Blogginlägg från 2002-04-14

Dave Edmunds konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/4 2002.

KONSERT
DAVE EDMUNDS
El Sombrero, Örebro 12/4 2002

Dave Edmunds. På en pub i Örebro. Ensam med bara två akustiska gitarrer. För tjugo år sedan hade det uppfattats som en ouppnåelig dröm. Nu har verkligheten hunnit ifatt både honom och oss.
   Stjärnglansen kring denne lätt skygge engelsman är inte lika glittrande längre. De senaste årens hjärtproblem och att han drabbats av tinnitus har givetvis påverkat denne 57-åring. Men det är ändå inget som har tagit udden av den en gång så makalöse artisten, sångaren och bandledaren.
   Det gör att han nu reser runt med sin akustiska gitarr och egentligen inte har så mycket nytt att presentera. Vilket i hans fall faktiskt är oväsentligt. För den genuint autentiska rock’n roll-känslan går förbi alla gråa hår, den lite stukade frisyren och de påtagliga rynkorna i ansiktet.
   Rösten fanns där. Som kan sjunga textraden ”I knew the bride when she used to rock’n roll” fyra gånger på raken utan att de för ett ögonblick kändes patetiska eller overkliga.
   Det var äkta känslor som dekorerades av ett helt akustiskt sound men lika fullt svängde det grymt och rock’n roll-tempot var intakt.
   Så långt var allt frid och fröjd denna sena fredagskväll. Lika viktigt som han perfekt kan återupprepa sin storslagna karriär så har han på senare år blivit besatt av sitt gitarrspel. Ett plockande på den akustiska gitarrens strängar som i ett break i någon fantastisk Nick Lowe- eller Elvis Costello-låt kan framstå som ett läckert mellanspel.
   Men när han gång på gång envisades med att bevisa sina influenser av Chet Atkins och Merle Travis, i korta instrumentala låtar från den grå zonen mellan jazz, country och rock’n roll, blev det en aning för pretentiöst för min smak fast det uppskattades högljutt av publiken.
   Men däremellan och en större del av konserten så var det klassisk rockmusik som nådde många höjdpunkter. Som ”Girls talk”, som ”Standing at the crossroads again”, som ”Here comes the weekend” eller den alldeles makalösa avslutningen med ”Let’s talk about us”, ”Promised land” och nämnda ”I knew the bride”.
   Och faktiskt ännu bättre, och konsertens absolut oförglömliga ögonblick, var när han vävde samman ”Crawling from the wreckage” och ”Queen of hearts”.
   Med den magin i bagaget kunde jag stå ut med kvällens enda elektriska inslag, gitarruppvisningen i ”Sabre dance”, som musikaliskt och stilmässigt är så off the road att man bara kan skratta.

Sweet Georgia Brown
Girls talk
Blue moon of Kentucky
Lady Madonna
Warmed over kisses (left over love)
Sukiyaki/ ???
Train, train/ ???
Instr ????
Crawling from the wreckage/Queen of hearts
Singing the blues
Standing at the crossroad again
Kort instr ???
Here comes the weekend
That’s all right, mama
Mess the blues ???/I hear you knocking
I’m ready
Instr ????
Let’s talk about us
Promised land
I knew the bride

Extralåt
Sabre dance (elektrisk + overdubs)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.