Blogginlägg från 2009-05-15

TMTCH

Han hette egentligen John ”Babbacombe” Lee, mannen som de inte kunde hänga, och Fairport Convention har gjort ett helt album (1971) om honom. Han var en man som 1885 mot sitt nekande dömdes till döden för mord. När han skulle hängas fungerade inte falluckan, tre gånger i rad(!), och straffet förvandlades till livstids fängelse. Lee benådades så småningom.
   De här raderna ska varken handla om Lee eller Fairport Convention fast gruppen i dagens fokus, THE MEN THEY COULDN’T HANG, har musikaliska likheter med Fairport. Engelsk folkmusik fast The Men… spelade en aggressivare och poppigare folkrock på 80-talet.
   Jag har berättat mina minnen och erfarenheter om gruppen tidigare och vill nu bara påminna om deras skivor och utveckling. Jag har också, lite koncentrerat, gått igenom gruppens singlar på 80-talet här.
   1985 gav gruppen ut sitt första album på Elvis Costellos skivbolag IMP, ”Night of a thousand candles”, en skiva där fyra spår hade producerats av Philip Chevron strax innan han tog steget in i The Pogues. Och det var under 80-talet alldeles för lätt att dra paralleller mellan de båda grupperna.
   På andra skivan, ”How green is the valley” (MCA, 1986), fick de en låt till skänks av Nick Lowe, ”Wishing well”. En låt som Lowe själv gav ut först två år senare, då kompad av just The Men They Couldn’t Hang, på albumet ”Pinker and prouder than previous”. Nu visar det sig att Lowe-inspelningen, med TMTCH i kompet, finns inkluderad på Lowes nyss utgivna samlingsalbum ”Quiet please… The new best of Nick Lowe”.
   Fram till 1988 hade gruppens sättning varit intakt med Cush, Swill, Shanne, Paul och Jon. Förnamn, efternamn och tilltalsnamn i en enda röra som utskrivet stod för Stefan Cush, Philip Odgers, Shanne Hasler, Paul Simmonds och Jon Odgers. Det var alltid Cush och Swill som sjöng men nästan alltid Simmonds som skrev texterna till låtarna fast han inte ens körade på gruppens skivor ocvh konserter. Mycket märkligt.
   Utan större kommersiella framgångar skulle det dröja till 1988 innan gruppen gav ut sitt tredje album, ”Waiting for Bonaparte” (Magnet). Då hade basisten Ricky McGuire ersatt Shanne. Trots den utmärkta singeln ”The colours” uteblev det stora genombrottet.
   1989 satsades det åter på gruppen. Nytt skivbolag (Silvertone) och nytt album, ”Silvertown”, och allt såg mycket lovande ut. Elva originallåtar, snyggt omslag som följdes av många visuellt vackra singlar. Ändå hade gruppen förvandlats från det energiskt engagerande till det klämkäckt ordinära.
   1990 följde ”The domino club” med ytterligare originallåtar men fortfarande utan större framgångar. Vilket gjorde att gruppen lades ned tillfälligt. Och liveskivan ”Alive, alive-O” (Fun After All, 1991), inspelad på Town and Country Club 8 februari 1991, blev gruppens samlade minne.
   The Men They Couldn’t Hang tillhörde vinylgenerationen av mina favoriter. Och det kändes tämligen naturligt att gruppen försvann, om än temporärt, när cd-skivorna på allvar hade tagit över i decennieskiftet 80-90.
   Gruppen splittrades upp i olika tillfälliga konstellationer, Odgers & Simmonds, Liberty Cage och numera också Swill & the Swaggerband, som jag då inte hade energi att följa upp. Sido- och soloprojekt avlöste varandra i en oregelbunden ordning. Men plötsligt var gruppen tillbaka 1996.
   Först kom albumet ”Never born to follow” (Demon, 1996), då gruppen hade förvandlats till kvartett, och året efter släpptes minialbumet “Six-pack” (Demon, 1997).
   Sedan har det under åren handlat om samlingsskivor och liveskivor men nu, i juni, är det annonserat om en ny The Men They Couldn’t Hang-skiva, ”Devil on the wind” (Irregular). Det må vara en hantverksmässigt bra skiva men jag tror ändå inte att den kan mäta sig med gruppens 80-talsproduktion.

/ Håkan

The Men They Couldn’t Hang 12”

En genomgång av alla mina 12”-singlar med The Men They Couldn’t Hang. Jag trodde jag hade alla men upptäckte till min förvåning att en saknas, ”The ghosts of Cable Street”. Men så här låter alla de övriga skivorna:

Oktober 1984
The Green Fields Of France (No man’s land) (Eric Bogle)
Produced by Philip Chevron
The Men They Couldn’t Hang (Philip Odgers/Stefan Cush/Shanne Hasler/Paul Simmonds)
Hush Little Baby (Paul Simmonds/Stefan Cush/Shanne Hasler/Philip Odgers)
Produced by Tony Poole
IMP 003T   

The Men They Couldn’t Hangs första singel släpptes strax fore jul 1984. Cush sjunger Eric Bogles historiska ballad som förvandlas till en vemodig allsång. Fullt jämförbar med någon av Shane MacGowans bästa ballader. ”The Men…” är countrypunk eller cowboyrock med dragspel i musikalisk huvudroll. ”Hush…” är anspråkslös men anonym elektrisk pop. ”Green Fields” och ”Hush” finns också på första albumet ”Night of a thousand candles” (IMP, 1985)

Juni 1985
Ironmasters (Paul Simmonds/Philip Odgers/Stefan Cush/Shanne Hasler/Jon Odgers)
Produced by Philip Chevron
Donald Where’s Your Troosers (Trad. Arr. The Men They Couldn’t Hang)
Rawhide (Ned Washington/Dimitri Tiomkin)
Produced by Tony Poole
IMP 005T            

Gruppens andra singel, också hämtad från första albumet, har drag av “Auld Lang Syne”. Inleds som ballad men växer i tempo och det förekommer också trumpet (Lindsey Lowe) i sången om järnbruksägaren. ”Donald…” är en trad.-låt i värstra ursinniga tempot. Punk med Elvis Presley-eko på sången. ”Rollin' Rollin' Rollin' Keep movin', movin', movin'”. Den gamla tv-serielåten ”Rawhide” från 1959, som då sjöngs av Frankie Laine, gör gruppen som en mix av allsång och en Shadows-låt.

Oktober 1985
Greenback Dollar (Hoyt Axton)
Produced by Nick Lowe
The Bells (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by T.M.C.T.H & Harold Burgen
Night To Remember (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Nick Lowe
Hell or England (Philip Gaston/ T.M.T.C.H.)
Produced by T.M.C.T.H & Harold Burgen
Demon D 1040 T               

Gruppens första singel som inte är knuten till något album. En Kingston Trio-cover (1963) i en energisk, tajt produktion. ”The bells” återfinns också på andra albumet ”How green is the valley” (Demon, 1986) i en annan produktion. Detsamma med ”Night…”, från första albumet, här i en lätt tuffare produktion med gitarrsolo. ”Hell…” har marscherande trummor och en aggressiv historisk text.

Juni 1986
Gold Rush (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Mick Glossop
The Ghosts Of Cable Street (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by TMTCH/Nick Robbins
Walkin’ Talkin’ (Philip Odgers/T.M.T.C.H.)
Produced by Tony Poole/TMTCH
MCA SELLT 1

Tajt, rytmisk folkpop från andra albumet. “The ghosts…” med accapellaintro i en historisk text om östra London. “Walkin’…” är märkligt nog hämtad från första albumet.               

November 1986
Shirt Of Blue (Full version) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Johnny Come Home (live) (Philip Odgers/T.M.T.C.H.)
Night To Remember (live) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Whiskey With Me Giro (live) (Trad. arr by T.M.T.C.H.)
Scarlet Ribbons (live) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Mixed by Paul Simmonds
MCA SELLT 2                  

Fiolkillen Bobby Valentino har en ledande musikalisk roll på den långa versionen av låten från andra albumet. Baksidans fyra livelåtar är inte överraskande mer vilda versioner av tre låtar från första albumet plus en fri tolkning av ”Whiskey in the jar” som de kallar ”Whiskey in me giro”. Livelåtarna är inspelade på Electric Ballroom 19/11 1985.

Februari 1987
The Ghosts Of Cable Street (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Dream Machine (Philip Odgers/Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Liverpool Lullaby
MCA SELLT 3                  



         

December 1987
Island In The Rain (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Mick Glossop
Silver Dagger (traditional)
Produced by Ben Kape
Restless Highway (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Ben Kape
Country Song (Philip Odgers/TMTCH)
Produced by Ben Kape
Magnet SELLT 5               

Ingen omedelbar hit från det kommande tredje albumet “Waiting for Bonaparte” (Magnet, 1988). En låt som utvecklas från ballad till en låt i halvfart. Den traditionella ”Silver dagger”, med fin mandolin, har jag aldrig hört tidigare medan övriga två sånger är högst ordinära låtar som inte återfinns på något album.

14 mars 1988
The Colours (Full remix) (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Mick Glossop
Rory’s Grave (Philip Odgers/TMTCH)
Big Iron (Marty Robbins)
Produced by Ben Kape
Magnet SELL-T6      
         
Det här kanske är gruppens starkaste hitlåt någonsin. ”Full remix” betyder i praktiken åtta sekunder längre än albumversionen. ”Rory’s…” är enkel folkpop medan ”Big iron” har en struttig, rolig rytm a la latinamerikansk med orgel.

20 juni 1988
The Crest (Long version) (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Mick Glossop
Time At The Bar (Philip Odgers/TMTCH)
Gudbuy T’Jane (Noddy Holder)
Produced by Ben Kape
The Crest (7”-version) (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Mick Glossop
Magnet YZ193(T)               

Ingen lika klockren singel. En lång marscherande låt. “Time…” är snäll pop om livet vid en bardisk. Slade-låten (november 1972), gör gruppen rockigare än någonsin medan den konventionella singelvarianten på A-sidan inte överraskar.

1988
Going back to Coventry (Paul Simmonds/TMTCH)
Ghosts of Cable Street (Paul Simmonds/TMTCH)
Dancing on the pier (Paul Simmonds/TMTCH)
Tiny tin soldier (Philip Odgers/TMTCH)
Produced by Barry Andrews
BBC/Strange Fruit SFNT 012

Livelåtar inspelade i juni 1986 för BBC. Samtliga låtar hämtade från andra albumet. En tunn inspelning med ett förhållandevis blekt band. Låtskrivarnamnet stavas Simmons på omslaget och ”Tiny soldiers” har fått titeln ”Tiny tin soldiers”.

1989
Rain, Steam & Speed (Paul Simmonds/TMTCH)
Produced by Mick Glossop
Shirt Of Blue (live) (Paul Simmonds/TMTCH)
Scarlet Ribbons (live) (Paul Simmonds/TMTCH)
Mixed by Ben Kape
Silvertone ORE T4            

En nästan dubbelt så lång mix av låten från “Silvertown”, 2:41 har blivit 5:08, men knappast dubbelt så bra. Hämtad från albumet med exakt samma namn (Silvertone, 1989). Livelåtarna, äldre TMTCH-klassiker, är inspelade 25 november 1988 på Manchester International 2 och i bandet fanns den här kvällen uppenbart fiolkillen Bobby Valentino. Den äldsta låten, ”Scarlet ribbons”, förvandlades till allsång i publiken.

Augusti 1989
Place In The Sun (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Mick “thinly sliced” Glossop
A Map Of Morocco (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Rubber Bullets (Kevin Godley/Lol Crème)
Produced by Ben Kape/T.M.T.C.H.
Silvertone ORE T7         

En inte så upphetsande albumlåt och "A map of Morocco" (som inte fick plats på albumet) får sällskap av en studiocover av ”Rubber bullets”, 10cc:s andra singel från 1973.   

20 november 1989
A Map Of Morocco (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Rosettes (Extended mix) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Mick Glossop
The Day The Clocks Went Back (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Ben Kape/TMTCH
Rosettes (Live version) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Mixed by Ben Kape
Silvertone ORE T14         

Nu börjar TMTCH falla in i det övergödda 80-talet. Släpper två 12”-varianter på sin senaste singel där flera låtar är identiska. Ickealbumlåten "A map of Morocco" får en ny chans. Och den nya och tidigare outgivna ”The day the clocks went back” är i stort sett instrumental där endast titeln skriks ut ett antal gånger.

20 november 1989
A Map Of Morocco (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Mick Glossop
The Day The Clocks Went Back (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Ben Kape/TMTCH
Rosettes (Extended remix) (Paul Simmonds/T.M.T.C.H.)
Produced by Mick Glossop
The Iron Men Of Rap (The Men They Couldn’t Hang with Attila The Stockbroker) (Attila/TMTCH)
Produced by Ben Kape/TMTCH
Silvertone ORE X14         

Här överraskar TMTCH med att spela in en låt med den engelske punkpoeten Attila The Stockbroker. En lång, lång rap som har en doft av Ian Dury.

1990
Great Expectations (Album version) (Paul Simmonds/TMTCH)
Excerpts from the Domino Club (TMTCH/Mick Thomas)
Produced by Pat Collier
Silvertone ORE T19

Här avslutas mitt intima skivsamlande med TMTCH. En albumlåt, i exakt samma version som på albumet. B-sidan är en 6:24 lång och snygg mix av åtta andra låtar från albumet. 12"-an släpptes i endast 3000 ex och mitt exemplar har nummer 1406.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.