Blogginlägg från 2003-03-25

Under luggen fanns genuin musikalitet

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/3 2003.

CHRISTIAN KJELLVANDER
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 mars 2003

Världen står i brand och kriget bara sprider sig. Men det finns hopp. Att se och att få uppleva ett knökfullt (500 personer) Strömpis välkomna Christian Kjellvander måste uppfattas som en väldigt nyttig temperaturmätare i dagens musikliv.
   Att med egna ögon se så många ungdomar trollbindas och nästan hypnotiseras av en kille sittande på en stol med några akustiska gitarrer spred en i flera avseenden varm känsla genom kroppen.
   Som konsertbesökare söker du ständigt nya och större kickar. Men det är sällan arenakonserterna kan kompensera de behoven. Då är det betydligt större chans att få uppleva något gränslöst personligt, något andlöst magiskt eller något oöverträffat underbart i de små, lågmälda och intima sammanhangen.
   Som i söndagskväll på Strömpis. Med Christian Kjellvander. Jag kan inte påstå att det var en historisk konsert eller något helt sagolikt men det fanns en känsla i atmosfären, som nästan gick att ta på, när han äntrade scenen, knäppte på gitarren, en elak rundgångston for genom lokalen och han började sjunga.
   Många tog sig för hjärtat och undrade om allt bara var en dröm men där satt en svensk artist och sjöng och spelade sina amerikanskt klingande sånger. På sitt alldeles egna sätt. Hela Christians framtoning ber om ursäkt. Karisma finns inte i hans värld och han kunde inledningsvis uppfattas som osäker och orolig. Men under sin vildvuxna lugg finns det så mycket genuin musikalitet som kom ut i form av jordiga, kärva sånger som inte har några likheter någonstans i svensk musik i dag.
   På Strömpis uppträdde Christian själv men fick efter några låtar oannonserat hjälp av en örebroare på fiol. En dekor som hans sånger inte är i skriande behov av men som bara underströk vemodet och innerligheten i många av låtarna från hans senaste skiva, den grammisnominerade "Songs from a two-room chapel".
   Den skivan kom naturligtvis att vara i centrum under den dryga timmen långa konserten. När Christian snyggt navigerade sig förbi de mer profilerade låtarna som "Oh night" och "Homeward rolling soldier" och gav sig ännu mer hän i de lågmälda pärlorna från samma skiva.
   Som när han nästan provokativt viskade ljudlöst i introt till "Allelujah" och fick alla i publiken att sluta andas för några sekunder. Det var ett ögonblick att minnas bland alla andra lysande ögonblick.
   Jag har sett den egensinnige Christian Kjellvander leda sitt Loosegoats, jag har också hört honom i det innerliga Songs Of Soil-projektet men det blev naturligtvis hundra procent Kjellvander när han fick stå för allt själv. När det musikaliskt ofta blev så gripande och därmed helt uppenbart att den mannen inte behöver ägna energi åt mellansnack eller mer eller mindre krystade presentationer.

/ Håkan

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.