Blogginlägg från 2003-03-25

Under luggen fanns genuin musikalitet

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/3 2003.

CHRISTIAN KJELLVANDER
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 mars 2003

Världen står i brand och kriget bara sprider sig. Men det finns hopp. Att se och att få uppleva ett knökfullt (500 personer) Strömpis välkomna Christian Kjellvander måste uppfattas som en väldigt nyttig temperaturmätare i dagens musikliv.
   Att med egna ögon se sÃ¥ mÃ¥nga ungdomar trollbindas och nästan hypnotiseras av en kille sittande pÃ¥ en stol med nÃ¥gra akustiska gitarrer spred en i flera avseenden varm känsla genom kroppen.
   Som konsertbesökare söker du ständigt nya och större kickar. Men det är sällan arenakonserterna kan kompensera de behoven. DÃ¥ är det betydligt större chans att fÃ¥ uppleva nÃ¥got gränslöst personligt, nÃ¥got andlöst magiskt eller nÃ¥got oöverträffat underbart i de smÃ¥, lÃ¥gmälda och intima sammanhangen.
   Som i söndagskväll pÃ¥ Strömpis. Med Christian Kjellvander. Jag kan inte pÃ¥stÃ¥ att det var en historisk konsert eller nÃ¥got helt sagolikt men det fanns en känsla i atmosfären, som nästan gick att ta pÃ¥, när han äntrade scenen, knäppte pÃ¥ gitarren, en elak rundgÃ¥ngston for genom lokalen och han började sjunga.
   MÃ¥nga tog sig för hjärtat och undrade om allt bara var en dröm men där satt en svensk artist och sjöng och spelade sina amerikanskt klingande sÃ¥nger. PÃ¥ sitt alldeles egna sätt. Hela Christians framtoning ber om ursäkt. Karisma finns inte i hans värld och han kunde inledningsvis uppfattas som osäker och orolig. Men under sin vildvuxna lugg finns det sÃ¥ mycket genuin musikalitet som kom ut i form av jordiga, kärva sÃ¥nger som inte har nÃ¥gra likheter nÃ¥gonstans i svensk musik i dag.
   PÃ¥ Strömpis uppträdde Christian själv men fick efter nÃ¥gra lÃ¥tar oannonserat hjälp av en örebroare pÃ¥ fiol. En dekor som hans sÃ¥nger inte är i skriande behov av men som bara underströk vemodet och innerligheten i mÃ¥nga av lÃ¥tarna frÃ¥n hans senaste skiva, den grammisnominerade "Songs from a two-room chapel".
   Den skivan kom naturligtvis att vara i centrum under den dryga timmen lÃ¥nga konserten. När Christian snyggt navigerade sig förbi de mer profilerade lÃ¥tarna som "Oh night" och "Homeward rolling soldier" och gav sig ännu mer hän i de lÃ¥gmälda pärlorna frÃ¥n samma skiva.
   Som när han nästan provokativt viskade ljudlöst i introt till "Allelujah" och fick alla i publiken att sluta andas för nÃ¥gra sekunder. Det var ett ögonblick att minnas bland alla andra lysande ögonblick.
   Jag har sett den egensinnige Christian Kjellvander leda sitt Loosegoats, jag har ocksÃ¥ hört honom i det innerliga Songs Of Soil-projektet men det blev naturligtvis hundra procent Kjellvander när han fick stÃ¥ för allt själv. När det musikaliskt ofta blev sÃ¥ gripande och därmed helt uppenbart att den mannen inte behöver ägna energi Ã¥t mellansnack eller mer eller mindre krystade presentationer.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.