Blogginlägg från 2000-07-28

Eric Gadd konsert

KONSERT
Eric Gadd
Brunnsfesten/Brunnsparken, Örebro 27 juli 2000

Jag älskar anspråkslösa världsartister. Eric Gadd tillhör tveklöst den exklusiva skaran. Jag är ingen vardaglig lyssnare av hans musik men sedan han började sjunga på genomgående engelska under 90-talet så är det onekligen världsklass på hans bästa låtar.
   Som artist har jag ofta uppfattat honom som lite för elegant, lite för akademisk med för lite kött och blod i sina arrangemang för att bli riktigt accepterad i en rockrecensents vardag.
   De eventuella förbehållen har i första hand så här långt gällt skivproduktionen så en konsert med soulmäktige Gadd har möjlighet att slå hål på ett halvdussin myter och samtidigt göra hörnstenarna i låtrepertoaren till kraftiga, odödliga fundament i en stor svensk artistkarriär.
   Det var just de bästa låtarna som blev ryggraden i gårdagskvällens avslutande konsert på Brunnsfesten. Där den ena fullträffen, "My personality", efter den andra, "Eye of the spirit", avlöste varandra.
   I en festivalkomprimerad konsert som efter den öppningen fortsatte med "Do you believe in me" och "The right way" som bara förstärkte det imponerande intrycket på scen. Efter den fantastiska knockoutöppningen följde några andhämtningslåtar.
   Men det var definitivt inte slut på bombardemanget av urstarka låtar. Eller vad sägs om "Heaven is asleep" OCH "Riding High"? Välkommen succé Hur som helst var det en ynnest att få uppleva så många ljuvliga Gadd-låtar på en timme och när vädret för en gångs skull bestämde sig för att le blev konserten en välkommen succé.
   Både publikmässigt och musikaliskt. Och med låtar som är som små luftiga lätta moln på en nästan molnfri himmel så ska vi, som befann oss på Brunnsfesten i går kväll, nog bara nöjt luta oss tillbaka, njuta av livet och kort konstatera att livet på en svensk musikfestival i slutet på juli år 2000 knappt kan bli bättre.

/ Håkan

Wilmer X konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/7 2000.

WILMER X
Brunnsfesten, Örebro 27 juli 2000

I samma stund som Nisse Hellberg helt traditionsenligt förklarade "det är vi som är Wilmer X" ströddes äkta silvrig stjärnglans över festival-Örebro. Kanonöppningen med "Hon är ihop med en insekt", som annars brukar agera showstopper, var inte bara andlös och ruskigt effektiv.
   Den satte också en nivå på gårdagskvällens framträdande dit oerhört få konsertögonblick når.
Vad skulle kunna få det väloljade Wilmer X-lokomotivet att spåra ur eller helt enkelt visa upp en vardagligt mänsklig sida, en spelning på rutin och inget mer? Nej, inte ens vädret fanns med som motståndare när Sveriges rockgrupp nummer ett äntrade Brunnsfestens centrala scen som första band i går kväll.
   Och målar man upp farhågor, på något sätt vill man ju uppleva ett spännande liv, så gör man det mest för att kittla fantasin eller leka med det omöjliga. För Wilmer X har inga mellandagar på sin turné, lika lite som de har svackor i de senaste årens skivproduktion.
   Redan för två år sedan, på dåvarande Slottsfestivalen, gjorde grabbarna en kanonspelning som fick mig nästan att sväva någon decimeter över kullerstenarna. Med ännu en formidabel skiva, den saliga "Silver", i bagaget kom de nu tillbaka och slog sånär den rekordnoteringen.
   Det är ju så med pågarna i landets enda riktiga rockgrupp att de går aldrig på tomgång. De kan inte stava till förutsägbart och trots att vi stod och kände igen varenda ton, många snarlika intron, det välkända och odödliga gunget/svänget och ett och annat brinnande munspelssolo så blev det inte för en sekund sämre än världsklass på gruppens spelning igår kväll.
   Ett bevis för att gruppen aldrig slår sig till ro och aldrig nöjer sig med att "bara" vara bäst är den ständigt uppdaterade repertoaren. Som nu i vanlig ordning genomgått en kraftfull förändring. "Teknikens under" och "Kör dej död" är borta utan att konserten på något sätt blev mindre upphetsande.
   "Tänk om vänd om", "Silver" och "Låt oss tala om lust", alla från senaste skivan, är redan fullödiga scenlåtar. Men varför fick vi inte höra "Simma till Amerika", senaste skivans absoluta höjdpunkt?
   Sedan var den gamla balladen "Vem får nu se alla tårar?" ett nästan för tydligt tecken på publikfrieri.
   Men givetvis, efter två huvudsakligen muskulösa skivor, är det den riffiga och attackerande rockmusiken som var och är gruppens signum. Där T Rex-covern "20th century boy", "För dum för pop" och "Silver" följde på rad så att man kippade efter andan. Vi kände oss som träffade av låtar i form av målsökande robotar.
   Man brukar inte kunna beskriva en rykande rockkonsert med ord som trollbindande men det är just vad sex grabbar i Wilmer gjorde under exakt en timme i går kväll.

Wilmer X:s låtar:
Hon är ihop med en insekt
Du i din värld
Vit slav
Tänk om vänd om
Du i din värld
Låt oss tala om lust
Vem får nu se alla tårar?
20th century boy
För dum för pop
Silver
Hallå världen
Primitiv
Jag flippar ut

Extralåtar
Jag är lycklig när jag dricker

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.