Blogginlägg från 2023-12-08

John Lennon i saligt och oförglömligt minne

På 43 år, från 1980 till 2023, har min Aftonbladet-löpsedel om John Lennon-mordet gått igenom några hårda år och blivit lite krackelerad. Men minnet av den utvandrande Liverpool-bon och hans tragiska död vill liksom aldrig dö. Speciellt en dag som idag.

MYCKET SKA MAN MINNAS MED VEMOD. Förvisso har man genom åren med jämnmod glömt ännu mer. Det ska jag villigt erkänna. Något som jag däremot i detalj aldrig glömmer är det hemska mordet på John Lennon en decemberkväll i New York 1980 utanför hans och Yoko Onos hem i Dakota-huset på västra Manhattan. Jag har känt mig tvingad att nostalgiskt återkomma till den fatala händelsen vid ett flertal tillfällen på Håkans Pop och till och med ett år innan (2006) den här bloggen såg sitt ljus.
   2006 skrev jag blogginlägg i en sammanslutning som gick under namnet Kollegiet med adress kollegiet.se. Alla mina texter, som jag skrev där, är sedan augusti 2007 (när Håkans Pop-bloggen hade premiär) med web-administratören Anders Jakobsons oerhörda hjälp inkorporerade i den här bloggen.
   En av mina mer genomarbetade texter jag skrev på Kollegiet var min minutiöst researchade artikel om John Lennon-mordet 1980 som alltså inträffade just denna dag, 9 december (8 december, New York) för alltså exakt 43 år sedan denna morgon. Jag publicerade Kollegiet-texten exakt 04.52 (svensk tid!), klockslaget när mördaren skjuter John Lennon. En text som i detalj beskriver händelsen och även min egen reaktion när jag på morgonen kommer till jobbet på Nerikes Allehanda och chockas av nyheten på mordet av John Lennon.

/ Håkan

Covers: Carla Olson

CARLA OLSON: Have harmony, will travel 3 (BFD/The Orchard, 2023)

UNDER DE SENASTE 10 ÅREN HAR covers och duetter till stor del varit förre Textones-stjärnan Carla Olsons teman på skiva. Förutom soloalbumet ”Rubies and diamonds” (2017), en återutgivning av den Sverige-inspelade ”X”, har hon gjort hela album med bluesrock-gitarristen Todd Wolfe och Long Ryders-medlemmen Stephen McCarthy men framförallt koncentrerat sig på skivor med en majoritet covers som samtliga har titeln ”Have harmony, will travel”.
   Efter första utgåvan 2013 släppte hon ”tvåan” 2020 och för några månader sedan kom trean. Ett album med huvudsakligen covers med många gästartister som därmed följer mönstret från de två tidigare ”Have harmony, will travel”-skivorna. Alla albumen har haft lyssningsvärda kvalitéer och ”trean” är inget undantag.
   Carla balanserar på slak lina när hon väljer covers före sina egna originallåtar och bjuder in gästartister/gitarrister som ibland tar över fokus från artisten vars namn står på skivomslaget. Men musikaliskt är det hög standard på arrangemang och inspelningar med en härlig blandning låtmaterial, från vilda rocklåtar till fina ballader, som i sin helhet konkurrerar starkt med alla nya konventionella album just nu.
   Jag kan inte låta bli att jämföra Carla Olsons stämma med Chrissie Hynde och det är givetvis positivt och det är just hennes röst som faktiskt dominerar inspelningarna här. Det har varit lite si och så på de de tidigare två albumen där hon ofta har lämnat över mikrofonen till andra artister. På en majoritet låtar, undantag för Tom Wolfes centrala roll i den förre Textones-kollegan Joe Reads originallåt ”Lead me”, är det Carla som sjunger och får bara lite hjälp utifrån.
   Inledningen på albumet, ”In a another land”, är våldsamt rockigt när gitarristen Craig Ross och basisten Jimmy Ashhurst, båda från gruppen Broken Homes som gjorde originalet, nästan tar över den musikaliska ljudbilden. Och det fortsätter nästan lika energiskt på ”Face to face” när Texas-gitarristen Eric Johnson gör samma sak.
   Den elektriska intensiteten fortsätter på de gamla Who- och Stones-låtarna innan det i den ovannämnda ”Lead me” blir lite lugnare och lätt bluesbaserat.
   Sedan får Carla Olsons album en mer omväxlande struktur med först 60-talspoplåten ”(Just Like) Romeo & Juliet” som följs av den mycket fina balladen ”Stronger” som jag hade svårt att söka rötterna till innan en textrad i låten tog mig till en Hazeldine-låt som i original hette ”Smaller”.
   Jag hade inga större förväntningar på de båda nyskrivna originallåtarna som Carla skrivit med förre Hollies-sångaren Allan Clarke. Hans comebackalbum ”I'll never forget” från i våras gav mig ingenting men här imponerar både låtarna och Clarkes sång i den känsliga ”It makes me cry”. Och den före detta Wings-gitarristen Laurence Juber glänser på sitt instrument i båda låtarna.
   Albumet avslutas, lite traditionellt för Carla Olson, med några Gene Clark-låtar. Hon och Clark var ju en duo på 80-talet och alla tre låtarna är hämtade från liveinspelningar i slutet på det decenniet. Vilket får mig att plocka fram deras studioalbum "So rebellious a lover" och återupptäcka en alldeles fantastisk skiva.


1. In Another Land (featuring Craig Ross and Jimmy Ashhurst) (Michael Doman)
1986. Från albumet ”Broken Homes” med Broken Homes.
2. Face To Face (featuring Eric Johnson) (Chris Gerniottis/John Lopez)
1967. Singel med The Zakary Thaks.
3. Street Fighting Man (featuring Jake Andrews and Jonathan Lea) (Mick Jagger/Keith Richards)
1968. Singel med The Rolling Stones.
4. I Can See For Miles (featuring Gary Myrick) (Pete Townshend)
1967. Singel med The Who.
5. Lead Me (featuring Todd Wolfe) (Joe Read)
Original.
6. (Just Like) Romeo & Juliet (featuring Harvey Shield) (Bob Hamilton/Freddie Gorman)
1964. Singel med The Reflections.
7. Stronger (featuring Robert Rex Waller Jr. and Gary Myrick) (Hazeldine)
2001. (”Smaller” hette originalet). Från albumet ”Double back” med Hazeldine.
8. It Makes Me Cry (featuring Allan Clarke and Laurence Juber) (Anne Tkach/Shawn Barton Vach/Tonya Lamm)
Original.
9. A Love That Never Blooms (featuring Shawn Barton Vach and Laurence Juber) (Carla Olson/Allan Clarke)
Original.
10. Cool Water (featuring B.J. Thomas and Mickey Raphael) (Bob Nolan)
1940. Singel med Bob and Randall Atcher and Bonnie Blue Eyes.
11. Gypsy rider (Gene Clark)
1987. Från albumet "So rebellious a lover" med Gene Clark & Carla Olson.
12. Del Gato (Gene Clark)
1987. Från albumet "So rebellious a lover" med Gene Clark & Carla Olson.
13. Set your free this time (Gene Clark)
1965. Från albumet "Turn! turn! turn!" med The Byrds.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.