Blogginlägg från 2012-03-16

Att inte befinna sig på rätt plats på rätt tid

                                                                                    Foto: Lasse Kärrbäck
Återföreningen av Legend uppmärksammas med helsidor i Southend.

Det råder för ögonblicket reunion-feber i Southend on Sea. Pubrockföregångarna och numera kultbandet Legend, gruppnamnet kan knappt vara mer lämpligt, har två återföreningskonserter, ikväll och imorgon, på Club Riga i staden som fostrat klassiska band som Dr Feelgood, Eddie & the Hot Rods och Kursaal Flyers. Och där Mickey Jupp, Legends ledare, låtskrivare och sångare, gjort sina viktigaste insatser i musikbranschen.
   Jag var där förra året i mars (läs här och här), när Jupp uppträdde på en av sina sällsynta konserter, och naturligtvis är abstinensen i dessa dagar stor när jag vet att vännen och den store Jupp-experten Lasse Kärrbäck spenderar fem nätter på Westcliff Hotel med utsikt över Themsen-deltat, träffar Jupp med kamrater och överhuvudtaget lever i atmosfären som skapat så mycket musikhistoria.
   I brist på annat och till en viss tröst fick jag därför lust att lägga ut några läckra Mickey Jupp-klipp från förr. Som till viss del lindrar smärtan av att inte befinna sig på Club Riga om några timmar...

Vi inleder med ett klipp från fransk tv, 27 maj 1982 (bara knappt 30 år sedan!), där Mickey gör Chuck Berrys ”Memphis Tennessee” och sina egna ”Taxi driver” och ”Switchboard Susan”. Han kompas här av Ian "Chuck" Duck, gitarr, Tex Comer, bas, och Paul Atkinson, trummor.



Sedan är det flera klipp från samma Rockpalast-uppträdande 17 december 1979. ”Standing at the crossroads again”, Jupp sätter sig vid pianot på ”You’ll never get me up in one of those”, ”Cheque book” och ”Down in old New Orleans” som här kallas ”Guitar pickin' Slim”.
   Jupp kompas på alla Rockpalast-klipp av Ian ”Chuck” Duck, gitarr, Frank Mead, altsax och munspel, Pat Donaldson, bas, och Dave Mattacks, trummor.








/ Håkan

Soundtrack: "Sounds from the stories"

SOUNDS FROM THE STORIES (Sire, 1986)

Det här soundtracket har en något komplicerad historia. Skivan släpptes i samband med den svenska premiären, 28 november 1986, av filmen "True stories". En månad innan hade filmen haft världspremiär i New York och i samband med den släppte Talking Heads en skiva med samma titel som innehöll gruppens versioner av låtarna i filmen.
   Den ursprungliga planen var att också släppa ett konventionellt soundtrack där skådespelarna framför låtarna som i filmen. Istället valde David Byrne, Talking Heads ledare, låtskrivare, filmmakare och sångare, att släppa den här skivan som innehåller den autentiska filmmusiken. Det blir givetvis en skiva av väldigt sporadisk karaktär och väldigt få konventionella låtar. Egentligen bara två, Terry Allens "Cocktail desperado" och Steve Jordans "Soy de Texas", att lägga på minnet.
   Talking Heads stjärna var uppenbart i dalande vid den här tiden. Efter sin största hit 1983, "Burning down the house", hade gruppen inte presterat några underverk och filmen var onekligen en vild chansning som möttes med blandad kritik. Men tidningen Time tyckte annorlunda: "True Stories is the most joyous and inventive rock movie-musical since The Beatles scrambled through Help!". Trots allt en liten överdrift.
   Mellan raderna kan man väl läsa att filmen var en synnerligen experimentell affär och jag minns själv hur förbryllad jag kände mig när jag stod utanför Roxy på Olaigatan i Örebro. Filmen var ju inte direkt en stor uppföljare till den fantastiska konsertfilmen "Stop making sense" (1984)-
   Musikaliskt är soundtracket alltså en splittrad affär. Instrumentala filmspår inom en mängd olika genrer, ofta suggestiva, blandade med några konventionella låtar. Det ekar lite Tom Waits om Terry Allens "Cocktail desperado". Meredith Monks "Road song" är oväntat vackert arrangerad medan "Freeway son" är ren och skär easy listening eller en tunn ljudvägg i pianobaren.
   Så inleds skivan och fortsättningen är lika påtagligt ojämn med titlar som "Brownie's theme" (pianojazz), "Mall muzak" (irriterande elektronisk i tre delar!) och "Dinner music" (vackert symfonisk med Kronos Quartet).
   På skivans andrasida fortsätter den musikaliska berg-o-dalbanan. Med instrumental disco ("Disco hits!"), steelguitar ("City of steel"), folkmusik ("Love theme from True Stories"), mariachi ("Festa para um rei negro"), texmex ("Soy de Tejas") och snygg symfonisk avslutning i det lilla formatet med "Glass operator".

Innehåll:
1. "Cocktail Desperado" – Terry Allen and The Panhandle Mystery Band (2:59)
2. "Road Song" – Meredith Monk (3:36)
3. "Freeway Son" – David Byrne (3:02)
4. "Brownie's Theme" – David Byrne (2:27)
5. "Mall Muzak" – Carl Finch (5:37)
   1.A. "Building a Highway"
   2.B. "Puppy Polka"
   3.C. "Party Girls"
6. "Dinner Music" – Kronos Quartet (3:31)
7. "Disco Hits!" – David Byrne (2:02)
8. "City of Steel" – Talking Heads (3:34)
9. "Love Theme from True Stories" – David Byrne (1:28)
10. "Festa para um rei negro" – Banda Eclipse (2:19)
11. "Buster's Theme" – Carl Finch (2:42)
12. "Soy de Tejas" – Steve Jordan (2:36)
13. "I ♥ Metal Buildings" – David Byrne (2:16)
14. "Glass Operator" – David Byrne (2:31)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.