Blogginlägg från 2006-05-13

Ett stycke svensk vishistoria på scenen

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/5 2006.

KONSERT
Kjell Höglund
MusikScen Örebro/K5, 11/5 2006

Jag trodde att jag under alla dessa år upplevt allt i konsertväg. Men då hade jag missat det faktum att en konsert med Kjell Höglund aldrig tidigare stått på min dagordning. Och att en konsert med denne tveklöst personlige poet inte går att jämföra med något annat fick jag med besked vara med om i torsdagskväll på ett välfyllt K5.
   För att kunna förklara Kjell Höglunds missförstådda, inte minst av mig, storhet så får man börja i en annan ända. Själv kunde jag under många år inte berika mig av hela hans person. Den taffliga rösten och de enkla melodierna stod i vägen för hans personlighet. I alla fall på vägen till mitt hjärta.
   Därför var det så förlösande att på scen i glada vänners lag, till stora delar en mycket kunnig och fanatisk publik, uppfatta och se hur många av Höglunds mer eller mindre klassiska låtar på scen förvandlas till svensk vishistoria enligt paragraf A1.
   Höglund är ingen man med åthävor, så det var knappast det visuella som fångade min fascination. Däremot gjorde Johan Johansson en nästan ovärderlig insats som musikaliskt stöd med sin elgitarr och när det bollades, till synes helt spontant, i mellansnacken.
   Självironin står högt i kurs i Höglunds texter och blev också det sammanbindande temat mellan låtarna. Ibland så till sin milda grad att låtarna i jämförelse bleknade. Som när den stackars "Myten om Shangri-La" följde efter den roliga historien om lappgubben och ripan.
   Den aktuella anledningen till Höglunds turné, som för övrigt avslutades i Örebro i torsdags, är senaste skivan "Pandoras ask" som i mina öron låter som en riktig karriärtopp. Tyvärr fick vi inte så många läckra smakprov därifrån när alla klassikerna från Höglunds omfattande skivproduktion pockade på uppmärksamhet.
   Därför blev jublet som störst när första finallåten blev hans första och största hit "Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför" och det bland extralåtarna förekom både "Man vänjer sig", där Johanssons gitarr stundtals lät som en väckarklocka, och " Genesarets sjö".
   Det var en konsert med många utropstecken och egentligen bara två frågetecken. Varför fick vi ingen förklaring till att Johan Johansson spelade på en elgitarr gjord för vänsterhänta? Hur kom det sig att det under en 85 minuter lång konsert inte fanns plats för Höglunds gamla Svensktoppshit "En stor stark"?

Kjell, sång o ak.gitarr
Johan Johansson, elgitarr o sång

Paranoja
Getsemane
Konstig flicka
Höglund har blivit gammal
Schlager
En vanlig dag
Myten om Shangri-La
Anonym
??”Eldorado”
Pandoras ask
Den märkliga historien om österrikiska köket
Kung Sune av Skottland
Lugnare vatten
Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför

Extralåtar
Plaza-man
Man vänjer sig

Extra extralåtar
Gruppdiskussion
Genesarets sjö

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.