Blogginlägg från 2020-09-14

LIVEALBUM #34: Johnny Cash

JOHNNY CASH: At Folsom Prison (Columbia, 1968)

JOHNNY CASH, VARS LÅNGA KARRIÄR hade lika många höjdpunkter som uppenbara svackor, blev under några år runt 1970 expert på fängelsekonserter med liveskivor som följd. Det skulle visa sig vara ett kommersiellt framgångsrikt koncept ty under åren 1968-1970 hade Cash fem ettor på den amerikanska countrylistan av vilka tre var inspelade live. Hithöjdpunkten ”A boy named Sue”, nådde långt utanför alla countrykretsar. Men i Sverige var det faktiskt föregångaren ”Folsom Prison blues” som slog bättre med en tredjeplacering på Tio i topp 1968 som bäst.
   En förklaring till Johnny Cashs nya succé kan vara den nye producentens namn, Bob Johnston som då hade en inte lång men imponerande meritlista (Bob Dylan och Simon & Garfunkel)) bakom sig. Bob hade figurerat redan 1965 på Cash-albumet ”Sings the ballads of the True West”, som gitarrist och banjospelare, men tog över producerandet av Cash på ”At Folsom Prison”. Den skulle året efter följas av inspelningar på ännu ett Kalifornien-fängelse, San Quentin, och ännu större skivframgångar med albumet ”At San Quentin” med ovan nämnda ”A boy named Sue” i fokus.
   Men i den bästa favoritliveskiva-serien på Håkans Pop koncentrerar jag mig hårt på Johnny Cashs första försök som liveartist inför helnöjda fängelsekunder på Kalifornien-fängelset Folsom Prison 13 januari 1968. Den oförglömliga konsertstarten när Cash stegar fram till mikrofonen och meddelar ”Hello, I'm Johnny Cash” och möts av en öronbedövande respons är svår att glömma. Jublet följs av den 13 år gamla låten ”Folsom Prison Blues” med textrader rader som ”I shot a man in Reno...” som naturligtvis föll i god jord där inne på fängelset.
   Det Sam Phillips-producerade originalet skrev Cash redan 1953 men spelades in 1955 med bara två musiker i kompet, Luther Perkins, gitarr, och Marshall Grant, bas. Och de två, som när de kompade Cash på 50-talet kallades The Tennessee Two, fanns kvar bakom Cash när han uppträdde på Folsom-fängelset 1968. Ett komp som då var förstärkt med trummisen W S Holland och gitarristen/sångaren Carl Perkins. Och June Carter, som skulle gifta sig med Johnny Cash bara en dryg månad senare, hjälpte till på sång på några låtar.
   Efter den tillfälliga hitsingeln/duetten ”Jackson” (som finns med på Folsom-skivan) 1967 , med Cash och June, var Johnny Cash nu tillbaka på allvar på en het nivå i amerikansk showbusiness för första gången på fem år. ”Ring of fire” (1963), för övrigt skriven av just June Carter, och ”I walk the line” (1956) hette hans tidigare rejäla hits.
   60-talet var annars ett stökigt decennium för Johnny Cash. Privatlivet var fyllt med drogrelaterade brott, skilsmässa, grova förseelser och självmordsförsök. Och musikaliskt var det långt mellan höjdpunkterna.
   Känslan i Johnny Cashs framförande, bandets oerhört drivna men avskalade komp och publikens/fångarnas hörbara respons överträffar lätt låtinnehållet på ”At Folsom Prison”. Repertoaren är huvudsakligen en mix av gamla Johnny Cash-låtar och ännu äldre, ofta 50-talsbaserade, covers med få låtmässigt unika detaljer. Men det finns naturligtvis några oförglömliga höjdpunkter.
   ”25 minues to go” är den första låt Johnny Cash spelar in (på albumet ”Sings the ballads of the True West”, 1965) som är skriven av Shel Silverstein, mannen som kom att skriva ”A boy named Sue”. Här framförs den än känsligare. Sedan är ju ”Greystone chapel” helt unik, skriven av fängelseinternen Glen Sherley som befinner sig i konsertpubliken denna kväll.


Side 1

1. "Folsom Prison Blues" (Johnny Cash) 2:42
2. "Dark as the Dungeon" (Merle Travis) 3:05
3. "I Still Miss Someone" (Johnny Cash/Roy Cash Jr.) 1:38
4. "Cocaine Blues" (T.J. Arnall) 3:01
5. "25 Minutes to Go" (Shel Silverstein) 3:31
6. "Orange Blossom Special" (Ervin T. Rouse) 3:01
7. "The Long Black Veil" (Marijohn Wilkin/Danny Dill) 3:57

Side 2

1. "Send a Picture of Mother" (Johnny Cash) 2:11
2. "The Wall" (Harlan Howard) 1:49
3. "Dirty Old Egg-Suckin' Dog" (Jack H. Clement) 1:17
4. "Flushed from the Bathroom of Your Heart" (Jack H. Clement) 2:39
5. "Jackson" (with June Carter) (Gaby Rodgers/Billy Edd Wheeler) 2:56
6. "Give My Love to Rose" (with June Carter) (Johnny Cash) 2:41
7. "I Got Stripes" (Charlie Williams/Johnny Cash) 1:42
8. "Green, Green Grass of Home" (Curly Putman) 2:57
9. "Greystone Chapel" (Glen Sherley) 5:34

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.