Blogginlägg från 2008-07-22

Como te llama?

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/7 2008.

Albert Hammond Jr
Como te llama?
(Rough Trade/Border)

Strokes-medlemmen Hammond Jr har plötsligt och lite överraskande hamnat i ett besvärligt läge. Första soloskivan "Yours to keep" var överraskande stark och ett album för årsbästalistan. Naturligtvis ökar förväntningarna inför andra skivan och just förhoppningarna i kombination med att Hammond på många spår retirerat till det senare tunga Strokes-soundet gör den här skivan till en mindre besvikelse.
   Det är absolut inga stora försämringar. Det finns några klockrena häftiga låtar men också några vilsna ostrukturerade låtar som drar ned helhetsbetyget rejält.
   Han flirtar med reggaesoundet några gånger för mycket och låter de flytande rockmelodierna med de fantastiska refrängerna bli en parentes. Och allra sämst blir det i några låtar, exempelvis "Victory at Monterey", "Lisa" och "Rocket", där han uppenbart lider brist på fantasi och allt slutar i stora frågetecken. Den över sju minuter långa och intetsägande instrumentala "Spooky" har inte på en skiva att göra.
   Då är refrängen på "Borrowed", tidiga Strokes-influerade "In my room" och hela "You won't be fooled" skivans hela behållning.

/ Håkan

Underhållningsvärdet var högt och svängigt

GRUS I DOJJAN
Örebro Slott 18 juli 2008
Konsertlängd: ca 19.30-22.00
(inklusive 30 min paus) (ca 120 minuter)
Min plats: ca 5 meter snett till höger från scenen.

Christer ”Krutte” Hedberg, munspel och sång
PA Hansson, trummor
Jesper Lindberg, gitarr, banjo och sång
Peter Clemmedson, gitarr och sång
Arne Franck, bas

Det var en konsert under frihet, för mig alltså. Inga recensionskrav, inget anteckningsblock och inget alkoholförbud. Med andra ord avkoppling och jag var inledningsvis mer nyfiken på hur spelplatsen, utomhus på slottets borggård, skulle fungera. Bandet på scen, Grus i Dojjan, har jag faktiskt väldigt vaga förhållanden till.
   Miljön var perfekt, plasttaket över scen och publik var tyvärr nödvändigt när det under konserten kom några regnskurar, och ett hundratal i publiken trivdes med den klämkäcka underhållningen det bjöds på.
   Redan när jag insåg att Jesper Lindberg, närmast legend som duktig gitarrist och banjospelare, var kvar i bandet förstod jag att den instrumentala nivån skulle bli hög. När dessutom två gamla Hoola Bandoola-medlemmar också ingick i bandet blev jag än mer övertygad.
   Men det var Christer ”Krutte” Hedberg vid mikrofonen med sitt munspel som höjde den glada stämningen ytterligare.
   Att jag har så suddiga minnen av gamla Grus i Dojjan från tidigt 70-tal beror nog främst på att bandet egentligen inte har någon egen repertoar. Men gör covers på allt från rock’n’roll till dragspelslåtar, från ”Roll over Beethoven” till ”Drömmen om Elin”.
   Men det fanns en glädje och en glimt i ögat på allt de framförde. Och som sagt: Kanske inte så mycket att analysera och bokstavligen recensera egentligen. En kul kväll som inte blev sorgligare när jag hade friheten att lyssna på levande musik med en Eriksberg i handen.
   För att på något sätt beskriva bredden och underhållningsvärdet i Grus i Dojjan-konserten kan jag nämna några låtar ur repertoaren. ”Twist and shout” (inklusive närbesläktade ”La Bamba”), ”Kaffe utan grädde”, en Flaco Jimenez-instrumental (”Polka Americano”), ”Wiggen”, ”Alfred på Hultet”, ”Jag har ett eget blåbärsställe”, ”Foggy mountain break down” (”världens näst mest kända banjolåt”, som de sade), ”Duelling banjos” (som är den mest kända!), ”Crazy love” (i en Paul Anka-version), ”Buena sera” och ”Oh lonesome me”.
   Grus i Dojjan började egentligen av händelse i ett kök i Åkarp 1970 men lever och har hälsan i behåll även 2008.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.