Blogginlägg från 2003-12-19

Eva Eastwood konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/12 2003.

KONSERT
Eva Eastwood & the Major Keys
Klubb Zorch/Satin, Örebro 17/12 2003

Det var inte första gången jag upplevde Eva Eastwood och hennes kompband Major Keys på en scen. Därmed ingen större överraskning att återigen imponeras av hennes country-rock-blues-låtar som har en nästan smittsam dansant prägel.
   Bara ett problem. Miljön på det spejsiga och modernt utformade Satin saknar dansgolv så den naturliga extasen fick upplevas sittande.
   Varje ny Eastwood-konsert kanske inte visar upp någon stor utveckling men nyheten att hon ska spela in en skiva på svenska låter spännande. Vi bjöds på ett kort smakprov när ”That mistake” delvis framfördes på vårt eget modersmål.
   En respekterad svensk artist och låtskrivare, Nisse Hellberg, har jämfört Eva med alla från Patsy Cline till Etta James. Och det finns tveklöst en traditionellt storslagen touch på hennes sätt att både sjunga och skriva låtar.
   Med fyra fullängdare bakom sig har Eva och det här bandet en fantastisk repertoar att välja från. Repertoaren till onsdagskvällens 90-minutersset, 24 låtar, hämtades med en knapp majoritet från årets skiva som kom på försommaren men det fanns också generöst utrymme för låtar från de tre tidigare skivorna .
   Skivorna har varit en stor plattform för Eva att presentera nya låtar men har sammantaget inte riktigt räckt till för att kunna förmedla all den energi och kärlek som hennes material innehåller.
   Den energin, personifierad av Eva själv som det där sprittande mänskliga tomteblosset, och den kärleken till den traditionella musiken kom fram så mycket tydligare och så mycket kraftfullare på scen.
   Även om jag i vissa stunder önskade mig ett ännu mer kompromisslöst sväng och ett nästan respektlöst röjande bland traditionerna så blev givetvis konserten en uppvisning i konsten att rada upp så många fantastiska låtar.
   Men onsdagskvällens konsert blev också en utmaning för Eva. Ett blixtrande discoljus i publikens ögon och psykedeliskt färgade lampor i ansiktet på bandet skapade ingen naturlig konsertmiljö.

EVA EASTWOOD: gitarr o sång
JAN ÖSTLUND: kontrabas o sång
JESPER WIHLBORG: gitarr o sång
FRANK SNOW: piano
MATS ARNESEN: trummor

Eva Eastwoods låtar:
This little girl’s gone rockin’ (Ruth Brown)
Buddy I got you
Shake this shack
In the long run (Curtis Blandon)
That mistake (sv/eng)
A man like you (? Bluescover?)
Love my baby
602 91
I want to do more (Ruth Brown)
Bearhug (Eva E-original som nåt tyskt band gjort)
High for the birds (?)
A reminder of you
D-day Saturday
All about love (?)
Someday (you’ll see)
Loving you is all I wanna do
Highway 65
He’s gonna be my boy
You should have asked me
Goodbuy city
Fred’s boogie
Go young man
Who put the good in goodbye
Down the hall

/ Håkan

Bok om Beatles samtliga steg på svensk mark 1963 och 1964

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19 december 2003.

LITTERATUR
Börje Lundberg/Ammi Bohm
Yeah! Yeah! Yeah!
(Premium Publishing)

Nej, Beatles har aldrig uppträtt i Örebro. Den myten, det ryktet eller dåliga minnet kan vi nu definitivt sortera in bland sagornas värld. Fast i boken om Beatles bravader i Sverige får vi äntligen förklaringen till varför det tunna ryktet med åren växt till en tung sanning.
   ”Yeah! Yeah! Yeah!” är en detaljerad berättelse, i reportageform, med en nästan minutiös bevakning av Beatles samtliga steg på svensk mark 1963 och 1964.
   Det kan tyckas vara en kopiös överdrift att på drygt 350 sidor så utförligt och så omfattande beskriva blott 7 konsertdagar.
   Men det är många människors intryck av själva konserterna som är samlade. En otroligt stor del av boken handlar om föreberedelser och tillfälligheter som leder fram till Beatles första turné utanför England. Och boken visar upp en rasande mängd fotografiska minnen. Några redan publicerade men majoriteten av bilderna är exklusivt unika för denna bok.
   ”Yeah! Yeah! Yeah” är en grandios bilderbok och bara fotografierna från Sverigebesöken, tillsammans med andra avbildade tidsdokument som affischer, konsertbiljetter, en mängd skivomslag och tidningsurklipp, berättar en fantastisk historia.
   Med en snygg redigering och generösa bildsidor så har det blivit en presentbok och ett praktverk för inte bara inbitna Beatles-fans.
   Så har vi de initierade rapporterna från människor som personligen var inblandade i Sverige-besöken. Från radiomannen Klas Burlings första möte via turnéledare, förband, dåtidens journalister, en svensk videoregissör till Beatles-experten framför alla andra, Staffan Olander. Alla har de sin egen historia att berätta.

När det sedan under några kapitel flyter ut i ytligheter och marginella noteringar, tomatkastning med Lasse Tennander, look alike-bandymatch på Kristineberg, ett otal komiska notiser och en intervju med förre musikjournalisten Måns Ivarsson, blir det utfyllnad och inget mer.
   Journalistiskt är boken så gott som heltäckande. Inte alls personligt skriven, fanatiskt hyllande eller på annat sätt udda. Men infallsvinklarna har varit många och boken är ett typiskt resultat av två rutinerade journalister. Som nosat fram snart sagt varje svensk människa som kom i Beatles närhet under de här aktuella åren.
   Även två senare sporadiska Sverigebesök av Beatles-medlemmar finns omnämnda i boken. Pauls och Georges korta Skånevisit 1967 och Georges inhopp i Delaney & Bonnie 1969. Varför inte Pauls senare konsertbesök vid fyra tillfällen i det här landet, bland annat Örebro 1972, och en Ringo-konsert inte omnämns vet jag faktiskt inte.
   Däremot är bokens avslutning en alldeles lysande konsumentvägledning med en fulländad illustrerad diskografi och värderingsguide.
   Ryktet som nästan placerat Beatles i Örebro, då? Turnépaketet, med Beatles och amerikanen Joey Dee som toppnamn, som under fem magiska dagar i oktober 1963 reste runt Sverige innehöll en mängd svenska och utländska namn. Alltså olika artister på olika platser. Turnén, som gick under namnet Pop Festival, nådde faktiskt också Örebro, 25 oktober på Idrottshuset.
   Men just den kvällen saknades Beatles på scenen och Joey Dee fick ensam vara utländsk publikmagnet.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.