Blogginlägg från 2008-12-03

Tributes: Joni Mitchell

”A tribute to Joni Mitchell” (Nonesuch, 2007)
En tunt presenterad tributeskiva som inte förklarar någon tanke eller något syfte med samlingen eller artistkonstellationen. Skivan saknar dokumentation eller presentation, bara texterna publiceras till varje låt. Vem som står bakom urvalet får vi aldrig reda på.

Joni Mitchell är som låtskrivare en tung representant i singer/songwriter-facket. Hon är faktiskt en så pass personlig låtskrivare och sångare att materialet inte riktigt passar någon annan. Det understryks vid flera tillfällen på den här lite ojämna skivan.
   Materialet är inte kommersiellt utvalt och det finns en svag jazzig röd tråd som går igenom hela skivan. Till och med framförs en låt, ”Don’t interrupt the sorrow” med den unge jazzpianisten Brad Mehldau, helt instrumentalt. Den förekommer i ett sjok där flera låtar har hämtats från Mitchells svåraste och mest jazzinfluerade period, på skivor som ”The hissing of summer lawns” och ”Don Juan’s reckless daughter”.
   Även i övrigt är skivan i huvudsak väldigt svår och tålamodskrävande. Björk gör en avskalad ”The boho dance” som stundtals är så lågmäld att jag tror låten tar slut hela tiden. Cassandra Wilson med sin mörka nästan manliga röst ökar på jazzkänslorna i ”For the roses” och Elvis Costellos version av ”Edith and the kingpin” är förmodligen hämtad (inspelad redan 1997) från något av hans jazzprojekt.
   Då är kvinnorna Sarah McLachlan och k d lang mer trogna sina Mitchell-original medan Sufjan Stevens och faktiskt Prince överraskar mest och är bäst.
   Stevens har arrangerat om ”Free man in Paris” till en typisk Sufjan Stevens-låt med tre blås, fyra stråkar och avancerade körer i ett arrangemang som tycks vara uppdelat i flera sekvenser.
   Prince befinner sig också i jazzland med ”A case of you” men han spelar piano och sjunger med gränslös falsett på en av skivans kortaste låtar.
   Och Emmylou Harris är sedvanligt mäktig i sin version av "The Magdalene laundries". En inspelning som förmodligen är hämtad från samma tillfälle som när hon spelade in sin senaste skiva med Brian Ahern som producent.
   Dessutom är flera bidrag, från Annie Lennox, James Taylor och Sarah McLachlan, inte inspelade för det här projektet utan redan utgivna på skiva vilket också ger en ojämn känsla.

Skivans innehåll:
1. Free Man In Paris - Sufjan Stevens
2. The Boho Dance - Bjork
3. Dreamland - Caetano Veloso
4. Don't Interrupt the Sorrow - Brad Mehldau
5. For the Roses - Cassandra Wilson
6. A Case of You - Prince
7. Blue - Sarah McLachlan
8. Ladies of the Canyon - Annie Lennox
9. Magdalene Laundries - Emmylou Harris
10. Edith and the Kingpin - Elvis Costello
11. Help Me - k.d. lang
12. River - James Taylor

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.