Blogginlägg från 2013-06-09

Sista Ducks Deluxe-spelningen

                                                                              Foto: Arne Swedin


DUCKS DELUXE feat. Brinsley Schwarz
S/S Blidösund, Stockholm 7 juni 2013
Konsertlängd: 19:15-20:05 och 21:05-22:15 (120 min)
Min plats: Olika

Som en tradition spelade Ducks Deluxe återigen på färjan Blidösund i fredagskväll. Årets föreställning kunde väl på förhand upplevas som en ren repris av förra årets besök men det blev en konsert av större exklusivt värde än vi just då, när vi närmade oss land ungefär kvart över tio i fredagskväll, förstod. Traditionsenligt visade vädret sin bästa sida, varmt och soligt, och den här gången var Ducks ordinarie trummis, Jim Russell, tillbaka bakom kaggarna.
   Eftersom den planerade konserten med Ducks Deluxe i Holmarna Folkets Park dagen efter i Skutskär ställdes in blev Blidösundsspelningen bandets sista i Sverige för den här gÃ¥ngen - och kanske för alltid. Välunderrättade källor meddelar nämligen att bandets förestÃ¥ende USA-turné blir Ducks sista tillsammans. BÃ¥de Brinsley Schwarz och Martin Belmont är trötta pÃ¥ att turnera.
   Men den vemodiga framtidsutsikten hindrade inte Sean Tyla och bandet att genomföra en inspirerande konsert i fredags där alla delar i bandet var lika delaktiga. Det är varje gÃ¥ng lika glädjande och imponerande att höra den numera legendariska gitarrduon Schwarz och Belmont skapa sÃ¥ intensivt musikaliska gitarrmattor som vässade till arrangemangen pÃ¥ nästan varje lÃ¥t. Och basisten Kevin Foster är ju ocksÃ¥ ett melodiskt geni.
   Ã„ven innehÃ¥llsmässigt blev fredagskonserten i stora drag en upprepning av förra Ã¥rets föreställning. Med den explosiva öppningen med "Fireball", "Nervous breakdown" och "Tremelo bay". DÃ¥ visade bandet att de gör pubrock med stort R som i Rock. Redan under soundcheck fick bandet anledning att visa upp rocktendenser. DÃ¥ rÃ¥kade de nämligen spela sÃ¥ högt att decibelmätaren protesterade vilket fick Brinsley att utbrista i:
   - "Men vi är ju ett rockband!"
   Det skulle alltsÃ¥ inte repertoarmässigt bli en överraskningarnas kväll ty Sean Tyla inledde konserten med att förklara att ikväll kan det bli "some songs you may heard before". Och det stämde väl pÃ¥ den setlista som blinkade förbi ögat vid nÃ¥got tillfälle. Där Tyla i vanlig ordning dock ville inleda andra avdelningen med nÃ¥gra lÃ¥tar utanför den officiella repertoaren. Nu blev det Tom Waits "Hold on" och en alldeles förtjusande tolkning av den instrumentala "Apache" där Schwarz och Belmont vandrade ut och in i lÃ¥ten utan att vi för en sekund saknade Hank B Marvin.
   Om den gamla Shadows-lÃ¥ten var en liten överraskning sÃ¥ var väl den nyskrivna Tyla-lÃ¥ten "Married on a Saturday night" i första avdelningen ännu mer exklusiv. SÃ¥ ny att den inte ens finns med pÃ¥ det nysläppta livealbumet "Rockin' at the moon" som spelades in pÃ¥ Half Moon-puben i Putney, London i september förra Ã¥ret. En skiva som, precis som konserten i fredags, blandar covers med gamla originallÃ¥tar. Allt producerat av Jim Russell och intressanta liner notes av Will Birch.
   PÃ¥ den skivan finns inte "Knockin' on heaven's door" med men Bob Dylans cover fick avsluta konserten i fredags medan vi närmade oss Skeppsbron. En lÃ¥t som inte fanns med i lÃ¥tlistan förra Ã¥ret men var med pÃ¥ Ducks sista konsert 1975 och har funnits med pÃ¥ tidigare Ducks-konserter i Sverige, som exempelvis den här.
   Ducks Deluxe gjorde slutligen en osedvanligt inspirerad version av den tämligen uttjatade lÃ¥ten och det kan ha varit sista tonerna som bandet gjorde pÃ¥ svensk mark, nÃ¥ja svenskt territorium. Men Sean Tyla själv finns kvar, bÃ¥de som soloartist, Tyla Gang-ledare och Trouble Boys-sÃ¥ngare.

Foto: Arne Swedin

/ HÃ¥kan

Sommar13: The Crystals

"Da doo ron ron". Kan en poptext säga så mycket mer? Tjejgruppen hette THE CRYSTALS men det var naturligtvis Phil Spectors verk från början till slut. En historisk popsymfoni från 1963 kan vi sammanfatta soundet som.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.