Blogginlägg

Nationalteatern konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/6 2002.

KONSERT
NATIONALTEATERN
Järntorget, Örebro 8/6 2002

Ung som gammal hade igår kväll samlats på Järntorget för att njuta av nostalgi eller få en historielektion i proggrock, allt beroende på ålder.
   Gammal upprorisk rock skulle få upprättelse. Men denna underbara sommarkväll var det individerna som kastade upp flaskor på scen som upprörde mest. Och incidenten fick till slut hela bandet att lämna scenen.
   Reaktionerna på scen är helt förklarliga och det är tragiskt att en enda misslyckad själ kan få förstöra för tusentals andra.
   Efter de lokala vilt rockande storheterna Spitts och Peepshows gick Nationalteatern upp på scenen och lät överraskande blygsamt mjukt och melodiskt vackert.
   Inte en enda låt under gårdagens konsert med tillfälligt återbildade Nationalteatern var färskare än 22 år gammal. Det väckte naturligtvis nostalgiska känslor och många minnen.
   För gårdagens konsert var en grandios uppvisning i kända låtar. Det var samlingsskivan på repeat, nästan låt för låt, som vi fick till livs.
   OK, det politiska läget idag är kanske inte jämförbart med det tidiga 70-talet och de gamla texternas grundmurade ställningstagande är inte trovärdigt i dag. Men soundet och framförallt låtarna är ju starka tidsdokument som ingen ny våg eller ny trend kan sudda ut på ett ögonblick.
   Därför tyckte jag Nationalteatern i går var en så mycket större upplevelse än exempelvis Hoola Bandoolas återförening en sommar för sex år sedan.
   Ulf Dagebys låtar lever lika mycket i dag som då. Han var med på scenen i går och var den musikaliska hjärnan kring vilken allt cirkulerade. När han sjöng, vilket han gjorde på sju av konsertens elva låtar, var det Teaterns musikaliska gren som regerade.
   Ulf fick också sjunga sin egen “Hanna från Arlöv”, en av kvällens mest allsångsbenägna låtar, när Anki Rahlskog inte fanns med på scenen.
   När Pale Olofsson, en av grundarna men tämligen okänd än i dag, tog mikrofonen blev det mer teatralt och mindre personligt.
   Bäst var helt odödliga “Livet är en fest” och nästan lika klassiska “Vi fortsätter spela rock’n’ roll” som extralåt. Men den låten fick Nationalteatern inte fortsätta spela för då kom kvällens andra flaska uppkastad på scen och konserten avbröts direkt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.