Blogginlägg från 2020-09-28

LIVEALBUM #32: Tom Petty

TOM PETTY And The HEARTBREAKERS: Pack up the plantation – live (MCA, 1985)

I MITTEN PÅ 80-TALET VAR DET NATURLIGTVIS i absolut rätt kommersiella läge att släppa en liveskiva med Tom Petty & the Heartbreakers. De hade visserligen på våren 1985 släppt en spännande studioskiva, ”Southern accents”, men med nästan tio års skivkarriär bakom sig var det dags att dokumentera bandets liverepertoar. Med några riktigt rejäla albumklassiker bakom sig, ”Damn the torpedoes” (1979) och ”Hard promises” (1980), fanns det definitivt kvalificerat låtmaterial att luta sig emot.
   Med det bedrägliga facit i hand kan vi nu konstatera att Petty och gruppen 1985 ändå hade de riktigt stora höjdpunkterna framför sig. Turnén där de skulle kompa Bob Dylan låg inom räckhåll och för Pettys del hägrade ett spännande samarbete i Traveling Wilburys och två fantastiska soloalbum (”Full moon fever”, 1989, och ”Wildflowers”, 1994). Plus återföreningen med Heartbreakers på 90-talet som resulterade i än mer imponerande skivor. Så livedubbelalbumet ”Pack up the plantation” var ingen obeveklig slutsummering men en imponerande delrapport.
   Jag hade gärna valt en officiell liveskiva från 90-talet med ännu bättre och jämnare material att välja från men alla liveutgåvorna med Petty/Heartbreakers under 90- och 00-talet var mindre välplanerade och mindre officiella för att kunna kvalificera sig i min restriktiva bedömning av livealbum.
   Jag gör här ett litet avsteg från mina ursprungliga strikta regler att liveskivan helst ska dokumentera en och samma konsert eller från samma turné. ”Pack up the plantation” är huvudsakligen (11 av 16 låtar) hämtade från Petty & Heartbreakers 1985-turné två kvällar i augusti på Wiltern Theatre i Los Angeles. Övriga sex dokumenterade låtar (av vilka fyra är covers) är inspelade 1978, 1980, 1981 och 1983. Men skivan i det klassiska dubbelvinylalbum-formatet är ändå en homogen och mycket intressant livedokumentation av Tom Petty & Heartbreakers tidiga karriär. Stevie Nicks gästar på två spår och bandet är extraförstärkt med tre musiker på blås och två extra körsångerskor. Som ger ett maffigt levande intryck.
   De fem coverlåtarna på skivan, som i fyra fall är inspelade innan 1985, är faktiskt spännande små höjdpunkter. Låtar som inte har varit utgivna på skiva med Petty/Heartbreakers tidigare. På grymt svängiga ”Don't bring me down” lyckas bandet kopiera Animals-originalets fuzzgitarr och hammondorgel perfekt. Och Isley Brothers ”Shout” förvandlas till en lång, lång (9:30) finallåt med flera crescendon och mäktigt slut.
   Skivan ger, frånsett coverlåtarna, en ganska autentisk bild av den officiella konserten fast låtordningen är helt omkastad. "So You Want to Be a Rock 'n' Roll Star", som inleder här, fanns ursprungligen bland extralåtarna och övriga coverlåtar på konserten ”Little bit o' soul” och ”Route 66”, är alltså ersatta av äldre material.
   ”Pack up the plantation – live” är ingen greatest hits-inspirerad samling, då hade ovannämnda ”Dam the torpedoes” och ”Hard promises” representerats av fler låtar, men i demokratisk ordning har repertoaren hämtats från Petty & Heartbreakers samtliga album fram till och med ”Southern accents”.
   1982 ersatte basisten Howie Epstein originalmedlemmen Ron Blair och finns 1985 med i Pettys suveräna kompband som redan hade det eleganta, effektiva och oöverträffade soundet. Epstein var en mångkunnig och skicklig musiker men också en problematisk själ som under åren i Heartbreakers utvecklade ett drogberoende som gjorde att han 2002 fick ersättas av återkommande Blair.
   Via omslagets detaljerade information får man också en tydlig uppfattning om hur mycket folk som jobbar bakom på konsertturnéer. Kan vara en bra upplysning i dessa begränsade coronatider. Inte bara åtskilliga tekniker finns på listan utan även snickare, klädmakare och chaufförer bakom den stora manager-staben.


SIDE 1 RECORD ONE

1. "So You Want to Be a Rock 'n' Roll Star" (Jim McGuinn/Chris Hillman) 3:30
2. "Needles and Pins" (Jack Nitzsche/Sonny Bono) 2:23
3. "The Waiting" (Tom Petty) 5:08
4. "Breakdown" (Tom Petty) 7:43

SIDE 2 RECORD ONE

1. "American Girl" (Tom Petty) 3:50
2. "It Ain't Nothin' to Me" (Tom Petty/David A. Stewart) 6:05
3. "Insider" (Tom Petty) 5:16
4. "Rockin' Around (With You)" (Tom Petty/Mike Campbell) 3:20

SIDE 3 RECORD TWO

1. "Refugee" (Tom Petty/Mike Campbell) 5:22
2. "I Need to Know" (Tom Petty) 2:30
3. "Southern Accents" (Tom Petty) 5:20
4. "Rebels" (Tom Petty) 6:10

SIDE 4 RECORD TWO

1. "Don't Bring Me Down" (Gerry Goffin/Carole King) 3:40
2. "You Got Lucky" (Tom Petty/Mike Campbell) 4:20
3. "Shout" (O'Kelly Isley/Ronald Isley/Rudolph Isley) 9:30
4. "The Stories We Could Tell" (John Sebastian) 3:55

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.