Blogginlägg från 2008-06-03

Delvis punktema i nya Mojo

Det nya prenumererade numret av Mojo ramlade in i brevlådan tidigt den här månaden. Chock/punk-rosa rubriker på fronten och en nytagen svartvit bild på Sex Pistols med en sedvanligt stirrande Johnny Rotten. Nya numret har delvis ett punktema. Cd-skivan, som alltid följer med, är fylld av kända punkgruppers mindre kända låtar eller mindre kända band med ännu mindre kända låtar.
   Sex Pistols-medlemmarna har intervjuats var och en för sig och rubriken till Glen Matlock-artikeln heter ”We wanted to point out all the bullshit…”. Jag har ännu inte läst intervjuerna men jag vill gärna påpeka, med illa dold stolthet, att jag sprang på Matlock i London 1983. Jag har även berättat om det i den här krönikan.
   Det var ett osedvanligt späckat Mojo-nummer jag fick i min hand idag. På nyhetssidorna finns en kort redogörelse av en plötslig och överraskande återförening av The Nipple Erectors på 100 Club i London. Läser att Albert Hammond Jr har en ny skiva på gång i sommar, ”?Còmo Te Llama?” lär den heta. Och att det i höst kommer en bok om Barney Bubbles, omslagsdesigner till skivor av Elvis Costello, Ian Dury och Damned, som tog livet av sig för 25 år sedan. Det läser jag i Mojo, ingen annanstans.
   Sedan har vi de större artiklarna och intervjuerna som jag bara snuddat vid. Bland annat berättar producenten Rick Rubin vad han gillar hos Neil Diamond. En lång presentation av Kid Creole och sedan Sex Pistols-specialen. Plus en intressant sak om sambandet mellan Frank Zappa och Captain Beefheart.
   Sedan de många sidorna av nya skivrecensioner. Långt innan vi ens sett skivorna recenserar de redan nya skivor från Coldplay, My Morning Jacket och ett nytt band från Seattle, Fleet Foxes, som fått maximalt betyg. Som även Aimee Manns nya belönats med. En nyutgåva av Dennis Wilsons ”Pacific ocean blue” får en sida reissue-recension. Och Americana-genren från 90-talet får en graderad betygslista. Jag noterar att jag äger tre av skivorna, Jayhawks, Wilco och Lucinda Williams, på listan. Men jag får också ännu en gång erkänna att jag vet alltför lite om Townes Van Zandt.

/ Håkan

1984: Little Steven – visst är han rockare nr 1!

Ja, då är vi framme vid det år, 1984, när jag så här i efterhand var lite för imponerad av Little Steven och hans, som jag då tyckte, bästa amerikanska rockmusik. ”Voice of America”, det årets nummer ett enligt mig, har inte musikaliskt och soundmässigt överlevt åren sedan dess men just då var jag gränslöst nöjd med hans skiva. Men idag, eller när jag plockade ihop min ”80-talets bästa”-lista, så fanns det ingen plats för den dundrande och ekande och alldeles för typiska 80-talsmusiken. U2, Billy Bremner och Christine McVie har faktiskt överlevt tiden bäst sedan 1984. Så här skrev jag i Nerikes Allehanda på 1984 års sista dag, 31 december, när jag skulle kommentera det årets bästa skivor.


Christine McVie

En viss Peterson på Schlager har i senaste numret av tidningen mage att påstå att Bruce Springsteen är underskattad. Allt medan en till synes enhällig kritikerkår utsett ”Born in the USA” till årets särklassiga LP. Jag reserverade mig dock till både det ena och det andra.
   Som nedanstående årsbästalista avslöjar finns Springsteens LP inte bland de tio bästa av två mycket enkla skäl: 1) Bruce Springsteen har gjort bättre och jämnare LP-skivor tidigare. 2) Det har under året kommit minst tio skivor som berört mig djupare och fått känslorna att svalla högre än ”Born in the USA”.
   När jag för några veckor sedan ombads tipsa Allehana-läsare om några lämpliga skivjulklappar slog det mig omedelbart hur höstens skivutgivning kvalitetsmässigt så totalt dominerats av svenska artister.
   Frånsett U2 har höstens bästa skivartister svenska namn som Py Bäckman, Ulf Dageby och Ulf Lundell. Strax under den duktiga trion finns ytterligare svenska artister som Marie Fredriksson, Monica Törnell, Johan Lindell, Ola Magnell och Tant Strul. Länge leve svensk rockmusik!
   Listans övriga namn kom med sina skivor i våras eller somras och har givit den fullständiga årsbästa-listan dess alldeles personliga karaktär med skivor som inte har mer musikaliskt gemensamt än att de har betytt mest för mig under 1984.

ÅRETS BÄSTA ALBUM 1984
   1: Little Steven: Voice of America
   Högljudd, passionerad och rasande vacker rock’n’roll.
   2: U2: The unforgettable fire
   Stämningar som ligger närmare hjärtat än hjärnan.
   3: Billy Bremner: Bash!
   Efterlängtad solodebut för fantastisk sångare och gitarrist.
   4: Ulf Dageby: Lata rika
   Både underhållande och tung personlig rockmusik.
   5: Difford & Tilbrook: Difford & Tilbrook
   Squeeze-parets solodebut packad mer perfekt popmusik.
   6: Py Bäckman: Kvinna från Tellus
   Befäster hennes plats som Sveriges just nu bästa rocksångerska.
   7: Christine McVie: Christine McVie
   Soulfylld, underbar röst till bluesbaserad popmusik.
   8: Ulf Lundell: 12 sånger
   Naknare och innerligare än någon annan Lundell-LP.
   9: Psychedelic Furs: Mirror moves
   Modern, dansant popmusik för både disco och hemmet.
   10: Mats Ronander: 50/50
   Tredje LP:n vinner i längden och blir hans bästa.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.