Blogginlägg från 1998-03-01

Karin ljuset i after ski-mörker

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/2 1998.

KONSERT
MÃ…NSSON ALL STARS med KARIN WISTRAND
Strömpis, Örebro 27/2 1998

Lågprofil är ett i mina ögon (och öron) välsignat tillstånd. När artisten eller gruppen inte har någon skiva att marknadsföra och är helt fri att välja repertoar och sammanhang för sitt framträdande kan vad som helst hända.
   Det innebär inte att det gÃ¥r att slarva, undervärdera publiken eller bara närvara och kassera in gaget. Det är en svÃ¥r balansgÃ¥ng som mycket lätt kan hamna pÃ¥ patetiska nivÃ¥er. Det blir frihet under ansvar.
   PÃ¥ Strömpis tvÃ¥ kvällar i rad i slutet pÃ¥ förra veckan fick vi tvÃ¥ olika exempel pÃ¥ nämnda genre. Mats Ronander grävde fram sina bluesrötter och ignorerade helt sina hitframgÃ¥ngar.
   Karin Wistrands förutsättningar kvällen efter var helt annorlunda, ska nämnas till hennes försvar. Hon var bara ett populärt inslag i en traditionell coverkväll av after ski-karaktär.
   DÃ¥lig publikuppslutning (ca 65 personer) till följd av dÃ¥lig marknadsföring gjorde att fredagskvällens evenemang blev kraftigt försenat.
   Och efter en 45 minuters lÃ¥ng inledning med reseledartypen Patrik Isaksson, som aldrig riktigt presenterade sig fast han mellan lÃ¥tarna pratade oavbrutet, som sÃ¥ngare kom Karin Wistrand upp pÃ¥ scenen först en kvart efter midnatt.
   Kvällen hade blivit natt men Karins uppenbarelse var ljuset i mörkret.
   För med Sten Booberg som kapellmästare och extraordinär gitarrist i MÃ¥nsson All Stars blev Lolita Pop-soundet närmast autentiskt. HitlÃ¥tar som "Tarzan on a big red scooter", "Mind your eye", "Hey winner" och "LÃ¥nga tÃ¥g" lät riktigt bra framför ett mullrande, dÃ¥nande kompband.
   Sveriges bästa(?) rocksÃ¥ngerska visade varför hon saknas sÃ¥ mycket pÃ¥ scen och skiva. SÃ¥ kom den pratglade coversÃ¥ngaren tillbaka innan natten avslutades improviserat men fint med bara Karin, Sten och tvÃ¥ gitarrer pÃ¥ scen.
   PÃ¥ slutet av konsertkvällen slets vi mellan hopp och förtvivlan, mellan svensk rockhistoria och traditionellt after ski-trams. Därför blev det sammanlagda betyget lÃ¥gt pÃ¥ en försenad kväll av ojämn karaktär.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.