Blogginlägg från 2000-12-08

Den där ödesmättade tisdagsmorgonen glömmer jag aldrig

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/12 2000.

Om någon händelsevis har missat det så är det i dag 20 år sedan John Lennon så brutalt mördades utanför sin och Yoko Onos bostad på Manhattan i New York. Åtminstone enligt alla officiella rapporter.
   John Lennon mördades kallblodigt vid elvatiden pÃ¥ mÃ¥ndagskvällen 8 december 1980 i New York. DÃ¥ hade det här i Europa blivit ny dag 9 december, klockan var runt fem pÃ¥ morgonen och vi vaknade sÃ¥ smÃ¥ningom upp med en rocklegend mindre i livet.
   Vaknade upp och vaknade upp, förresten. Själv försov jag mig, kom till jobbet i en hast och överfölls av arbetskamrater som ville ha en kommentar till nÃ¥got jag ännu inte visste hade hänt. Det var onekligen en frustrerande och helt oförglömlig situation. - Har du hört om Lennon, frÃ¥gade nÃ¥gon.
   - VadÃ¥, har han dött, var min enda kommentar fast jag inte visste nÃ¥got. Det var som om tiden för nÃ¥got ögonblick stod absolut still. Jag var tom i huvudet, min enda tanke var att jag drar till med det värsta och hoppas att det är lyckligare än sÃ¥. Tyvärr var verkligheten lika tragisk som jag i min fatala fantasi mÃ¥lade upp.
   Tomheten de följande timmarna var däremot obeskrivlig. En tomhet som gränsade till vanmakt, ilska och irritation. Varför John Lennon? Varför just nu? Och varför ett sÃ¥ grymt och kallblodigt mord? Det var som om all världens ondska plötsligt regerade och all kamp för fred, frihet, rättvisa och kärlek var som förgäves.
   Personligen gick luften ur mig. Dagen efter spelade Tomas Ledin pÃ¥ Prisma men bÃ¥de för- och eftersnack handlade mest om Lennon. Och samma vecka skulle jag recensera Blondies "Autoamerican", Jon Andersons "Song of seven", Ian Durys "Laughter" och Noices andra LP. Men det var som om orden inte längre betydde nÃ¥got och omdömen kändes minst sagt meningslösa.
   Jag tog time-out, det tog nÃ¥gra Ã¥r innan jag kom upp i varv igen pÃ¥ riktigt men redan i maj 1981, efter tvÃ¥ Bruce Springsteen-konserter pÃ¥ fem dagar, förstod jag att nÃ¥gra andra hobbies förutom rock- och popmusik skulle jag aldrig skaffa mig.
   En hobby som en gÃ¥ng fick mitt Lennon-intresse att blomma upp pÃ¥ allvar vÃ¥ren 1967 med sÃ¥nger som "Strawberry fields forever" och "All you need is love". Och den där ödesmättade tisdagsmorgonen, europeisk tid, eller fasansfulla mÃ¥ndagskvällen, amerikansk tid, nästan 14 Ã¥r senare kommer jag aldrig att glömma.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.