Blogginlägg

Underhållningsvärdet var högt och svängigt

GRUS I DOJJAN
Örebro Slott 18 juli 2008
Konsertlängd: ca 19.30-22.00
(inklusive 30 min paus) (ca 120 minuter)
Min plats: ca 5 meter snett till höger från scenen.

Christer ”Krutte” Hedberg, munspel och sång
PA Hansson, trummor
Jesper Lindberg, gitarr, banjo och sång
Peter Clemmedson, gitarr och sång
Arne Franck, bas

Det var en konsert under frihet, för mig alltså. Inga recensionskrav, inget anteckningsblock och inget alkoholförbud. Med andra ord avkoppling och jag var inledningsvis mer nyfiken på hur spelplatsen, utomhus på slottets borggård, skulle fungera. Bandet på scen, Grus i Dojjan, har jag faktiskt väldigt vaga förhållanden till.
   Miljön var perfekt, plasttaket över scen och publik var tyvärr nödvändigt när det under konserten kom några regnskurar, och ett hundratal i publiken trivdes med den klämkäcka underhållningen det bjöds på.
   Redan när jag insåg att Jesper Lindberg, närmast legend som duktig gitarrist och banjospelare, var kvar i bandet förstod jag att den instrumentala nivån skulle bli hög. När dessutom två gamla Hoola Bandoola-medlemmar också ingick i bandet blev jag än mer övertygad.
   Men det var Christer ”Krutte” Hedberg vid mikrofonen med sitt munspel som höjde den glada stämningen ytterligare.
   Att jag har så suddiga minnen av gamla Grus i Dojjan från tidigt 70-tal beror nog främst på att bandet egentligen inte har någon egen repertoar. Men gör covers på allt från rock’n’roll till dragspelslåtar, från ”Roll over Beethoven” till ”Drömmen om Elin”.
   Men det fanns en glädje och en glimt i ögat på allt de framförde. Och som sagt: Kanske inte så mycket att analysera och bokstavligen recensera egentligen. En kul kväll som inte blev sorgligare när jag hade friheten att lyssna på levande musik med en Eriksberg i handen.
   För att på något sätt beskriva bredden och underhållningsvärdet i Grus i Dojjan-konserten kan jag nämna några låtar ur repertoaren. ”Twist and shout” (inklusive närbesläktade ”La Bamba”), ”Kaffe utan grädde”, en Flaco Jimenez-instrumental (”Polka Americano”), ”Wiggen”, ”Alfred på Hultet”, ”Jag har ett eget blåbärsställe”, ”Foggy mountain break down” (”världens näst mest kända banjolåt”, som de sade), ”Duelling banjos” (som är den mest kända!), ”Crazy love” (i en Paul Anka-version), ”Buena sera” och ”Oh lonesome me”.
   Grus i Dojjan började egentligen av händelse i ett kök i Åkarp 1970 men lever och har hälsan i behåll även 2008.

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.