Blogginlägg från 2012-06-04

#11: Rockmagasinet Live: The Creeps

Rockbandet THE CREEPS från Älmhult började sin skivkarriär på det legendariska svenska skivbolaget Tracks On Wax från Lidköping men hamnade där i skuggan av mer uppmärksammade namn som Wayward Souls och Watermelon Men. Men deras första album, "Enjoy the Creeps" (1986), skapade ändå ett stort intresse hos större skivbolag och inför gruppens andra album, "Now dig this!", befann de sig på stora Warner.
   Det stilfulla omslaget, med en häftig hammondorgel i centrum, doftade 60-tal och klassisk garagerock och gruppens soulinfluerade rock fick positiva reaktioner i pressen. "Ã…rets fräckaste svenska rock-LP" hette en rubrik och själv var jag mäkta tillfredsställd i min recension av skivan i Nerikes Allehanda. Och imponerad av sÃ¥ngaren Robert Jelinek:
   "Jelinek har en övertygande stämma som behandlar det engelska sprÃ¥ket sÃ¥ osvenskt att jag aldrig har hört nÃ¥got liknande", var en av mina kommentarer.
   Sedan 1985 hade Creeps haft samma konstellation. Förutom Jelinek var det Hans Ingemansson, hammond och sÃ¥ng, Anders Johansson, bas, och Patrick Olsson, trummor, som kom till Örebro och Rockmagasinet tidig vÃ¥r 1989.
   Ryktet om gruppens extraordinära kvalitéer hade redan här börjat och sommaren 1989 fick de agera förband pÃ¥ Roxettes sommarturné. Men dÃ¥ hade Creeps en liten kostym men jag sÃ¥g ändÃ¥ bandets fantastiska utsikter. I en recension av Roxettes konsert i Brunnsparken i Örebro skrev jag:
   "Att Roxette inte är ett riktigt rockband fÃ¥r vi klart för oss i en lätt jämförelse med förbandet, smÃ¥ländska Creeps. Robert Jelinek och grabbarna i det bandet är rockmusiker lÃ¥ngt in i själen.
   Trots minimal uppmärksamhet frÃ¥n publiken gav Creeps mer av den ärliga rockkänslan pÃ¥ dryga halvtimmen än Roxette lyckades med pÃ¥ 75 minuter".
   I samband med Roxette-äventyret fick Creeps kontakt med Roxettes kapellmästare och producent, Clarence Öfwerman, som kom att producera bandet nästa album, "Blue tomato", som släpptes i mellandagarna 1989.
    En stor kommersiell framgÃ¥ng, främst tack vare hitsingeln "Ooh - I like it!", men ocksÃ¥ en stor besvikelse. Jag gav skivan 2/5 i betyg, recensionen fick rubriken "En svÃ¥r balansgÃ¥ng" och jag förklarade bland annat sÃ¥ här:
   "Jag retar inte upp mig sÃ¥ mycket pÃ¥ Clarence Öfwermans moderna och högteknokratiska produktion, för där har den härliga hammondorgeln fortfarande sin plats, utan tänker mer pÃ¥ bandets oförmÃ¥ga eller ickeambitioner att skriva bättre lÃ¥tar, bättre melodier.
   Med sÃ¥ pass mÃ¥nga profillösa lÃ¥tar som pÃ¥ den här LP:n hänger jag omedvetet även upp mig pÃ¥ soundet eller produktionsfinesser medan hela melodin rinner ut i sanden."

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/3 1989.

CREEPS TILLHÖR DE EXKLUSIVA

THE CREEPS
Kulturhuset/Rockmagasinet, Örebro 7 mars 1989

När man talar om svensk rock- och populärmusik i slutet av 1980-talet är det lätt att man får en förvrängd bild av verkligheten. Att det mesta och bästa handlar om soloartister men så är inte fallet.
   MÃ¥hända tar de stora soloartisterna största utrymmet i mediebevakningen men pÃ¥ den riktigt levande rockscenen är det verkligen grupperna regerar. Wilmer X, Lolita Pop, Eldkvarn och nÃ¥gra fler namn stÃ¥r för stolt svensk rock 1989.
   Nu kan vi lägga gruppen The Creeps, frÃ¥n Älmhult, till den exklusiva skaran. Efter tvÃ¥ charmanta album, kultstatus pÃ¥ kontinenten och en serie sammansvetsande turnéer är de nu mogna de feta rubrikerna och de största superlativen.
   Det var i och för sig ingen större överraskning att gruppen skulle lyckas i tisdagskväll pÃ¥ Kulturhuset. Deras popmusik kombinerar rockmusikens tyngd med bluesens känsla i samma andetag.
   SÃ¥ levande, vacker och magnifik redan pÃ¥ skiva. När de sedan ger sig ut pÃ¥ turné med det framgÃ¥ngsrika albumet "Now dig this!" i ryggen och pÃ¥ repertoaren har de inget att frukta. Möjligen positiva kravaller och glatt humör som deras musik lätt framkallar.
   Framför allt annat är The Creeps en grupp. En samspelt enhet som ytterligare understryker det inledande resonemanget att gruppkänslan har sÃ¥ mycket mer att ge.
   Robert Jelinek är gruppens "starke" man som lÃ¥tskrivare, sÃ¥ngare och gitarrist. Hans röstomfÃ¥ng var beundransvärt under konserten. Totalt avslappnad lyckades han sjunga bÃ¥de blues, soul och rock pÃ¥ samma gÃ¥ng.
   Men utan organisten Hans Ingemansson, basisten Anders Johansson och trummisen Patrick Olsson existerade inte Creeps. Inte heller en grupp som pÃ¥ scen gjorde förlösande härlig rockmusik som hämtat sin inspiration i 60-talet, adderat 70-talets energi och slutligen resulterar i 80-talets friskaste fläkt pÃ¥ den svenska rockscenen.
   Ã„ven förbandet Eager Beaver var en fräsch grupp som utan minsta antydan pÃ¥ ölmagar spelade skönt svängande pubrock à la Dr Feelgood. Dock förstördes deras image av maffiga rökkaskader.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.