Blogginlägg från 2002-06-08

Eldkvarn konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/6 2002.

KONSERT
ELDKVARN
El Sombrero, Örebro 8/6 2002

Efter Nationalteaterns smått nostalgiska, men innehållsmässigt starka, konsert var det tryggt att uppleva ett Eldkvarn som lever vidare år efter år, skiva efter skiva.
   Dessutom var det skönt att lämna det fladdrande utomhusljudet och möta ett närmast perfekt klubbljud på El Sombrero.
   Lång karriär kan skapa rader av obligatoriska låtar på konserterna men Eldkvarn vägrar stanna upp, bli ett konservativt gubbrockband, för de nya låtarna växer och tar större plats för varje turné. Och de gamla favoriterna görs om, ibland till det bättre, för att inspirationen inom bandet ska kunna hållas vid liv.
   Sent i lördagskväll, bandet gick upp på scen några minuter efter tolv, var det inspirerat så gott som hela konserten. Inledningen var så nära magiskt det går att komma, mittenpartiet blev nästan ännu bättre men avslutningen planade dessvärre ut i dåligt humör till följd av plötsliga ljudproblem, rundgång och lite för improviserade låtar.
   Men så länge det bästa med Eldkvarn bara blir bättre kan man inte klaga på helheten.
   Versionen av “Kärlekens tunga”, förlängd med ett effektfullt lugnt parti, var den bästa på flera år. “Samma sort” har växt ut till den klassiker den inte var för tre år sedan när den premiärspelades på samma scen.
   Och “Jag står upp än”, en högst ordinär låt på skiva, blev en femstjärnig klassiker på scen i lördags. Både det E Street Band-influerade soundet, drivet och den självbiografiska refrängen var en ynnest att uppleva.
   Däremot bör inte lördagskvällens version av “3:ans spårvagn”, i lätt Booker T-stuk, jämföras med storhetsåren på 80-talet. Och “Kungsholmskopplet”, för kvällen något rörig, har vi också hört i bättre kondition.
   Men så länge inget går på gråtråkig rutin i Eldkvarn så kommer det här bandet aldrig att nå en återvändsgata.


Eldkvarns låtar:
Död stjärna
En farlig väg
Inte ens hundarna vill ha dej
Allting jag aldrig fick av dig
Kärlekens tunga
Mitt hjärta tillhör dig
Du älskar inte mig
Samma sort
Jag står upp än
3:ans spårvagn genom ljuva livet
Hus på stranden

Extralåtar
Kungsholmskopplet
Pojkar pojkar pojkar

/ Håkan

Nationalteatern konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/6 2002.

KONSERT
NATIONALTEATERN
Järntorget, Örebro 8/6 2002

Ung som gammal hade igår kväll samlats på Järntorget för att njuta av nostalgi eller få en historielektion i proggrock, allt beroende på ålder.
   Gammal upprorisk rock skulle få upprättelse. Men denna underbara sommarkväll var det individerna som kastade upp flaskor på scen som upprörde mest. Och incidenten fick till slut hela bandet att lämna scenen.
   Reaktionerna på scen är helt förklarliga och det är tragiskt att en enda misslyckad själ kan få förstöra för tusentals andra.
   Efter de lokala vilt rockande storheterna Spitts och Peepshows gick Nationalteatern upp på scenen och lät överraskande blygsamt mjukt och melodiskt vackert.
   Inte en enda låt under gårdagens konsert med tillfälligt återbildade Nationalteatern var färskare än 22 år gammal. Det väckte naturligtvis nostalgiska känslor och många minnen.
   För gårdagens konsert var en grandios uppvisning i kända låtar. Det var samlingsskivan på repeat, nästan låt för låt, som vi fick till livs.
   OK, det politiska läget idag är kanske inte jämförbart med det tidiga 70-talet och de gamla texternas grundmurade ställningstagande är inte trovärdigt i dag. Men soundet och framförallt låtarna är ju starka tidsdokument som ingen ny våg eller ny trend kan sudda ut på ett ögonblick.
   Därför tyckte jag Nationalteatern i går var en så mycket större upplevelse än exempelvis Hoola Bandoolas återförening en sommar för sex år sedan.
   Ulf Dagebys låtar lever lika mycket i dag som då. Han var med på scenen i går och var den musikaliska hjärnan kring vilken allt cirkulerade. När han sjöng, vilket han gjorde på sju av konsertens elva låtar, var det Teaterns musikaliska gren som regerade.
   Ulf fick också sjunga sin egen “Hanna från Arlöv”, en av kvällens mest allsångsbenägna låtar, när Anki Rahlskog inte fanns med på scenen.
   När Pale Olofsson, en av grundarna men tämligen okänd än i dag, tog mikrofonen blev det mer teatralt och mindre personligt.
   Bäst var helt odödliga “Livet är en fest” och nästan lika klassiska “Vi fortsätter spela rock’n’ roll” som extralåt. Men den låten fick Nationalteatern inte fortsätta spela för då kom kvällens andra flaska uppkastad på scen och konserten avbröts direkt.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.