Blogginlägg från 2012-04-16

LIVE#6: Nils Lofgren 1976

NILS LOFGREN
Olympen Lund 17 maj 1976

Steget från förra veckans favorit på min livelista, Neil Young, till Nils Lofgren är inte så långt och egentligen väldigt kort. De har ju genom åren jobbat tillsammans vid ett flertal tillfällen. Men 1976 var det full fokus på soloartisten Nils Lofgren. 1974 hade hans mytomspunna grupp Grin spruckit efter fyra album och sex mer eller mindre oregelbundna år tillsammans. Och solokarriären tog fart 1975 med solodebuten ”Nils Lofgren” (april 1975), ett album som recenserades i Rolling Stone av rockjournalisten och kommande Bruce Springsteen-managern Jon Landau som beskrev skivan som ett av årets bästa rockalbum. Den engelska tidningen NME utsåg skivan till årets femte bästa album.
   I mars 1976 kom nästa Lofgren-album, ”Cry tough”, och även den skivan mottogs med positiva reaktioner, NME gav skivan en 10:e-plats på årets albumlista. I maj 1976 turnerade Lofgren med band i England där engelska rockkvartetten Unicorn, aktuell med sitt andra album ”Too many crooks” (producerad av Pinks Floyds David Gilmour), agerade förband. Turnén nådde både New Victoria Theatre i London, två kvällar 9 och 10 maj, och Usher Hall i Edinburgh 14 maj.
   Innan Lofgren och hans turnégäng gjorde en snabb avstickare till Lund för den enda konserten i Sverige, en måndag i maj 1976. Nästa dag for bandet till Tyskland och ett Rockpalast-uppträdande i en tv-studio i Köln 18 maj.
   Bandet som kompade Nils på Europabesöket i maj 1976 var musiker som i de flesta fall stod honom nära. Broder Tom Lofgren fanns ju med redan under de sista åren med Grin. Från den amerikanska gruppen Charlie & the Pep Boys, vars album ”Daddy’s girl” Lofgren hade producerat tidigare under 1976, hade han hämtat gitarristen Bobby Manriquez och trummisen Mike Zack till sitt turnéband. Basisten Scott Ball, vars huvudinstrument egentligen var ståbas som han spelar på låten ”Mud in your eye” på ”Cry tough”-skivan, hade överraskande inte alls någon rockbakgrund.
   Samma band (minus Manriquez) kompade Lofgren på den legendariska ”Back it up”-skivan som spelades in live 31 oktober 1975 i Record Plant-studion i Sausalito, California. En inspelning som först spreds som bootleg men numera är utgiven på konventionellt sätt.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/5 1976.

NILS LOFGREN HELT FANTASTISK

Klockan är sju på måndagskvällen i Lund. Publiken väntar otåligt på att bli insläppta till den enda Sverige-konserten med Nils Lofgren som skulle ha börjat vid nämnda klockslag. Vi får vänta ytterligare en kvart innan vi blir insläppta i den kombinerade idrottshallen och aulan Olympen som rymmer ca 700 personer.
   Vi kommer just in i förberedelserna där folk jobbar med de många färgspotlights som omger det minimala scengolvet. Som ni säkert märker är det organisatoriska kring Nils Lofgren synnerligen bristfälligt.
   Men ca 45 minuter försenad, direkt från Lancaster i England, tar Nils scenen i besittning tillsammans med sin bror och övriga bandet. De inleder med titellåten på senaste albumet, ”Cry tough”, som lockat de flesta till Olympen denna måndagskväll.
   Nils fortsätter, precis som på skivan, med ”It’s not a crime” och ”Incidentally it’s over” och jag börjar redan nu ana att på scenen har vi en popstjärna som infriar de förhoppningar jag fick när jag hade hört skivan.
   Konserten var också en uppföljning av skivans karaktär med mer gitarr än någonsin. De som trodde att det bara var producenten Al Kooper som förvandlat vår Nils till gitarrhjälte fick här sin dementi.
   Han spelade gitarr så det stod härliga till med några otroliga, unika soloinsatser. Som en soldat i anläggningsställning plockade han med öppen högerhand som fick mig att kippa efter andan. Att spela på det viset borde vara lika svårt som att äta soppa utan att knyta näven kring skeden. Försök själva får ni se.
   Lika tuff som Nils Lofgren lät i de snabba låtarna, lika romantisk och mjuk vibrerade hans röst i de långsamma balladerna. ”Everybody’s missing the sun” som övergick i ”Like rain” fick ovationsartade hyllningar från publiken som tydligt kunde sin Lofgren-diskografi.
   Men, och det finns ett men, varför försvinna från scenen efter bara en timme och en helt otrolig version av ”Back it up”. Han kom dock igen med ”Rock’n’roll crook” och ”Keith don’t go” där han gav absolut allt. Stapplande tog han sig av scenen och det sista vi såga av Nils Lofgren var hans svettiga rygg…

Nils Lofgren: vocals, guitars
Tom Lofgren: guitars, keyboards and vocals
Scott Ball: bass guitar
Mike Zack: drums
Bobby Manriquez: guitar

Trolig setlist:
Cry Tough
It’s Not A Crime
Incidentally it's over
Goin’ Back
Everybody's missing the sun
Like rain
Share A Little
Jailbait
You’re The Weight
Take You To The Movies Tonight
Back It Up

Extralåtar
Rock And Roll Crook
Keith Don’t Go (Ode To The Glimmer Twin)

Låtkommentaren: Fem låtar från den senaste skivan och fyra från solodebuten. Och sedan faktiskt fyra gamla Grin-låtar. "Everybody's missing the sun", "Like rain" och "Take you to the movies tonight" från gruppens debut och "You're the weight" från finalskivan.

En liveversion av ”Jailbait” från 1976.





Expressen 18 maj 1976.


Aftonbladet 18 maj 1976.


Dagens Nyheter 19/5 1976.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.