Blogginlägg från 2012-10-25

Inget mer än nostalgi

LET IT BE
Musical
Prince Of Wales Theatre, London

Turistfälla är kanske en lite för grov och kritisk beskrivning av "Let it be"-musikalen som just nu visas på Prince Of Wales Theatre i det centrala hjärtat av London. Men det var med tämligen besvikna steg vi lämnade teatern strax efter halv elva en fredagkväll för knappt en vecka sedan.
   Kanske var vi lite tagna av att Ã¥terigen befinna oss i London eller kanske fick den utmärkta amerikanska lunchen pÃ¥ Lucky Seven Diner pÃ¥ Westbourne Park Road oss att tappa fotfästet och framÃ¥t eftermiddagen handlöst falla för Beatles-nostalgi och en inbjudande musikalaffisch. Men det kanske helt enkelt var en oplanerad och plötslig fredagkväll i ett smÃ¥regnigt London som fick oss att söka oss till en varm teaterlokal sÃ¥ lägligt placerad pÃ¥ gatan mellan Piccadilly Circus och Leicester Square.
   Musikalen hade nyligen premiär, 14 september, men jag var helt oförberedd och illa pÃ¥läst och trodde väl i min enfald att jag skulle bjudas pÃ¥ en dramatisk och spännande teatral musikal som skulle bygga pÃ¥ uppbrottet, splittringen, motsättningarna och den slutliga kraschen i Beatles häpnadsväckandekarriär. Jag kunde möjligen inte haft mer fel ty "Let it be" saknar frÃ¥n första till sista minut dramatik och djup och innehÃ¥ller ingenting som kan kallas regisserad teater. Helt enkelt en tributeshow med ett 30-tal lÃ¥tar uppradade efter en nästan strikt kronologisk linje.
   Valet av lÃ¥tar ur Beatles gränslösa repertoar kan alltid diskuteras, det finns givetvis en uppsjö av klassiska och bra lÃ¥tar, men det är nästan skrattretande när jag läser programmet där de fyra musikerna i den k   vällens upplaga av Beatles valde sina personliga favoritlÃ¥tar av vilka inga ingick i showen. Därför fick vi aldrig se och höra varken "The long and winding road", "Dear Prudence", "Penny Lane" eller "Tomorrow never knows". Lägg till extramusikern, pÃ¥ keyboards, Michael Bramwells favorit "Something" sÃ¥ blir programmet uppenbart vilseledande.
   Men likheten bÃ¥de visuellt eller soundmässigt kan jag inte klaga pÃ¥. Emanuele Angeletti (en högerhänt Paul McCartney), Michael Gagliano (John Lennon), Phil Martin (Ringo Starr) och John Brosnan (George Harrison) gjorde sitt bästa för att kopiera originalen. Och enligt publikreaktionerna den här fredagskvällen, det applÃ¥derades efter varje lÃ¥t och den simpla konsertkänslan var överhängande, var det full succé.
   Jag är ingen vän av tributeshower, läs här vad jag en gÃ¥ng i tiden skrev om en annan tributeshow hemma i Örebro 1999, och det här var varken bättre eller sämre än den.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.