Blogginlägg från 2007-02-03

Håller alla mina tummar för Irma

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/2 2007.

Jag ska inte påstå att jag engagerar mig i Melodifestivalen, vars sex veckor långa intensiva period inleds imorgon, men visst går det att nästan varje år hitta någon ljuspunkt, någon enstaka förväntning eller spridd förhoppning i någon eller några artister. På det viset är årets upplaga varken sämre eller bättre än tidigare år.
   Så här i förhand, utan att ha hört en enda ton eller ens några rykten, skulle jag av hela mitt hjärta vilja önska Irma Schultz Keller en stor framgång. Irma, som framträder i duo med Uno Svenningsson i morgondagens första deltävling, är i mina öron egentligen överkvalificerad i det här startfältet av dokusåpa-kändisar, talangvinnare och trötta veteraner.
   Tillsammans med sin syster, icke helt obekanta Idde Schultz, var Irma flitigt anlitad körsångerska på 80-talet. Så när Irma 1989 var mogen för sin första soloplatta, ”Då staden vaknat”, hade hon redan massor av rutin. Det var producenten och låtskrivaren Billy Bolero som hade fått upp ögonen för Irmas röst och levererade en majoritet av låtar medan Irma själv bara skrivit två låtar och texten till ytterligare två.
   På en promotionsväng runt Sverige kom Irma förbi Örebro i maj 1989. På bron till Frimis stod hon, denna underbart vackra försommarmorgon, och nästan blygsamt berättade om skivkontraktet, skivan och vad hon hade för framtidsplaner.
   - LP:n har vuxit fram långsamt sedan det blev klart att jag skulle göra en soloplatta. Låtarna har mognat på sikt som jag hoppas de gör även för den vanlige lyssnaren, berättade hon ödmjukt.

Jag utropade Irmas skiva till årets starkaste debut i konkurrens med Jakob Hellman men det blev inget stort och kraftigt genombrott. Däremot en hygglig start på en karriär som fick sitt kommersiella genombrott 1991 med Mauro Scoccos ”Precis som du” och Billy Boleros ”Stureplan”.
   Framgångar som gjorde att det satsades enormt på nästa skiva, ”Tröst för stygga barn”, som bara dog för att låtarna saknades och Irmas wetlook på omslaget var långt från hennes privata vänliga framtoning.
   Hon försökte ta igen all förlorad personlighet på den varsamt arrangerade ”Andas fritt” (1985), där hon skrev samtliga tio låtar själv.
   Sedan blev det offentligt tyst från Irma när teologistudier, skådespelarutbildning och filmjobb (även musikaliskt) prioriterades. Men den plötsliga comebacken på skiva, ”Imma på glas” (2003), var också stark.
   Sedan gjorde hon en förvånansvärd återkomst på skiva förra året som delaktig i The Slaves, ett av förra årets bättre svenska popband. Jag såg bandet sent en natt i somras på Peace & Love-festivalen i Borlänge och då var det långt från både skönsång och Melodifestivalen. Full attack och poppig kompetens.
   Men förspelet till Melodifestivalbidraget var av det återhållsamma slaget på den mer än lovligt slätkammade ”Sånger för december”-skivan tillsammans med Uno Svenningsson. Men på den efterföljande konserten var Irma nästan magisk och ägde scenen med sin innerligt sensuella klang i rösten.
   Mer sånt i Melodifestivalen och jag ger henne min röst.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.