Blogginlägg från 2012-03-07

Covers: Hindu Love Gods

HINDU LOVE GODS: Hindu Love Gods (Giant/Reprise, 1990)

Världens bästa hobbyorkester? Världens mest intressanta coverband? ¾-delar av R.E.M. möter Warren Zevon och kör tämligen spontant igenom tio covers, med tyngdpunkt på blues, och det låter ändå inspirerat och inte slarvigt. "Det tog lika lång tid att spela in skivan som det tar att lyssna på den", har någon uttryckt det.
   Bakom det här spännande men anonyma gruppnamnet och ett osedvanligt hemligt skivomslag döljer sig alltså en kvartett etablerade namn. Gruppen/namnet uppstod redan 1984, först med Bryan Cook (mindre känd Athens-musiker) som sångare innan Warren Zevon kom in i bilden. Gav ut en lågprofilerad singel med både Cook och Zevon men det var först 1986 som gruppen, lite mer på allvar, spelade in den här skivan. Hade vid inspelningstillfället dock inga ambitioner att ge ut skivan.
   Allt hände under inspelningarna av Warren Zevons comebackskiva ”Sentimental hygiene” där herrar Peter Buck, gitarr, Mike Mills, trummor, och Bill Berry, bas, medverkar på åtta spår. På ledig studiotid på nattetid spelade de in de här låtarna och de har uppenbart haft väldigt kul och avslappnat i studion mellan de betydligt mer seriösa inspelningarna till Zevon-skivan.
   Zevon sjunger förvånansvärt bra och starkt och de begåvade R.E.M.-killarna spelar just så följsamt och tajt som namnen utlovar. Jag är ingen utpräglad bluesfantast och hade säkert gillat skivan ännu mer om så varit fallet. Ändå kan jag inte undgå att imponeras av den avslappnade stämningen och de levande versionerna av de gamla låtarna.
   Peter Buck exploderar stundtals med några mycket fina gitarrsolon och tar faktiskt upp kampen med Clapton på hans eget område. Medan Zevon ibland grymtar som den bäste Muddy Waters.
   Det är låtarna på albumet som inte är typiskt bluesiga som imponerar mest på mig. Som även fick den största uppmärksamheten när skivan släpptes. Deras tolkning av Princes ”Raspberry beret” är oerhört stark, nästan som en konventionell Warren Zevon-låt, och countrytakterna i Johnny Hortons ”I’m a one woman man” är mycket fina tillsammans med den akustiska gitarren och munspelet.
   De här spontana inspelningarna var alltså aldrig menade att ges ut på skiva. Zevons dåvarande skivbolag Virgin var ointresserade och det dröjde till 1990, när Zevon fått sparken efter den minst sagt katastrofala skivan ”Transverse city” (1989) och skrivit nytt kontrakt med nytt skivbolag, innan ”Hindu loves God”-skivan släpptes.
   Det är väl egentligen bara vid ett tillfälle spontaniteten går överstyr på den här skivan. Det är på den nästan sju minuter långa och suggestiva ”Mannish boy”, en låt där spontana textrader slängs ut och förvandlar allt till en inspelning utan slut och ett oändligt jam i studion. I övrigt är låtarna på skivan koncentrerade och totalinspirerade. Som exempelvis på den avslutande versionen av Woody Guthries ”Vigilante man” med fint munspel och en ytterst välstämd känsla mellan musikerna.

Låtarna:
1."Walkin' Blues" (Robert Johnson) – 4:12
1936. Singel med låtskrivaren.
2."Travelin' Riverside Blues" (Robert Johnson) – 4:02
1937. Singel med låtskrivaren.
3."Raspberry Beret" (Prince) – 3:53
1985. Singel med låtskrivaren.
4."Crosscut Saw" (Fred Ingrahm/Bill Sanders) – 3:06
1941. Singel med Tommy McClennan.
5."Junko Pardner" (Robert Shad) – 2:39
1951. Traditionell låt, ursprungligen "Junker's blues" eller "Junco Partner" som gjordes om av Robert Shad och först inspelad av the Richard Hayes & Edie Sauter band.
6."Mannish Boy" (Ellis McDaniels/Melvin London/McKinley Morganfield) – 6:57
1955. Singel med Muddy Waters.
7."Wang Dang Doodle" (Willie Dixon) – 3:51
1961. Singel med Howlin' Wolf.
8."Battleship Chains" (Terry Anderson) – 3:06
1987. Singel med Georgia Satellites.
9."I'm a One Woman Man" (Tillman Franks/Johnny Horton) – 2:16
1956. Singel med Johnny Horton.
10."Vigilante Man" (Woody Guthrie) – 2:56
1940. Inspelad av låtskrivaren.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.