Blogginlägg

Ambitioner att hela tiden bjuda på nytt

Postad: 2018-12-01 00:33
Kategori: Live-recensioner

Alla bilder: Carina Österling
RICHARD LINDGREN med OLLE UNENGE
EGO
Hillstreet 1, Lindesberg 30 november 2018
Konsertlängd: 20:00-20:28 (EGO, 28 min) och 20:38-22:01 (Lindgren & Unenge, 83 min)
Min plats: Stående ca 4,5 meter från scenen.


EFTER EN LITEN ROADTRIP NORRUT befann sig artistparet Lindgren/Unenge på fredagskvällen i Lindesberg på Kullgatan 1, Studiefrämjandets lokal, vars konsertlokal döpts till Hillstreet 1. Fin rymlig scen och lokalen var som en intim rockklubb där konserten med Richard Lindgren och Olle Unenge skulle bli en något annorlunda variant jämförd med Clarion-konserten kvällen innan.
   Det här är ett kreativt par som inte vill upprepa sig och ha ambitioner att hela tiden bjuda på nytt. Naturligtvis var det en del repriser från gårdagen men också flera mer eller mindre spontana nyheter. Som ytterligare ett smakprov från Richards skivprojekt nästa år, den fina pianoballaden "Where you ever with me".
   Det spontana är alltid närvarande när Richard Lindgren står på scen och fredagskvällen bjöd på flera sådana ögonblick. Några små takter från "Hill Street Blues"-signaturmelodin fick vi och när ett litet flickebarn tillfälligt gästade konsertlokalen började Richard vid pianot sjunga några verser från "Jag är en vanlig vampyr" till publikens stora glädje. Han överraskade vid några tillfällen även Olle som när han exempelvis fick en idé att efter Mississippi John Hurts "Make me a pallet on the floor" spela ytterligare en låt från samma repertoar, "Hey baby, right away". En låt som Olle aldrig hade hört tidigare.
   I vanlig ordning avslutade paret konserten med låtar av Bob Dylan. Efter fria önskemål från publiken ("Driftwood", "David Reynold's last ride"...) bestämde de sig ändå för ett eget val och gjorde en läckert framförd "Love minus zero/No limit" på två gitarrer.
   Lindesbergsartisten Christer Pilblad inledde konsertkvällen när han under sitt alter ego EGO framförde en rad egna låtar med akustisk gitarr. Han avslöjade sina gamla punkrötter med bett i både röst och gitarr som befann sig på gränsen till distad.

I en trivsam liten bar
Rainbow building
Åter i Marais
3-stjärnig Metaxa
Where you ever with me
Bara om min älskade väntar
Five pints and a wink from Gwendolyn
Angie
Make me a pallet on the floor
Right away
Vid denna blåa dörr
(Jag är en vanlig vampyr)
Tom Taubert's blues
Don't think twice it's alright
Love minus zero/No limit

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (436)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (128)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2018 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.