Blogginlägg

Eva Eastwood konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/1 2002.

KONSERT
EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS
El Sombrero, Örebro 25/1 2002

Det stod en nybliven mamma mellan 30 och 40 och spred uppenbar glädje från en scen på en klubb i det centrala Örebro runt midnatt i fredagskväll. Naturliga känslor både på och framför scenen som är så erhört sällsynta i vår just nu alltmer cyniska, plastiga och konstgjorda värld.
   Eva Eastwood, en tjej från Åsbro som sjunger övervägande egna låtar med rötter i 50-talets rock'n' roll och 60-talets pop, bjöd på sig själv tillsammans med sitt tajta fyrmannaband i två mastiga långa set. Som det naturligaste i världen radade hon upp alla sina hits från sina tre skivor. Och det blev sannerligen en välsmakande soppa.
   Själv är hon noga med att påpeka att hennes låtar har rötter i antingen rock-, country- eller blues-myllan men alla influenserna mals genom Evas naturliga personlighet och kommer ut som något högst eget och unikt.
   Inte överraskande ekade det bekant om många låtar men det är en sprudlande kreativitet som fick sin definitiva utformning just på scen. Där en förhållandevis dansant publik av välkammade frisyrer, noggrant putsade polisonger och någon enstaka cowboyhatt lyfte stämningen ytterligare.
   Grundrepertoaren bestod givetvis av hennes egna låtar, av vilka flera var nyskrivet färska, men även tidstrogna covers från färgstarka personligheter som Brenda Lee, Etta James och Ruth Brown. Utan att man egentligen kunde skilja det ena från det andra.
   Eva sprutar hela tiden ur sig nya låtar och de har alla en autentiskt genuin prägel. Och det verkar vara nya skivor på gång. Som kanske inte kommer att ta utvecklingen många tum framåt men som desto tydligare understryker att vi alla lever genom vår historia.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.