sedan följde upp med ”Colours”, båda avskalade och akustiska sånger, hade denne 18-årige Donovan Philips Leitch från Glasgow i Skottland ett helt eget uttryck. Där enkelheten i arrangemang, melodi och text var föredömlig. Kombinerat med Donovans personlighet tog den sig med lätthet in i medvetandet hos den sjukligt musikintresserade 12-åringen på Norrbygatan i Örebro som nu skriver de här raderna.
   Enkelheten i Donovans röst, poesi och akustiska gitarr hade blivit stor konst och dessutom kommersiell, både ”Catch the wind” och ”Colours” nådde framgångsrika 4:e-placeringar som bäst i England. Av Donovans två första singlar var det bara ”Colours”, med den inledande enkla och oförglömliga frasen ”Yellow is the colour of my true love's hair”, som listnoterades på Tio i Topp.
   På debutalbumet ”What’s bin did and what’s bin hid”, som kom snabbt efter singlarna, en ep och ”Turquoise” (oktober 1965) följdes mönstret från succésinglarna. Samma producenter, Terry Kennedy, Peter Eden och Geoff Stephens (de två sistnämnda gick under namnet Eden Stephens och var Donovans managers just då) och samma sparsmakade akustiska arrangemang. Men där fick Donovan plötsligt uppleva en liten svacka i populariteten. Den breda publiken kanske började tröttna på den lilla variationen i låtar och arrangemang.
   Men ”Turquoise” är i mina öron vida överlägsen Donovans första singlar. Det akustiska gitarrspelet är om möjligt ännu mer kristallklart än tidigare, munspelet är så framträdande att det nästan låter falskt och hela sången har en gripande vemodig ton som attraherade mig lika mycket då som nu. Men kommersiellt var det kanske för lågmält och för lite refräng (ordet/namnet ”Turquoise” nämns inte en enda gång i texten) för att nå den stora breda publiken. Låten var tillägnad Joan Baez som Donovan vid tillfället var förälskad i. Hon spelade faktiskt in låten 1967.

SINGELN, SOM BARA NÅDDE en undanskymd placering på Englandslistan (#30), släpptes i stort sett samtidigt som Donovans andra album, ”Fairytale”, men finns ändå inte med där. ”Turquoise” är alltså en unik Donovan-singel med ett personligt sound som snart var på väg bort från hans karriär.
   Sent 1965 bröt Donovan med sina managers, med kontraktsstridigheter som följd, och med nytt folk bakom sig inleddes vägen tillbaka där det skulle inträffa framgångar större än någonsin tidigare. Mycket var naturligtvis den extremt framgångsrike skivproducent Mickie Mosts förtjänst. Efter över ett år utan listframgångar exploderade allt i slutet på 1966 med ”Sunshine superman”, i kompet bland annat Jimmy Page, och raden av många, många hitsinglar och genomarbetade album följde.
   B-sidan till ”Turquoise” var en liten udda sång, kalla den kanske trots allt cover, med en lång historia. ”Hey Gyp (dig the slowness)” som den heter i Donovans version, med hans låtskrivarnamn under, är en låt med långa bluesrötter. Mest känd som ”Chevrolet” inspelad 1959 av bröderna Ed och Lonnie Young som ofta satte sina namn under fast låten kan ha sitt ursprung från 1930 och heta ”Can I do it for you” med Kansas Joe och Memphis Minnie.
   Efter Donovans version tog Animals upp låten, kallade den enbart ”Hey Gyp” och la den på ”Animalism”, gruppens USA-album (1966), men gav Donovan en klar och tydlig låtskrivarcredit. Donovans titel på låten syftar på hans kompis Gypsy Dave (David John Mills) som fanns i hans närhet 1963-1971, delvis som roadmanager. Han spelade bland annat kazoo på Donovans debutalbum men jobbar numera som skulptör.

Intressant fotnot: En enda gång har jag upplevt Donovan på en konsertscen. Fel årtionde och fel sammanhang. 1977 var han och hans kompmusiker förband till de musikaliskt tunga och visuellt spektakulära Yes på Scandinavium i Göteborg.

Ljudspåret till "Turquoise":


"Hey Gyp (dig the slowness)":


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.