Blogginlägg från 2020-01-10

20/20 är något annat än nutid och framtid

NYTT ÅR, NYTT DECENNIUM, NY VÅRSÄSONG och det är dags att räkna efter. Mycket har hänt efter 2007 när Håkans Pop tog sina första stapplande steg i cybervärlden. Men det är också uppenbart att mycket är sig likt. Uppgradering av design är inget vi sysslar med till vardags på Håkans Pop. Vi vill visuellt gärna ha det som vi alltid har haft det så att alla trogna läsare, vars antal enligt statistiken ständigt ökar, känner igen sig och sedan kan koncentrera sig på det förhoppningsvis intressanta innehållet med de skrivna orden.
   OK, vi har just klivit över över ännu ett decenniumskifte och ska nu försöka lära oss skriva 2020 istället för 2019. Årtalet 2020 tycker jag doftar mer framtid och science fiction än några andra årtal jag har upplevt, möjligen med undantag för 1984... Att det är inledningen på 20-talet låter däremot som en nostalgisk och sentimental dröm.
   Håkans Pops allra starkaste ambition har genom åren inte varit att titta framåt eller i kristallkulan utan till och från blicka i backspegeln och minnas tillbaka i tiden, påminna om något vi har upplevt tidigare och kanske tipsa om något vi av en händelse har glömt eller förträngt.
   Därför tycker jag i mitt stilla sinne att siffrorna 2020 i första hand inte står för framtid. Skrivet som 20/20 har ju siffrorna en helt annan betydelse i min musikaliskt marinerade sfär.

DEN KLASSISKA GRUPPEN BEACH BOYS gav 1969 ut albumet ”20/20” som i sammanhanget, bröderna Wilsons grupp har ju många klassiker på sitt samvete, inte var någon märkvärdig skiva. Snarare en mäktig parentes, med enbart outtakes från tidigare album, i en klassisk diskografi. Titeln förklarades som gruppens 20:e album.
   Några år efter riktigt legendariska skivor som ”Pet sounds” och ”Smiley smile” var Beach Boys inne i en problematisk period där huvudrollsinnehavaren Brian Wilson inte var fysiskt närvarande hela tiden och fanns inte ens med på skivomslagets fotografi på framsidan. Dock hade han producerat och skrivit några låtar men det var som sagt huvudsakligen överblivna spår som hade ratats under tidigare albuminspelningar.
   Här finns många covers som inte är värda en plats på ett album med ett band som i många år levt högt på originalmaterial men som nu (tillfälligt) hade sjunkit till en ganska anspråkslös covernivå. En tre år gammal anonym Ronettes-låt (”I can hear music”) och en elva år gammal bortglömd 50-talslåt (”Bluebirds over the mountain”), från rockabillyartisten Ersel Hickeys repertoar, var inget som fick Beach Boys-namnet att glittra.
   Ändå gavs nämnda låtar ut som singlar och uppmärksammades marginellt i hemlandet med mediokra listplaceringar som följd. Däremot fick gruppen en mäktig hit över världen med en ännu äldre coverlåt från ”20/20”-skivan, ”Cottonfields”. Huddie Letbetters (Leadbellys) version av en urgammal traditionell låt blev faktiskt gruppens största hit någonsin i Sverige, etta på Tio i Topp 1969.
   Men ”20/20” är faktiskt en uppenbar parentes i Beach Boys långa och huvudsakligen klassiska diskografi.

DÅ ÄR DET ROLIGARE ATT UNDER 2020 års första dagar vända blicken och öronen mot den amerikanska powerpopgruppen 20/20 som förutom en intressant koppling till Phil Seymour gjorde några intressanta album runt 1980.
   Den underbara eran med powerpop hade kanske sina största år i slutet på 70-talet och 20/20 var en del, om än lite undanskymd, i den epoken. 20/20 kom från Tulsa, Oklahoma, och var där kollegor med bland annat Dwight Twilley Band, och därför kompis med Phil Seymour, men hamnade aldrig på den numera legendariska etiketten Shelter.
   Däremot upptäcktes 20/20 av Greg Shaw på det lilla skivbolaget Bomp! Records. Och släppte 1978 sin första singel, ”Giving it all”, på den legendariska skivetiketten som var startpunkt för många (Jonathan Richman, The Dead Boys, Devo, Shoes...) kända namn på 70-talet.
   Jag tog mig tid att lyssna tillbaka på 20/20:s första skivor och upptäcker på debutalbumet ”20/20” (1979) ett ganska typiskt powerpop-sound med framträdande gitarrer, perfekt stämsång och slagkraftiga refränger som kanske ändå saknar det där avgörande hitpotentiella greppet. Däremot hör jag ett ganska tydligt eko av samtida, och mer framgångsrika, grupper som The Knack och The Romantics men utan de kommersiella inslagen. Jag kan inte sluta lyssna på låten ”Remember the lightning” (se och lyssna nedan) från gruppens debutalbum.
   När det gäller dagens båda skivtips visar det sig att den gäckande slumpen slår till med full kraft. Mannen som har producerat 20/20:s debut, Earle Mankey, var inte bara medlem i gruppen Halfnelson (som sedan bytte namn till Sparks) på 70-talet. Han fungerade också som tekniker på ett flertal av Beach Boys skivor under samma decennium plus Dennis Wilsons soloalbum ”Pacific ocean blue” (1977). Ett oplanerat sammanträffande som jag inte såg från början.

OM VI NU ÄNDÅ SKA ÄGNA LITE TID åt framtiden kan jag berätta att vårsäsongen på Håkans Pop, som inleds på måndag, blir den senaste hösten lik. Där listan på mina favoritalbum från 00-talet fortsätter sin vandring mot nummer ett som kommer avslöjas framåt maj. Dessutom avslutar jag samtidigt min serie på återpublicerade gamla intervjuer och där kommer namn som Clarence Öfwerman, Pontus & Amerikanerna, Karin Wistrand och (ännu en gång) Mats Ronander förekomma under våren. I min serie med artister som har givit ut album med enbart covers kommer vi fram till maj möta namn som Judy Collins, k.d. lang, Ebba Forsberg, Loggins & Messina och Paul Carrack.

Väl mött inför en förhoppningsvis intressant vårsäsong på Håkans Pop!



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.