Blogginlägg från 2008-12-16

Joakims bilder av Liverpool

Här kan ni läsa och se mer av min, Joakims och Johans vistelse i Liverpool. Anar ni en ironisk inställning till The Beatles så tänker ni alldeles rätt.

/ HÃ¥kan

Mer fotboll än musik

Jag är ledsen. Det här tenderar att mer likna en fotbollsblogg än en musiksida. Men det blev några legendariska fotbollsmöten som jag tänkte delge er.
   Innan match var vi inbjudna till nÃ¥got pre-matchspektakel pÃ¥ ett ställe, The Village, som lÃ¥g nÃ¥gra kvarter frÃ¥n Anfield. Gratis mat och allt. Där dök Phil Neal, engelsk legendarisk fotbollspelare i Liverpool har jag fÃ¥tt berättat sÃ¥ här i efterhand. Vi skakade hand och han var engelskt jättetrevlig.
   Sedan när vi senare framÃ¥t natten kom tillbaka till hotellet sÃ¥ när vi gick in i hissen stod - om inte annat - Gary Lineker i egen hög person. Han var inte bara i stan för att kommentera fotboll utan pÃ¥ söndagskvällen var han värd för BBC:s svar pÃ¥ Idrottsgalan i Liverpool Echo Arena.
   Se där, en kändiskoll i sportvärlden när de musikaliska hjältarna höll sig borta.

/ HÃ¥kan

Anfield Road

Det var som sagt en fotbollsresa vi gjorde, jag, Joakim och Johan. Och första gången på Anfield Road, i Liverpools slitna för att inte säga riktigt nedgångna del, var en mäktig upplevelse. Att komma in tidigt och höra musiken spelas och det visar sig vara Frankie Goes To Hollywood och deras "The power of love" var naturligtvis helt passande.
   Frankie och grabbarna var frÃ¥n Liverpool, dock inte nÃ¥gra av mina älsklingar, men musiken i övrigt var blasé melodiradiostuk fast Joakim älskade "Eternal flame". Presenterade av en nÃ¥got seg, gammal och trött presentatör.
   DÃ¥ lät traditionsenliga "You'll never walk alone" minuterna innan matschstart mycket bättre. Vilken känsla medan halsdukarna var i luften och de stora flaggorna vajade över The Kop. Oförglömligt!

/ HÃ¥kan

Håll dig till höger

Ja, det var det där med höger- och vänstertrafik. Sverige och England. Det tar ju alltid några dagar innan man tittar åt rätt håll när man går äver gator och väjer till vänster på trottoarerna som engelsmännen gör. Så när vi precis kommit in i rytmen var det dags att åka hem. Och få samma problem här...
   Jag visste fan inte Ã¥t vilket hÃ¥ll jag skulle titta när jag korsade Storbron pÃ¥ väg tilll jobbet imorse. Och den fysiska tröttheten (vi var hemma halv tvÃ¥ i natt) och tunga huvudet gjorde ju inte saken bättre.

/ HÃ¥kan

Back from Liverpool

Hallå där. Skriver mycket sällan så här. Rakt in i bloggen utan eftertanke, inte alls någon research och helt utan skyddsnät. Tänkte skriva av mig några Liverpool-tankar men högen på bordet med jobb har växt på några dagar och nyss kom ett mejl från nöje om att samla tankarna inför en årssammanfattning. Den får vänta ett tag nu gäller det den just avslutade Liverpoolresan. Som jag gjorde tillsammans med ungdomarna Joakim och Johan.
   Kom dit i fredagskväll efter ett osedvanligt röjigt Ryan Air-flyg. Berusade fotbollssupporters festade järnet och jag kan tänka mig att det var tunga huvuden för mÃ¥nga pÃ¥ matchdagen.
   Vi tog bekvämt en taxi frÃ¥n flygplatsen John Lennon Airport in till stan, typ £16, och landade pÃ¥ ett riktigt lyxhotell, Jurys Inn, som ligger granne med bÃ¥de Liverpool Echo Arena och Albert Dock.
   Fort ut pÃ¥ stan för att äta och vi hamnade pÃ¥ Jamie Carraghers ställe Cafe Sports, ett pÃ¥ mÃ¥nga sätt tämligen ordinärt matställe. Jämförbart med O'Learys fast matcherna pÃ¥ tv-apparaterna överröstades av mycket högt ljud i högtalarna av musik.
   Sedan gled vi ned pÃ¥ Matthew Street och nerför trapporna pÃ¥ Cavern. £1 (ett pund!) i inträde fast det var levande band pÃ¥ den minimala scenen i den obeskrivligt minimala lokalen som är formad efter 60-talets Cavern-original. Midnight Blues hette det mer än ordinära coverbandet för kvällen. En trio av olika Ã¥ldrar (trummisen sÃ¥g ut som han kommit dit med rollator) inför övervägande fredagsfestande Liverpool-ungdomar.
   SÃ¥ lÃ¥ngt för nu. Jag Ã¥terkommer. Ursäkta eventuella stavfel för nu kör vi snabba ryck här.
   

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.